Hemläxa och bakslag

I måndags, på mötet, fick vi en läxa... Varje dag ska vi lyssna på det mentala träningsspår vi är på, sen ska vi skriva en målformulering om var vi vill vara när vi är klara. Jag vill vara här. Bland annat... jag vet att jag vill mer, men det är svårt att precisera var jag ska vara, vad jag ska göra, när jag är "klar" med viktminskningsprocessen. När jag ska finna ett nytt, smalare, jag. Vem vill jag vara, vad vill jag göra, vad vill jag känna? Dessa två uppgifter går ganska så bra. Hittills har jag lyssnat på mitt spår som jag ska och jag börjar få en känsla för vart jag vill komma.
¨
Vi fick samtidigt en uppmaning om att promenera varje dag. I tisdags var jag på gymmet och tyckte att det räckte. Igår hanns det inte med någon riktig promenad annat än att jag hoppade av vagnen några stopp tidigare och gick sista biten hem. Idag hade jag tänkt att jag skulle kunna komma ut och promenera lite, men vädret suger verkligen. Det ömsom regnar ömsom snöar. Det är halt, och blåsigt. Jag hatar verkligen att behöva gå fort i regn. Jag tar gärna en långsam promenad under ett paraply i ett stilla regn. Men idag är det inget stilla regn, och mitt paraply är lite trasigt och tål inte vind så bra längre. Jag borde visserligen få plats i mitt regnställ igen och det borde hindra mig från att bli så blöt alldeles utan något paraply, men nej... jag tycker verkligen inte om att ge mig ut i dåligt väder.
¨
Jag hade ju kunnat åka till gymmet... där finns det ju fina maskiner som man kan promenera på utan att bli det minska blöt av annat än sitt eget svett. Men samtidigt har jag en hemtenta som vill bli skriven och för att skriva den har jag en avhandling som måste läsas... Nej... detta får tyvärr bli en lat dag. En dag stillasittandes i soffan med en avhandling i ena handen och ett worddokument på datorn i den andra.
¨
Jag hoppas ju visserligen att jag ska ha tappat så mycket att jag väger under 100 kilo på måndag, eller i alla fall under nästa vecka. Och det känns mindre och mindre troligt ju mer jag sitter still... Men med tanke på att det målet egentligen var satt till den 28:e från början ligger jag fortfarande mycket före tidsmässigt. Vilken dag jag når under 100 är egentligen inte så viktigt. Jag vet ju att det händer någon dag riktigt snart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0