Silverkanten

¨

Däremot ville de ha två rör blod...

¨

Det skulle ju för somliga kunna ses som farligt och läskigt. Men för en som skrattade åt poliosprutan redan som 5-åring och sedan fick vara först vid skolvaccineringar och visa alla andra hur ofarligt det va med sprutor (HAHA jag skrattar sprutan rakt i ansiktet!) så är det där med en kanyl i armvecket inte så farligt.

¨

Och så fick jag papperstussen att hålla mot hålet och tänkte böja fint på armen så att tussen skulle stanna kvar och lägga press på hålet så att det inte skulle komma ut mer blod än nödvändigt hade provtagerskan redan dragit fram en låååång bit kirurgtejp och smackat på i armvecket.

¨

Jag hatar plåster i största allmänhet. Jag får exem av klistret på de flesta sorters plåster som finns. Jag tycker att det gör svinont att dra bort plåster sen, speciellt på ställen där huden är lite tunn och man sällan rakar sig så det finns massa små hår för tejpen att fastna i. Ett stick i armen - inga problem... men tvinga mig inte att dra bort ett plåster som var långt nog att räcka mig nästan hela vägen runt armen!

¨

Hursomhelst. Tejpen är borttagen nu och jag hade bara blodat igenom på ett lager av papperstussens tio. Så det där tejpandet hade vi kunnat skippa för det måste ha slutat blöda ungefär samtidigt som jag insåg att jag skulle behöva ta loss tejpen från armvecket.

¨

Sen, fast innan egentligen, fick jag kissa i en kopp. Det gick. Det gick inte förra gången jag försökte... jag var typ 6 och hade någon form av sjukdom som krävde provtagning och jag råkade säga att jag var kissnödig till mamma så att provtagningstanten hörde det och sen låste det sig och jag kunde inte kissa på hela dagen, trots att jag varit superduperkissnödig (något sånt var det jag sagt i alla fall). Men den här gången gick det. Det gäller bara att vara superdupermegajättekissnödig... Bara så att du/ni (vem det nu än är som läser bloggen) vet.