Silverkanten

¨

Men jag gillar att ha glitter på saker... på vykort man ska skicka till folk... på födelsedagskort.... i ljus... Jag gör gärna egna ljus för att få massa glitter i dem. Och i tvål... samma sak med dem... gör dem själv.. de glittrar mer då. :-D. Redan när jag var liten fanns det där med glitter-på-allt-beteendet... Jag och min bästis hade delad vårdnad om alla våra bokmärken... Jag hade en pärm sedan innan och hon hade två, så vi tyckte att det var rättvist att vi förvarade en pärm och mig och två hos henne... Vi hade många fina och en del ganska gamla bokmärken med glitter på. Det tyckte vi var fint. Vi ville ha glitter på alla bokmärken. Så när jag fick glitter-klet-pennor i julklapp ett år använde vi dem till att glittra våra bokmärken... Det blev jättefint... tyckte vi då... Nu tycker jag att min samlig ser lite överglittrig ut.

¨

Hursomhelst. Massa glitter blev det från affären. Jag visar resultat när jag är klar... någon gång imorgon alltså. Jag måste bli klar i tid så att allt lim hinner torka så jag kan ta med mitt jätte-glittriga kollage till mötet i morgon och visa alla andra vad lite fantasi och massor med glitter kan göra.

¨

Jag köpte nya skor, lite halvspontant. Jag behöver nya promenadskor. De jag fick efter att morfar dog var bara två nummer för stora så fötterna gled runt i dem och nu hade mina fötter ätit upp allt vad innersula heter och något som finns under nyps och ger jättefula och stora blåsor under foten. Inte skönt. Kängorna har använt hela vintern är 10 år gamla, typ. Jag minns inte exakt vilken vinter det var jag fick dem. Men de börjar sjunga på sista vintern nu. Innersulan är uppäten för länge sedan och i år köpte jag ny innersula av fleace. Det har varit varmt och skönt. Yttersulan börjar få väldigt lite med mönster på utsidan av hälarna, jag har tappat räkningen på alla skosnören jag har haft sönder... Det är en liten, liten reva i lädret på den ena, men där läcker det in... som tur är revan uppepå kängan, så det läcker inte in i första taget. Sen har det börjat läcka in i sömmen mellan sulan och lädret i tårna på kängorna. Inte mycket.. men tillräckligt för att det ska irritera. Det har varit bra kängor och jag skulle vilja undersöka möjligheten att piffa till dem till nästa år... Kanske någon skomatare kunde titta på de där sömmarna vid tårna... Men det stora problemet med kängorna är att det där hårda, som jag tror är plats, vid hälen som ska hålla formen liksom har skavts fram i skarven mellan det hårda runt hälen och det mjuka i skaftet på den ena kängan. Det här hårda är inte bara hårt utan det är vasst också. Idag kom jag hela vägen in till stan, men sen hade jag ett jätteskavsår (sår, inte blåsa) på ena hälen. Jag hade plåster i ryggsäcken för det är inte första gången det händer... så jag tog mig hem med kängorna på.

¨

Men jag köpte nya promenadskor. Utbudet var lite fattigt, och många av modellerna var helsvarta, helplastiga (eller var det äkta läder?) och därmed jättefula (enligt mig). Men jag hittade ett par gråa med blå detaljer och med gårtex-nät lite överallt runt foten. Massa vädring och massa slitstarkt matterial. I rätt storlek satt de jätteskönt och priset var bara 699 mot 999 som var priset på dem från början. Så jag slog till, trots att jag egentligen inte hade råd den här månaden. Jag behöver trots allt ett par nya skor att gå i om jag ska kunna promenera varje dag.

¨

Sen var jag in i en affär där jag i höstas köpte ett par jeans i storlek 50. De jeansen har varit bekväma och trevliga på alla sätt och vis, det har bara varit fel storlek på dem. Nu passar de inte alls längre och jag måste-måste ha ett skärp i dem för att de överhuvudtaget ska stanna uppe.

¨

I affären hade jag ett enda syfte... jag skulle prova ett par andra jeans... vilka som helst... som gick att se från skyltfönstret och som därmed inte var undangömt länst-in-längst-bak-skäms-på-dig-tjockis-hörnan. Jag behövde bara ta några få kliv in från entrén och där hängde ett par regular-waist-stright-leg-storlek44-jeans längst fram på sin pinne. Dem tog jag in i provhytten och så här såg det ut:

¨

Det syns dåligt, för varken kameran, motivet ellet ljusen var särskillt medgörligt, men visst syns det att det är 44, iallafall mer troligt än 50 eller 38?

¨

De är uppe, de är stängda, det pöser över bara liiite i midjan på ena sidan... vänster på mig personligen, men till höger på bilden. Om en månad ska jag gå tillbaka och pröva samma par... får se om det blir i samma storlek. :-P

¨

I det stora hela var det en bra shoppingrunda. Jag har inga pengar kvar, alls... eller ja... jag har min buffert kvar, och den var jag tvungen att nalla lite av för att kunna köpa skorna... Jag kommer behöva nalla lite till nästa helg när jag ska på spexteater som för att fira att jag väger under 100 kilo... Jag hoppas att jag gör det då... Invägning sker antingen i morgon eller på onsdag. Imorgon är det ju träff och praktiskt att passa på när jag ändå är där. På onsdag är det precis 6 veckor sedan jag började och med tanke på att jag har gått ner stadigt drygt 2 kilo i veckan är det troligt att jag nått målet på onsdag eftersom det är mer troligt att jag gått ner 13 kilo då än på måndag.

¨

Fortsättning följer...

¨

Hursomhelst. Det här icke-existerande dygnsrytmen leder till flera komplikationer.

¨

1: Jag kommer mig inte för att gå på de där promenaderna som vi fick i läxa att ta. Jag brukar träna ganska mycket på gymmet när jag inte har tentavecka så jag har inte jättedåligt samvete för att jag inte kommer mig för just nu.

¨

2: Jag är inte hungrig när jag vaknar och det tar flera timmar innan jag blir det. Sen tar det igen flera timmar innan jag blir hungrig igen och rätt vad det är så vart klockan midnatt och jag hade bara ätit en soppa idag, grönsak vid 2-tiden i eftermiddags.

¨

3: Jag sover bort större delen av dygnets soliga timmar, de få vi har nu... Det är extremt tråkigt att inte se solsken och det känns inte bra att jag missar det när det väl bjuds. Jag ser samtidigt bara min lägenhet och för att återigen referera till The Sims 3 känner jag mig ganska så Mångalen. Det blir simarna när de inte lämnat sitt hus eller sin tomt på några dagar. Det botas med en stund borta. Mitt botades dock inte av de tre timmar jag spenderade med att jobba och handla idag.

¨

Nu är jag trött och har lite lätt ont i huvudet. Ögonen går i kors och kontaktlinserna klibbar mot ögonlocken. Hela mitt jag skriker efter sömn så det ska åtgärdas. Jag har bara ätit två soppor idag, jag har allstå stoppat i mig runt 350 kalorier av de ca 500 som jag ska ha... men det får va så idag... inatt. Jag åt för mindre än två timmar sedan och jag är fortfarande mätt. Jag kom på nytt också att jag inte hade tagit mina omega3-kapslar så dem svepte jag nyss. Jag har heller inte drukit så mycket vatten. Vattnet är medvetet, typ. Jag jobbade kväll och där finns det ingen toalett, om man inte vill gå på centralstationens 5-kronor-snusk-toa. Jag ville inte riskera att behöva använda toaletten så jag drack inget vatten alls mellan det att jag gick upp och jag gick till jobbet (lunchtid till nio i kväll). Jag hade kunnat dricka en liter innan jobbet, lätt... men jag tänkte strategiskt. Jag trodde att jag skulle orka vara uppe till 4-5 inatt, som igår, men nej..

¨

Idag har varit en Fail dag för mig... matmässigt, vätskemässigt, sömnmässigt, humörmässigt. För personene på centralstationen som fick hjärtstillestånd och som min kollega räddade hade nog också en ganska fail dag, förutom den där biten om att hen får leva ett tag till förståss.

¨

Förr åt jag gärna en mycket stabil frukost. Det bestod ofta av två ekologiska Large-ägg. Alltså 53-73 gram styck. Alltså någonstans 105-115 gram ägg. Det innehåller ca 180 kalorier, enligt http://www.kaloriraknaren.se/. Till detta brukade jag lägga till kanske en 10-15 mililiter majonäs och en 5-10 mililiter kaviar på tub, eller böcklingpastej, eller något annat lite salt att mosa äggen med för att bilda en sorts gröt. Mycket gott, innehåller väldrigt lite kolhydrater och mycket protein och en hel del fett... Allt helt okej om man vill leva som keton-brännande människa. Och den här varianten är ju då ganska okej om man tänker på mängden kalorier...

¨

Så här kunde det se ut om man hade tonfisk i också.

¨

Men om jag inte geggade ihop två kokta ägg med majonäs och sånt så stekte jag dem, ofta tillsammans med bacon. Oftast ett halvt paket (70 gram) men ibalnd ett helt paket (140 gram). Att steka ett paket bacon och sedan steka äggen i det fett som kommer från baconet är ju ganska bra, då sparar man ju på smör/olja. Men två ägg och ett paket bacon innehåller övar 650 kalorier (!). Jag gör av med 1800 kalorier i viloläge per dygn, enligt senaste mätningen. Jag skulle alltså ätit klart mitt dagliga intag av kalorer på tre frukostar. Helt sjukt igentligen. Och jag lovar att det var inte bara frukosten som innehöll så många kalorier. Lunchen och middagen gjorde garranterat det, och lite mer. Lägg sedan till en chai-syrup-latte någon gång då och då, en bakelse, lite läsk någon gång, lite chips, lite godis...

¨

¨

Jag åt inte fruktansvärda mängder mat, men jag åt kaloririk mat. Jag åt inte dålig mat utan åt både grova grönsaker (brocoli, blomkål, morötter, palsternacka, kålrot, m.fl.) och vattenrika grönsaker (sallad, gurka, majs, tomat, lök, paprika, mfl.) och svamp utan att tveka. Jag åt bra mat. Hemlagad, vällagad mat. Sedan ett år tillbaka införde jag pasta, ris, potatis och bröd tillbaka i kosten efter att ha levt så gott som utan det i ett års tid. Jag tog tillbaka det för att jag trodde mig inte ha råd med kött i den utsträckningen när jag blev själv med min matkassa. Nu inser jag att det inte var vilka råvaror jag köpte som ställde till det utan vilken mängd... och det faktum att jag inte kunde låta bli att köpa godis, och då mycket godis, gärna över halvkilot varje gång.. Det var boven i matkassan.

¨

Boven vad gäller mitt liv som tjockis är överkonsumtionen. Jag åt bra mat, men jag åt för mycket av den. Mycket går också att skylla på godiset. Men jag tror den stora boven finns i överkonsumtionen av mat. För att ta exemplet med frukosten: om jag nöjt mig med ett ägg och ett halvt paket bacon hade kalorivärdet helt plötsligt varit nere under 400 kalorier och då blir utrymmet för mellanmål genast mycket större. Jag får heller inte glömma att jag gärna sköljde ner frukosten med ett stort glas standardmjölk. Mjölk är bra och innehåller massor med bra grejer. Men ovanpå frukosten på över 650 kalorier hällde jag ner mjölk för ytterligare 100-200 kalorier. Inte konstigt att jag varit tjock. (Och fortfarande är, men nu äter jag ju annorlunda, och tänker annorlunda).

¨

¨

Vi fick samtidigt en uppmaning om att promenera varje dag. I tisdags var jag på gymmet och tyckte att det räckte. Igår hanns det inte med någon riktig promenad annat än att jag hoppade av vagnen några stopp tidigare och gick sista biten hem. Idag hade jag tänkt att jag skulle kunna komma ut och promenera lite, men vädret suger verkligen. Det ömsom regnar ömsom snöar. Det är halt, och blåsigt. Jag hatar verkligen att behöva gå fort i regn. Jag tar gärna en långsam promenad under ett paraply i ett stilla regn. Men idag är det inget stilla regn, och mitt paraply är lite trasigt och tål inte vind så bra längre. Jag borde visserligen få plats i mitt regnställ igen och det borde hindra mig från att bli så blöt alldeles utan något paraply, men nej... jag tycker verkligen inte om att ge mig ut i dåligt väder.

¨

Jag hade ju kunnat åka till gymmet... där finns det ju fina maskiner som man kan promenera på utan att bli det minska blöt av annat än sitt eget svett. Men samtidigt har jag en hemtenta som vill bli skriven och för att skriva den har jag en avhandling som måste läsas... Nej... detta får tyvärr bli en lat dag. En dag stillasittandes i soffan med en avhandling i ena handen och ett worddokument på datorn i den andra.

¨

Jag hoppas ju visserligen att jag ska ha tappat så mycket att jag väger under 100 kilo på måndag, eller i alla fall under nästa vecka. Och det känns mindre och mindre troligt ju mer jag sitter still... Men med tanke på att det målet egentligen var satt till den 28:e från början ligger jag fortfarande mycket före tidsmässigt. Vilken dag jag når under 100 är egentligen inte så viktigt. Jag vet ju att det händer någon dag riktigt snart.

¨

Och oj vad jag har glömt saker. Saker jag kunde, saker jag tränade på men som inte riktigt satt ännu, saker som var vackert der nu klumpigt och obekvämt ut. Rörelser som jag inte kunde förut sitter nu i muskelminnet utan att jag vet hur det hamnade där. Nu gäller det bara att få allt att stämma och få saker att flyta ihop igen. Hur jag kommer från den ena rörelsen till den andra och får till det där flytet som jag tyckte mig börja få för tre år sedan.

¨

När jag la ner mina poi tog jag upp ett gäng bollar, dem kunde man leka med och fortfarande sitta still. Men inte dem heller har jag lekt med på ett par år. Jonglera som jag kunde för två år sedan, det har jag nästan glömt allt av. Där finns det inget muskelminne att prata om och det kommer nog ta mig lika lång tid att ta mig tillbaka som det tog för mig att lära mig det första gången.

¨

Och för den som inte vet vad poi är kan kolla in det här youtubeklippet i vilket bland andra Nick Woolsy deltar.. En av mina stora idoler från när jag började... han är lika bra, om inte lite bättre nu som då.

¨

Annars började igår väldigt bra...

08:35

-buzzz... buzzz sms buzzzzzzzzzz.

"gnumfh... sover"

-buzzzz.... buzzzzzz.

"Okej då... vad vill du... vem vill något"

-Buzzz-google-påminnelse-tandläkaren 09:30... buzzzz.

"VA!? Är det IDAG?!-klarvaken"

¨

Jag hann fram och han bara ta av mig jackan och få för mig att jag skulle bläddra lite i SE&HÖR utan att faktiskt hinna bläddra något alls innan det var in tur att fottograferas och petas på.

¨

Vi tog bort det sista plåtskrotet från alla tandställningar så nu får jag flyga utan att behöva gava stort och visa att det inte är en kniv eller pistor eller hagelgevär i min mun som fått metallbågen att pipa av upphetsning... "jag har hittat metall! Men jag ser inte var det är... men jag VET att det är här någon stans!!". Fast jag flyger ju så ofta (en gång hittills i hela mitt liv) så det har ju varit så jobbigt att gå genom den där bågen och bli pip-ad på.

¨

Jag fick också göra två förebyggande-åtgärd-lagningar. Visdomständerna i underkäken var ju fortfarande hela och så, men fårorna i bitytan var djupa och tandläkaren förstod att jag haft svårt att komma åt att få bort allt som legat och gjort sig svart där. Så han borrade bort fårorna och fyllde igen dem med plast. Mamma säger att jag får troligen finna mig i att jag måste dra ut dem någon gång... Tandläkaren säger att så länge de förebyggande-åtgärderna-lagningen håller och det inte blir något värre i framtidien kan jag tänkas ha dem hela livet. Jag hoppas att mamma ljuger.

¨

Det där med att tandläkare bryter av rötterna på tänder och utbrister "Oj då" (eller var det "Uoops"?) medan jag ligger fastspänd och uppspärrad helt utan förmåga att försvara mig har jag gjort och behöver jag inte göra om.

¨

Iallafall är det inte jag som har tandläkarskräck - det är plånboken. Men den kom också lindrigt undan. Bara 1300... och eftersom jag inte gick till tandläkaren förra året hade jag ju 650 sparade sedan dess, jag är smart!

¨

Idag ska jag försöka hinna träna också hade jag tänkt... men det beror på om jag nu hinner klä på mig och packa både skolväskan och gymväskan innan jag måste gå om tjogu minuter.

¨

Idag har jag jobbat dubbelpass, först 12-14 och sen 18-20. 12-14 sprang jag perrong upp och perrong ner så att svetten riktigt rann om mig under jackan. Det är ju bra eftersom det då kan räknas som ett träningspass, men det var inte så bra när jag tog upp mobilen ur fickan längst ut, allstå precis under det yttersta lagret, och insåg att mobilen var blöt. Tack och lov inte så mycket så att den tagit stryk av det men långt mer än vad jag är bekväm med. Jag insåg att det blöta kom innifrån och att jackan var dyngsur. Jätteroligt när jag vet att jag bara skulle vara hemma några timmar och hinna kallna innan jag skulle ut igen för att göra samma jobb en gång till.

¨

Jackan var lika blöt när jag tog på mig den för andra gången, men då tog jag en fleecejacka imellan så att all fukt skulle stanna på respektive sidor och för att jag inte skulle frysa i den blöta och därmed kalla jackan. Nu hänger jackan utochin på sin galge och torkar. Imorgon ska jag ut igen 12-14 och då vill jag helst att jackan har hunnit torka till dess.

¨

Jag har f.ö. sjuk träningsvärk i ryggen. De där ökningarna i latsdrag och sittande rodd tog där de skulle. Samtidigt har jag inte haft några problem med knäna idag, trots att jag tog ut mig så på bandet igår och att jag belastade dem redan idag igen. Känns skönt att veta att jag nu är stark (och lätt) nog för att jag ska kunna orka med mig själv så mycket mer, och oftare, än vad jag gjorde för bara 5 veckor sedan.

¨

Nu har jag tagit igen mig en stund och ska bara ta och duscha av mig dagens svett och damm innan jag ska sova. Känns dock lite avigt att jag ska dra på mig samma svettiga, skitiga kläder igen imorgon. Det finns vissa nackdelar med att springa sig svett på jobbet två dagar (tre pass) i följd när man bara har ett underställ, men jag tänker inte köpa fler förrän jag landat på lämplig storlek.

¨

Jag vill likna det med spelet The Sims 3 där man kan få sina simmar att träna på gym, eller på hemmautrustning och så kan man välja "träna" (en stund... innan du ska göra något annat som jag bestämmer) "träna till nästa färdighetsnivå" (som att det går att säga att efter si eller så många timmar på löpbandet kommer du lära dig hur man tränar utan att svettas) och så kan man välja "träna tills utmattad"... Under tiden kan simarna lära sig nya färdigheter som att just träna utan att svettas, träna med koll på pulsen så att de orkar träna mer innan de når utmattning och så kan de lära sig explosiv träning där de alltså maxar och därmed når nästa färdighetsnivå OCH utmattning fortare... När de tränat till utmattning kan de inte träna igen förrän 24 eller något sånt timmar senare för att de klagar över träningsvärk eller ömhet.

¨

Jag såg mig själv som en sim som jag sa till "träna tills utmattad"... Så det har jag gjort. En timme på löpbandet varav 45 inledande minuter, sen styrka, och sen en avslutande 15 minuter till på bandet. Jag kan nu stolt säga att jag kommer 1,5 löpbanevarv genom att jogga i 9km/h. Ett varv är 400 meter. Jag kan snart ta en hel kilometer...

¨

Sen fick jag öka motståndet i många av maskinerna idag. Och lära mig en ny. En core-twist... jag har inte använt den tidigare på grund av risken att dra fel i knän och höfter. Men eftersom knän och höfter numera klarar så stora påfrestningar på löpbandet kändes det okej att i alla fall pröva lite försiktigt.

¨

Bara på löpbandet brände jag runt 400 kalorier så jag har gjort av med mer än jag stoppar in på en dag, under några timmar på gymmet. Det kanske kan få kompensera att jag inte tränade alls varken tisdag, onsdag eller torsdag. Och kanske lite det där extra jag åt igår. Jag har samtidigt lärt mig att jag kan och orkar mycket mer än jag tidigare trott och att jag ska jobba lika hårt som i dag fler gånger... helst alla gånger.

¨

Nu ska jag bota huvudvärk med vatten... mineralvatten med mangosmak. Mums!

¨

Jag har precis köpt min parketbiljett till Linkin Park i Globen, 14:e juni. Jag var där 2007 och skrek mig hes i publikhavet och vandrade hög på lycka genom Stockholm stad från globen till centralen där jag sedan spenderade natten på sittandes på Burger King med andra fans som för mig var helt okända innan vi satt på Burger King. Sedan tog jag första bussen hem igen på morgonen, fortfarande mycket lycklig.

¨

Den här gången när jag åker dit kommer jag kunna dansa, hoppa och fullkomligt röja på golvet framför scenen... Jag längtar! Det ska vara min morot vid mållinjen.

¨

Nu känner jag att jag vill åka till gymmet på en gång och flyga fram på löpbandet påhejad av Mike Shinoda och Chester Bennington och de andra killarna i lurarna. Jag ser så fram emot att få se dem live med de nya låtarna från A thousand suns!

¨

Energin och humöret är på topp!!

¨

¨

1: Jag hade väldigt högt värde av ketoner i min urin.

Min reaktion på det var inte förvånande. Det är liksom meningen att det ska vara massa ketoner i urinen när man äter xtraVLCD. Hon tyckte att det var lite väl mycket, men det var inte farligt så länge jag inte var diabetiker. Det är jag inte... och det beror på vilken typ av diabetes och vilken mängd ketoner.

¨

2: Jag har lite låga salthalter i urinen.

Det var ju inte så farligt. Jag riskerar att bli urlakad om jag dricker mer vatten och s.k. vattenintoxikerad. Men det finns ingen risk att jag börjar dricka mer vatten än vad jag gör. Men hursomhelst har jag fått grönt ljus för att dricka precis hur mycket mineralvatten jag vill. Innan var rekommendationerna på ca en halvliter om dagen. För mycket salter i kroppen kan ju leda till njurproblem och det vill man ju inte... Men jag riskerar alltså inte att få det. Så jag köpte 3 liter ramlösa på vägen hem.

¨

4: Motgången... Jag har ett lite förhöjt levervärde.

Det var inte alarmerande, men det var samtidigt lite högre än vad doktorn var bekväm med. Hon råder mig att prata med min coach om provsvaren men ser ingen akut anledning till att jag behöver sluta med pulversopporna än. Hon ska kalla mig till ny provtagning igen om några veckor, lite innan resan till Norge för att kontrollera att värdena inte stiger.

Jag har pratat med en av mina coacher - den som är utbildad dietist - och hon har skickat ärendet vidare till hela xtravaganzas expertteam för att kolla om det finns något man kan ändra på vad gäller kosten för att minska risken för förhöjda levervärden samtidigt som jag förblir i ketonfas och maximerar min viktnedgång. Jag borde ha fått svar, om inte i morgon, på måndag. Hon skulle ringa mig när hon fått svar från expertteamet.

¨

5: Jag fick mens idag. Fast det sa inte doktorn något om. Det gör ont... jag är yr, matt, febrig, kallsvettig, och slutsatsen är att det inte blev någon träning idag heller och att jag tyckt lite synd om mig själv... samtidigt som jag har lite dåligt samvete mot mig själv för att jag inte tränade tisdag och onsdag.

¨

Så nu har jag tröstat mig själv. Vanligtvis när jag tröstar mig själv med mat har det handlat om chips, godis, fet-god mat... Men jag tänkte smart och tittade i xtravaganzahandboken och har sett på upptrappningsfrukostarna ett tag. En där med kokt, hackat ägg blandat med lite lätt-kesella och en liten klick stenbitsrom... Det fick bli tröstmaten. Vad jag vet om LCHF och keton-bränsle är att ägg, kesella och stenbitsrom inte ska kunna trigga någon insulinproduktion och att jag därmed inte ska kunna ha brutit ketonfasen. I annat fall straffar det sig på söndag. Hursomhelst fick jag därmed i mig mer kalorier idag.

¨

En gång, för länge sedan, hittade jag en funktion på nätet där man kunde skriva i hur många gram och milliliter av saker man åt eller drack och så kunde den funktionen räkna ut på ett ungefär hur många kalorier det var i det. Men jag kommer inte ihåg var. Jag hade tänkt använda den för att räkna ut hur mycket det jag precis åt innehåller, så jag vet hur många extra minuter jag ska plåga mig själv på löpbandet nästa gång.

¨

Nästa gång blir imorgon, om jag inte har mega-mens-värk. Jag har varit lat lite länge nu, men jag misstänker att svackan de senaste dagarna berott på mensen... Man kan inte skylla allt på det och man ska inte använda det som undanflykt. Men när jag vet att jag brukar bli trött, dåsig, orkeslös dagen innan och sen blir febrig, kallsvettig och yr i en eller två dagar i början, utöver känslan av att vilja implodera av kramp, så är det inte så svårt för mig att dra den parallellen.

¨

Nu ska jag iväg och träffa peppande, stöttande och framförallt jättetrevliga kompisen med bebis.. det borde få mig på bra humör igen, så här efter en svinig motgångsdag.

¨

Eller för att jag tycker att det är så kul att äta flytande föda och slippa tugga? Jag är ju egentligen tandlös och jag tröttnade på att rengöra löständerna? Nej, efter 7 år hos tandregleringen sitter mina tänder där de ska och fungerar alldeles utmärkt. Men att fasta är ju kul... Öm... Religös som jag är... Det är till och med så kul att jag väljer att börja redan direkt efter nyår, utan att vänta på asksöndagen och fasta bara få fasta 40 ynka dagar... det vore ju alldeles för lite! Och här får jag ju all näring jag behöver utan att faktiskt äta något! Skitbra!

¨

Eller så gör jag det för att jag för tre år sedan vände mina knän bakofram i en skidbacke (eller backe och backe.. det var plan mark på väg till liften.. nästan... det var faktiskt lite uppförsbacke..). Precis innan olyckan hade jag på egen hand gått ner 20 kilo, men sen gick jag upp totalt 28 kilo igen. Sedan dess har det gjort ont att anstränga knäna. När jag säger ont menar jag inte träningsvärk. Jag har tränat förr, innan jag blev med trasiga knän och jag vet vad träningsvärk är för något. Det sitter i musklerna. Inte i leder och senor. träningsvärk gör inte så att knälederna blir vätskefylla.

¨

Jag valde xtravaganza för att det var en "quik-fix" och att jag ser slutet redan nu. Jag kan räkna ner dagarna tills pulverdieten är slut och jag får äta god mat igen. Om bara 6 veckor handlar jag kesella och ägg och stembitsrom inför upptrappningen för Norgeresan och helpensionsvistelsen på hotell där. När jag kommer tillbaka har jag ynka 5-6 veckor kvar av pulver så är jag på min målvikt, och kanske viktigara - förutsättningarna för mitt mål-liv. Starkare, friskare, hälsosammare.

¨

Kanske kommer jag att bli lite knäpp, jag med. Vad vet jag. Men jag tvivlar på att jag kommer bli lika knepig som brorsans ex eftersom jag inte ser mig själv som tjockis på över 100 kilo och jag mått dåligt av att stå på vågen ända sedan vikten visade sig i tre, inte två siffror någon gång i högstadiet. När jag först gick ner tänkte jag "aldrig mer över 100 kilo". Min bild av mig är på mellan 70 och 80 kilo med hälsosamma former och lite nyttigt hull. Men vad jag ser när jag väl är där vet jag inte förrän då. Hursomhelst ska jag satsa på att väga mellan 70 och 80 när jag är klar med extravaganza lagom till jul och sen känna efter länge och väl innan jag bestämmer mig för om jag tycker om min kropp så eller inte. Jag vet att 10 kilo är ett stort spelrum, men jag ser ingen anledning till att hänga upp mitt liv på siffror och statestik. Jag vill må BRA. PUNKT.

¨

Detta resulterade i massa läsare vilket så klart är jättekul. Men också i en kommentar. I kommentaren stod att min familj troligen älskar mig mer än jag tror och att de skulle stötta mig om jag berättade för de vill ju mitt bästa.

¨

Min familj består av en mamma och styvpappa, en pappa och styvmamma med tre respektive två styvsyskon. När vi då var tre biologiska syskon från början inser man fort att vi är många som delar på uppmärksamheten i de olika familjerna och som vanligt är det den som skriker mest som syns mest.

¨

Min biologiska bror hade länge en tjock sambo. Hon var tjockare än jag var när jag började, men det spelar egentligen inte så stor roll. Den stora rollen spelar hennes viktminskningskamp. Hon använde sig av xtravaganza, precis som jag gör nu. Men hon blev liksom lite knepig på vägen.

¨

När jag pratade med min coach om det sa han att det inte är så ovanligt att folk som går från att ha varit mycket tjocka till att bli helt normalknubbiga och kanske till och med smala måste definiera om sig själva från tjockis till normalis. Detta tar olika lång tid för olika människor och påverkar dem olika mycket beroende på deras självbild sedan tidigare och på deras grundläggande personlighet.

¨

Hon blev som förbytt från någon som var trevlig men som så klart hade sina egenheter till att bli rent jobbig att ha att göra med när hon blev mer eller mindre egocentrerad och gick tillbaka i någon form av tonårsupproriskt tillstånd och skulle använda sitt nya utseende som hon började bli för mycket för många i min familj.

¨

Att jag har valt samma metod för att gå ner i vikt skulle säkert kunna orsaka lite sneda blickar och mindre stöttande tankar hos några i familjen. Tankar som jag inte behöver höra. Min familj vill mig väl och de vill inte se mig göra samma personlighetsförändring som brorsans ex. De vill se mig må bra och BESLUTET om att gå ner i vikt stöttar de.

¨

Min syster vet. Hon stöttar mig. Hon ger mig de varnande orden och är såklart lite orolig att jag ska bli annorlunda som person, men hon stöttar mig. Hon frågar hur det går när vi pratar med varandra och hon längtar tills jag får börja äta igen och vi ska ha räkfrossa nästa gång. Vi älskar räkor båda två och hennes man tycker inte alls om det så hon äter det aldrig hemma. Men jag är ganska säker på att jag längtar lite mer till det där ätandet än vad hon gör.

¨

Jag planerar att berätta för familjen när vi ses. Det kommer troligen inte bli förrän runt påsk för det är först då som jag kommer ha någon tid över att åka hem och träffa dem, förutsatt att jag inte måste jobba. Men då kommer de att se en mycket smalare jag och de kommer samtidigt att se att jag fortfarande är samma förståndiga och goa person som när jag var tjock. Men de kommer också se hur mycket mer jag orkar och hur mycket piggare och friskare jag kommer vara. Då är det läge att berätta om vad jag gjort. Men tills dess lutar jag mig på stödet från mina goa, goa kursare och vänner som jag träffar dagligen och som vet och ser och hejjar på.

¨

I förväg vill jag bara säga:

Förlåt mamma, och pappa och brorsan och mormor och alla andra familjemedlemmar som jag inte berättade för tidigare, men jag gjorde det på mitt sätt. Jag älskar er allihop och längtar tills jag kan utmana er i Brännboll, eller bodaborg eller något annat roligt och faktiskt kunna vara med så mycket som jag vill utan de fysiska begränsningar som jag haft tidigare.

¨

Puss på familjen... och puss på vännerna!

¨

Men lite nyttig är jag ändå. Igår handlade jag i mataffären. Och jag kom hem med bara saker jag skulle ha och utan godis... typ. Katterna fick mat, och städutrustningen fick utökning och bokhyllan, den redan överfulla, fick mer böcker. Jag fick linfrön.

¨

Med linfrön i chokladshaken såg det lite ut som chokladströssel. Det smakade inte riktigt så, men man äter ju lika mycket med ögat sägs det.

¨

Och nu behöver jag inte ha bara fröskal i allt utan jag kan blanda lite... och ibland ha bara den ena och ibland den andra. Och så får jag i mig lite mer såntdäringa som ska hålla koll på magen.

¨

¨

Däremot ville de ha två rör blod...

¨

Det skulle ju för somliga kunna ses som farligt och läskigt. Men för en som skrattade åt poliosprutan redan som 5-åring och sedan fick vara först vid skolvaccineringar och visa alla andra hur ofarligt det va med sprutor (HAHA jag skrattar sprutan rakt i ansiktet!) så är det där med en kanyl i armvecket inte så farligt.

¨

Och så fick jag papperstussen att hålla mot hålet och tänkte böja fint på armen så att tussen skulle stanna kvar och lägga press på hålet så att det inte skulle komma ut mer blod än nödvändigt hade provtagerskan redan dragit fram en låååång bit kirurgtejp och smackat på i armvecket.

¨

Jag hatar plåster i största allmänhet. Jag får exem av klistret på de flesta sorters plåster som finns. Jag tycker att det gör svinont att dra bort plåster sen, speciellt på ställen där huden är lite tunn och man sällan rakar sig så det finns massa små hår för tejpen att fastna i. Ett stick i armen - inga problem... men tvinga mig inte att dra bort ett plåster som var långt nog att räcka mig nästan hela vägen runt armen!

¨

Hursomhelst. Tejpen är borttagen nu och jag hade bara blodat igenom på ett lager av papperstussens tio. Så det där tejpandet hade vi kunnat skippa för det måste ha slutat blöda ungefär samtidigt som jag insåg att jag skulle behöva ta loss tejpen från armvecket.

¨

Sen, fast innan egentligen, fick jag kissa i en kopp. Det gick. Det gick inte förra gången jag försökte... jag var typ 6 och hade någon form av sjukdom som krävde provtagning och jag råkade säga att jag var kissnödig till mamma så att provtagningstanten hörde det och sen låste det sig och jag kunde inte kissa på hela dagen, trots att jag varit superduperkissnödig (något sånt var det jag sagt i alla fall). Men den här gången gick det. Det gäller bara att vara superdupermegajättekissnödig... Bara så att du/ni (vem det nu än är som läser bloggen) vet.

¨

Innan det hade jag tränat, och jag har nu börjat använda löpbandet och dess fina funktioner. Bl.a. intervallträning för att stärka hjärtat och öka konditionen. Och jag är väl lite öm i knäna, men inte så det gör ont på fel sätt utan mest för att jag ansträngt mig.

¨

Och så vägde jag mig igen... eller igen... det var ju en vecka sedan sist. Och jag håller en mycket rak viktminskningskurva på mellan 2,2 och 2,4 kilo i veckan. Jag har nu gått ner från 112,9 till 104,4. Med snabb huvudräkning är det alltså 8,5 kilo på knappt fyra veckor. Håller det i sig kommer jag nå mitt första delmål en vecka tidigare än beräknat.

¨

Imorgon ska jag besöka doktorn. Han (könsstereotypt och fördomsfullt tar jag för givet att det är en han, men jag vet att det kan vara en hon och lägger egentligen inga värderingar i det, helst är det en hon... jag tycker inte om när gubbar ska lyssna på lungorna och ha sina händer lite för nära mina tuttar under tiden) ska nog höra att jag kan andas, se så att blodet faktiskt cirkulerar i kroppen så det inte står still, han vill kanske höra så att hjärtat fortfarande sitter på vänster sida (mer tutt-nära kontakt)... och så kanske jag ska kissa i en kopp och bli stucken i armen. Vad vet jag? Jag har aldrig gått på en hälsokontroll som vuxen och som barn behövde jag aldrig kissa i någon kopp, (förutom en gång och det gick inte så bra så de fick sticka mig i armen iallafall den gången).

¨

Jag ska ta med mina fina kvitton, som jag är så stolt och glad över, och visa doktorn... Han kanske blir så glad så att han glömmer bort det där med koppkissandet?

¨

Jobb, Skolan, Tränat, varit på första mötet, skola, sova, skola, träna, sova, grupparbete, soff-crash, gruppredovisning, skola, träna + läsa (samtidigt), sova, läsa, fredagsmys, städa, sova, läsa, diska, sova, jobba, sova. Framme vid nu!

¨

Jag har så gott som gett upp det där med att variera smakerna. Det är svamp och grönsak som gäller, nästan varje dag. Ibland byter jag en av dem mot kyckling eller sparris... Kyckling för om växlings skull, sparris för åtgången. Jag tänker inte längre svälja någon med vaniljsmak (blä), jag börjar tröttna på blåbär och jordgubb, troligen för att jag ätit så många av dem redan. Persika har jag inte tröttnat på men den har jag inte ätit så ofta heller. Choklad har gjort comeback och är god. Och så la jag lite extra pengar sist jag fyllde på förrådet och köpte ett fyr-pack färdigblandad choklad. Tänkte att det kan vara bra att ha till typ långa dagar så slipper jag ta med mig shaker och skaka sopporna.. det blir ju bara klumpar i sopporna då och det är inte så gott.

¨

Jag fick nya arbetsskor (i rätt storlek) och kände mig trött i musklerna efter att ha promenerat 4 timmar i jobbet. Tydligen belastar jag annorlunda när skorna passar än när de är ett eller två nummer för stora.

¨

Jag har minskat ner mängden fröskal per soppa och använder nu en tesked i två soppor om dagen, alltså lite i underkant, men magen fungerar utmärkt som det är så det finns ingen anledning för mig att tvinga i mig mer. Jag har tänkt att jag ska köpa linfrö att kombinera med, men jag har inte fått tummen ur än.

¨

Jag har läst Ketchupmammans blogg sedan någon gång i november. Jag är en sån som måste läsa saker i kronologisk ordning. Nu är jag ikapp.

¨

Idag köpte jag bubbelvatten på flaska och bar hem... japp.. sån är jag. Och så hittade jag mina vinglas, de som rymmer 500ml. Och vattnet bubblar ju så det passar ju bra. Mitt "vin" smakar som piggelin. Nu när jag vant mig av med den enorma mängden socker känner jag smaker på riktigt (tror jag) och upplever LOKAs nya Krusbär + Päron som piggelin.

¨

Det blev heller inget inknöande av skolrelaterad halvonödig information... Men kanske imorgon!

¨

Förövrigt hade jag fel om chokladsmaken... den är visst god... Vilken tur att man får ändra sig... Något Jimmy borde fundera på snart kanske.