Silverkanten

¨

Jag är här som en del i min utbildning och har betalat bara 500 för helpension och kurs, resten står bl.a. albertska fonden för i stipendieform. Det finns massa fina stipendier att söka och få för att för projekt som värnar och vårdar om den nordiska grannspråkskommunikasionen för det finns lagstadgat i Sveriges, Norges och Danmarks styrdokument för skolan att vi inte ska behöva engeska för att kommunicera med varandra utan vi ska under vår skolgång få lära oss att förstå talad och skriven Norska och Danska. Ska man då bli lärare i Svenska så behöver man grundläggande förståelse för de två norksa skriftspråken och för den norska kulturen och vår granngemenskap. Det är vad jag är här för att lära mig om.

¨

Men det är inte allt som finns här. Här finns världens (enligt mig hittills skådad) vakraste natur. Jag vet att när jag vaknar till morgonen så kommer jag att från mitt hotelfönster kunna blicka ut 500 meter över havet (ungefär) ner över så gott som hela Oslo, och vid gått väder ska jag kunna se ända hem både till Karlstad och kanske, kanske ända till Göteborg. Om det fattades lite i min mentala näring förra veckan får jag mer än nog nu. Jag lapar i mig så mycket av skönheten jag bara kan medan jag är här och tar så många kort jag bara kan komma på att ta för att föreviga mina upplevelser. Jag lovar att lägga ut bilder på utsikt och sånt sen, när jag är tillbaka i Sverige med lite hottare uppkoppling än konferenshotelets Wlan.

¨

Stället har att litet, litet gym med en hel del utrustkning. Den var och prövades tidigare i dag. Det blev lite cyklande, och lite motionerande på deras corsstrainer som var av en väldigt primitiv och simpel variant. Sen prövade jag multi-funki-styrkemaskinen de har, men den var bara knäpp och jag saknar gymmet hemma. Sen fanns det massor med hantlar så jag antar att jag får köra på med dem den här veckan. Och jag kan säga att det är TUR att det finns ett gym här för maten... Oh! Denna mat. Lunchbuffén var helt underbar med massa både kalla och varma proteiner att stoppa i sig av och massa goda vattenrika grönsaker att procka till sig av. Middagen var också mycket god, men jag är lite besviken på servicen hittills. Till middag anonserades det att vi skulle få trerätters, men det visade sig bara vara två. Det gör inte så mycket för jag vet inte hur vi skulle kunna ha fått plats med mer. Men så var det ju det där med specialkost. En av mina kursare är vegetarian och fick skicka tillbaka sin mat två gånger för att få rätt. Jag sa till servitören (servitris) att jag inte ska ha några kolhydrater. Ändå kommer lammfileten in på en bädd av ungsbakade morötter och pasternackor och efterrätten bestod av en mycket MYCKET sötsliskig glass med någon form av toffésmak och med anismarinerade frukter och bär. Om jag hade kunnat få lite mer bär istället för glassen hade det varit mer okej, men så vart det inte. Jag smakade så klart på allt, men petade undan alla ungsbakade kolhydratrika grönsaker och smakade bara på glassen. Den var riktigt god, men inte något jag ska äta egentligen.

¨

Jag pratade med hon som arrangerar hela kalaset och kom fram till att det nog är bra att ha med en lista till middagen imorgon med detaljer kring vad jag får och inte får äta. Typ "ska inte äta följande:" och lista allt med massa snabba kolhydrater i. Det blir en lång lista, men samtidigt är det kanske värt det... annars finns det ju risk för att det inte tappas ett enda hekto medan jag är här och att det kommer bli ett helvete att ta mig av sockret igen nästa vecka. Det är som sagt tur att det ändå finns ett litet gym så jag ändå kan försöka hinna göra rätt för mig och kanske åtminstonde inte gå upp något medan jag är här.

¨

Men jag är fortfarande optimistisk... hur kan man vara annat med den utsikt jag har? (Bild kommer när jag är i Sverige igen).

¨

I en kommentar till Åsa för några dagar sedan nämnde jag coach-tejp, som också heter skadetape och tygtape. Rullen jag har haft i ryggsäcken kom till andväning idag, men inte till någon av de leder jag trodde skulle behöva den (knä, vrist, handled) utan till något så futtigt som yttersta leden på lillfingret. Leden drogs sne i en latsning och började öma och för att minska all eventuell svullnad och för att hindra att jag påfrestade leden igen tejpade jag den. Nu sitter tapen mest där för att den har så bra klister att jag riskerar att dra i leden när jag tar av tapen... det är enda nackdelen med den. För det absolut possetiva med den är att den ger ett grymt stöd efter bara ett eller två lager och lillfingerleden är så gott som helt imobiliserad och det hade inte kunnat bli bättre ens med en spjälning till fingret bredvid.

¨

Jag fick en jättepeppig kommentar på gårdagens inlägg, efter att ha kommenterat en annan blogg... (Lina, länk till henne finns i tidigare inlägg - jag är lite lat i dag).

¨

Det är kul med peppande kommentarer och jag hade gärna antagit utmaningen att göra alla de där ökningarna som det tror att jag ska kunna ta eftersom muskelmassan finns där. Samtidigt får jag inte glömma varför jag gör det här - en starkare, friskare kropp som inte går sönder så lätt som den hittills har gjort - om jag börjar öka för fort finns det risk att jag just har sönder mig själv och då liksom motverkar mitt mål lite.

¨

Jag pratade lite med pappa idag och berättade det där med hur tungt jag latsar nu. Han lät grymt imponerad, nästan lite stolt, fast varnade mig lite för det där med att ta i för hårt och att vara rädd om ryggen. Sen var han lite orolig för hur jag skulle klara det där med Norge rent ekonomiskt och ville bistå mig om det behövdes, men jag har ju deltidsjobb och heltidsCSN sa jag och har stadig femsiffrig inkomst just nu och det lät som om även det gjorde pappsen lite varm i hjärtat. Han vet fortfarande inte vilka dietmetoder jag använt mig av men är stolt över resultaten jag presterar. Jag tränar, jobbar, går ner i vikt och klarar den ena examinationen efter den adra och jag är så när som på det där med att CSN består av lån ekonomiskt självgående.

¨

Det går bra nu. Inte lätt, men bra.

¨

I två dagar gäller jobb, tvätt, städ, packning och på måndag bär det av till Norge. Det enda som skulle kunna vara en miss nu är om konferenshotelet inte erbjuder träningsanläggning till sina vintergäster för i Oslo är det fortfarande snö och is på vägarna har jag hört... och det är ju inte så lätt att träna på.

¨

Idag träffade jag min coach enskillt i ett avtalat möte för första gången sedan vi lade upp träningsprogrammet. Allt har liksom flutit på och skött sig själv väldigt bra fram till nyligen så fram till nyss hade jag inget riktigt behov av det. Men nu blev det alltså av. Vi pratade motivationsnivå, mental näring och mental träning... det är mina svåra områden. Vi pratade om Risen-påsen som åts upp förra veckan och tankarna runt det. Jag har insett att det var ju bättre att jag åt hela påsen samma kväll än att jag gick och småfuskade i en vecka. Det som är slut är ju slut och jag kommer troligen inte att köpa någon mer Risen-påse på ett bra tag.

¨

Jag visade mina matfoton för coachen och hon ansåg att det var bra matval och portionsstorlekar. Eventuellt ville hon att jag skulle ha liiiite mer kolhydrater på morgonen. Hon såg tallriken med sockerärtor och tyckte att den såg bättre ut än de utan till frukost. Men jag vill fortfarande hålla mig i ketos så gott det går, så jag tänker låta bli de extra kolhydraterna till frukost i alla fall.. Dessutom är det bara 1,5 veckor kvar innan jag börjar med sopporna igen.

¨

I måndag och idag har jag varit och tränat. Idag tog jag i lite extra mycket och testade att göra en jätteökning i latsmaskinen för att se vad jag skulle kunna latsa... I sista settet höjde jag från 39 kg till 59 kg. Jag orkade hela sju rep i den vikten och orkade fortfarande göra klart de sista åtta repen på min vanliga vikt, och då hade jag redan kört två sett. (YÄ!!! (heja mej..)

¨

De nuvarande inställningarna på crosstrainern är "random hill" motståndsnivå 8, tid 30 minuter. I måndags kom jag 2,3 kilometer och hade en medel-spm på 94 (om jag minns rätt) Idag var det samma inställningar, men jag kom 2,8 kilometer och hade en medel-spm på 104. Jag kör alltid kondition innan styrka och så gott som alltid båda samma dag. Jag kan säga att benen är lagom möra nu, och jag körde inte igenom alla arm-maskiner (hoppade bic-curl, tric-curl och sittande rodd) för jag var helt skakis när jag kommit igenom så långt.

¨

I måndags tog jag inte ut mig alls lika hårt, och igår (tisdag) när jag vaknade funderade jag en minut på vad som skulle göra minst ont - att med flit trilla ur loftsängen och 1,5 meter ner i betonggolvet, eller att långsamt klättra ner och känna krampen nalkas för varje stegpinne. När förståndet vaknat ikapp dårskapen klättrade jag ner. Jag får se hur det går med förstånd vs dårskap imorgon, jag misstänker att krampkänningarna kommer vara lite mer påtagliga imorgon.

¨

En annan mycket bra grej är det där med att vara bra i matematik. Jag tog nämligen och räknade ut hur många kilo fett till jag måste tappa för att komma under de där magiska 33% som står som övre gräns för desirable range. Att kroppen består av 58 kilo fettfri massa (ben, muskler, vatten, senor, hjärna, hud) tyder sedan på att jag nog gör klokt i att stanna på en vikt mellan 70 och 80 kilo, skulle jag försöka mig ner till mellan 60-70 skulle det nog kunna se lite knepigt ut. GI Jane-knasigt... och riktigt så väldefinierad muskulatur tycker inte jag att jag behöver.

¨

Jag tänkte visa lite hur jag har ätit lite de gågna veckorna.

¨

¨

En kanske liite maffig frukost bestående av... Ja... ni ser.... ägg, korv, artor, tomater, sill och det där lilla kletiga är böcklingpastej. Sill och böcklingpastejen innehåller massa bra fettsyror. Ägget innehåller massor med smarriga proteiner och körsbärstomater har blivit lite av en ny favorit. Ärtorna däremot innehåller mängder med kolhydrater har jag förstått så även om det är gott är de jättesöta i smaken och påverkar såklart insulinpåslaget.

¨

¨

Detta åt jag till frukost i morse. Det är ett halft paket bacon (70 g.), en stekt tomat och två ägg. Allt stekt i det fett som baconet lämnat ifrån sig. Jag var jättemätt och nöjd ända från frukost vid 8 till lunch vid 12. Alltså behövdes det inget mellanmål däremellan och då gjorde det kanske inte så mycket att det var en lite fetare frukost.

¨

¨

Detta är tillslut det jag precis satte i mig till kvällsmat. Jag gjorde jättesmarriga köttfärsbiffar. Och flåttet ni ser är en liten klick smör för färgens skull till biffarna och resten är det som smält ur biffarna medan jag stekte. Den överblommade, överkokta brocolin behöver ingen härma, alla vet hur överkokta saker inte är riktigt lika trevliga som lagom-kokta saker.

¨

Köttfärsbiffarna gjorde jag så här:

¨

500 g blandfärs

lökpulver efter tycke och smak

örtsalt efter tycke och smak

vitpeppar efter tycke och smak

paprikapulver lite mer än gemene tyckande och smak

1 näve färdigriven pizzaost (för att jag har det hemma). Är du osäker på hur stor en näve är, är det bättre att börja med lite mindre än med lite mer. För mycket och du får inte ihop smeten.

¨

Knåda allt tills det är blandat. Dela smeten i 5 ungefär lika stora klumpar, knåda varje klump för sig i handen och platta ut dem. Låt dem vila på en väldiskad skärbräda (som man diskar väl efteråt också så klart) medan stekpannan blir varm. Jag har en liten non-stick-panna och fick inte plats med mer än en biff åt gången. Men man kan klart ha dem i en större panna och därmed få plats med fler åt gången.

¨

Jag hade i en lagom klick bregott i pannan för stekfärgens skull. När sista biffen var nästan klar delade jag en tomat, hade på lite vitpeppar, vitlökssalt och lät dem steka med tills de var mjuka och varma och goa.

¨

Mums vart det i alla fall... Och så blev det äntligen lite bilder i bloggen. Det var ett tag sedan sist.

¨

Slutligen en bild på syrrans katt, det lilla matvraket...

¨

¨

Hon vägrade äta nästan hela tiden hon var här, men under de sista dagarna gick det liksom över och sill i sås(färdig kattmat) var en mycket smaklig måltid. Hon är för övrigt inte ens hälften så stor som min "kattunge" och de är födda typ samma dag. Och min storkisse är ännu större. Pytteliten är hon (det är en efterrättsasiett hon sitter vid, inte en middagstallrick).

¨

Jag har tidigare reflekterat kring det där med mål och hur jag inte vill jaga en perfekt vikt eller en perfekt klädesstorlek. Men kanske är det just det jag behöver göra? Det funkar inte så bra så som det är idag. Jag har kommit långt och jag får så mycket positiva reaktioner från människor i min omgivning. Mamma var i stan i veckan och vi tog en prommenad. Jag har fortfarande inte pratat med henne om mitt val av metod. Det känns oviktigt. Men när jag såg hur glad hon var för min skull förstod jag själv hur stor skillnad det faktiskt är på nu och julas. Hur mycket jag har lyckats förändra min kropp.

¨

Men jag är inte nöjd. Jag vill mer. Jag är inte klar. Men vad är mitt nästa mål? Hur ska jag fokusera vidare? Då var min motivation driven av ett väldigt starkt jädraranamma och av en ovilja mot den handikappande övervikt jag hade, en ovilja mot att vara stört, en ovilja mot det liv jag levde. Men de senaste två veckorna har varit hemska. Jag har varit i affärer och handlat mat till mig själv och det är skitsvårt! Man tänker inte på det förrän man prövar det. Somliga klarar det där med att gå inte i en affär och komma ut med bara de saker som stod på den mentala lappen. Själv har jag aldrig varit bra på att skriva mentala lappar utan mest gått på känn i mataffären. "Det där var det länge sedan jag gjorde - vad saknar jag för att göra det? Oh! det där receptet jag såg förrförra veckan verkade så gott, jag ska kanske pröva det." och så kommer jag ut med ett meterlångt kvitto som är mycket dyrare än jag tänkt och som troligen listar minst 10 onödiga produkter varav minst en heter lösgodis, choklad eller chips.

¨

När jag handlat vatten och kattmat de senaste månaderna har det gått bra. Jag har gått in, fyllt korgen med så mycket vatten som jag vet att jag orkat bära hem, packat i lite blötmat till katterna och valt kassan vid blöjorna (det är samma kassa som i gången till kattmaten) och där har de inget godis att frestas av. Jag längtar lite till när jag varit i Norge och jag ska ta ett ryck till med sopporna. Men de två gågna veckorna har gjort det ännu mer uppenbart för mig hur viktigt det här är för mig. Hur svårt jag har det med att handla rätt saker i affären och hur den där kylskåps-armen kommer tillbaka så fort. Nu spelar det ingen roll att det är 2,5 timmar sedan jag åt frukost, armen var och drog i kylskåpet för en halvtimme sedan ändå. Inte för att jag är hungrig, eller för att jag inte var mätt sedan innan utan för att se vad som finns där och för att tänka på vad jag ska få äta sen. Mat är mitt stora problem. Kunde jag leva utan att äta hade det varit hur bra som helst. Men att gå in i en mataffär för att handla mat... jag vill likna det med att släppa in en alkoholist på systemet, man vet att det kan gå jävligt galet. Jag måste till efter Norge och efter sopprycket ha hittat en strategi för hur jag ska kunna handla i affären utan att handa fel saker, utan att falla för frestelserna som finns där.

¨

Min äkta motivationssiffra var nog runt en 8-9 den första månaden, en 7-ish andra månaden och dalade vidare nu när jag ätit mat till runt kanske en 4. Men genom att ta en ny titt på Linas gamla inlägg om offer och motivationsnivå kanske jag återigen kan piska upp min motivationsnivå till en 7a eller kanske ännnu mer.

¨

Att jag lägger på min vätska har ju med mängden salt i kroppen att göra och vad som binder vätska. Det är två kilo som kommer rasa när jag kommer hem från Norge och kommer igång med pulverpåsarna igen. Fast jag har börjat fundera och tror att jag kanske ska göra på de där RTD-shakesen istället. De är liksom smidigare och jag slipper det där kladdet med stavmixen och skit. Fast frågan är om jag orkar 3 soppor om dagen i 5-6 veckor av samma smak utan att tillslut spy på lukten av dem. Fast jag känner ju ren motvilja mot pulversmakerna redan när jag tänker på det. Så det spelar nog inte så stor roll i det avseendet.

¨

Och så nu när jag äter så vet jag ju att det är ännu viktigare att jag rör på mig för att jag ska tappa i vikt. Vill jag visa bra siffror på vågen måste jag jobba för det. Medan syrran var här var det lite svårt för nog för att hon kan ta hand om sig själv ganska bra hade hon kommit hit för att umgås med mig och jag skulle redan vara väldigt upptagen med hemtenta och lärarledd undervisning på universitetet. Om jag skulle tagit min vanliga tid på gymmet hade det blivit lite mer än en timme varje dag det med om man slår ut det.

¨

Senast jag var på gymmet fick jag inte ont i knät, men jag hade ett knästöd på mig så det förklarar varför det inte gjorde ont, däremot har jag känt av knät under gårdagen. I torsdags tog jag en prommenad genom stan och under fredagen ömmade det på insidan av knät. Samband? Korsband... förbannade jävla skit-knä till att inte vilja som jag vill!

¨

Man kan säga att knät har kommit av sig i träningen och om inte knät är med är det svårt för mig att göra så mycket. Cyklarna tycker jag inte om, de är tråkiga, och både löpbandet och crosstrainern påfrestar i knälederna. Den ena lite mer än den andra visserligen, men ändå påfrestande. Fast jag funderar på att skita i det och träna på ändå.

¨

Nyss satt jag med Eniro och ritade upp två slingor lite olika slingor runt mitt kvarter, en på 1,6 kilometer och en annan på 2,2 kilometer... och om jag springer på andra sidan av stora vägen på 2,2k-slingan blir den säkert mer likt 2,5km.. Jag funderar på att ta mina inne-skor och jogga med dem ute, vi har så gott väder med 6-7 plusgrader och solsken att det verkligen lockar. Fast jag vill ju kunna ta dem med mig in i gymmet sen... Räcker det med att noggrant torka av sulorna sen eller måste man verkligen ha olika skor för ute och inne?

¨

Det känns som att jag har kommit av mig lite både vad gäller det där med att gå ner i vikt och att träna....

¨

Och så saknar jag katterna.

¨

Jag är nog mycket mer kolhydratskänslig än vad jag velat medge. Igår försökte jag ändå skrapa bort mycket av pajfyllningen och undvika pajskalet, men det slank ju ner lite pajskal i alla fall. Sen på kvällen var jag törstig och där stod den där flaskan med gott vitt vin och inte en flaska uppfriskande bubbelvatten.

¨

Och att slänga mat har jag fortfarande svårt för, speciellt just nu när jag har förhållandevis lite pengar kvar. Så det blev ju pajrester till lunch och då åt jag lite av pajskalet igen. Det är förbaskat gott det där pajskalet jag gör. Sen var jag hos en vännina och drack te efter skolan och påväg hem därifrån var jag dumt nog hungrig. Jag gick in på hemköp med förhoppningen om att komma ut gnagandes på en ölkorv. Men lagom i kassan slank det ner en påse med Risen choklad.

¨

Syrran åt choklad här i veckan och det bekom mig inte, men idag var frestelsen lite för stor. Först tänkte jag att en 70%ig kaka skulle göra jobbet av att stilla chokladsuget utan att ge mig för mycket socker, men så blev det inte. Jag är så svag. Jag står inte ut bara en liten bit pajskal med kohydrater utan att jag faller.

¨

Det var lättare, så mycket lättare, när jag bara drack sopporna. Då hade jag inget hemma i skåpen. Då var jag inte i affären så mycket och det enda jag gjorde där var att gå till hyllan med bubbelvatten och den med kattmat. Fokuset var ett helt annat. Nu går jag och spejar och spanar på saker jag kan äta. Tanken fastnar vid det där med mat och vad jag ska äta och inte. Nu föll jag. Imorgon kväll ska jag göra en rensning av ALLT i mitt hem som jag inte ska/får/vill äta och ge bort det. Att det inte sker nu är för att jag har annat att göra och imorgon väntar en heldag i skolan, är jag inte hemma kan jag inte vara olydig.

¨

Men mina kissar... de som värmer mina fötter på natten, de som jamar hungrigt när jag vaknar på morgonen och som slickar i sig vattnet från mina ben när jag har duschat. Mina kissar som kommer och kräver uppmärksamhet och lägger sig i knät tvärs över händerna som styr tangentbordet... Mina gosiga, håriga bamsekissar... De är inte hemma och det känns lite konstigt. Det är nog bra tur att jag har dem annars hade jag inte trivts lika väl i min lägenet i längnden tror jag.

¨

Syrran glömde lite hönö-kaka (bröd) i min frys. Det kommer jag ta med när jag åker hem i Påsk... Jag vet att det smakar gott, men att ta fram det, tina det och äta det för att sedan må lite lagom sockerbakis i två-tre dygn efteråt kommer inte locka så mycket. Hon glömde också en tetra Varm&Kall på min köksbänk. Den kommer stå i skafferiet till Påsk. Flaskan med vitt vin som stod i kylskåpet däremot var ju öppnat och nog för att det är skruvkork på det men det håller sig inte i en månad för det. Att hälla ut är lika mycket alkholmissbruk som att ge det till en alkis så det dricker jag upp nu. En halv flaska, rakt ur hals i hals... Lite loodis att dricka det så, men praktiskt. Sött och gott är det och jag kommer så klart att vara sockerbakis fram till fredag/lördag någonting, men man häller inte ut gott vitt vin i slasken. Det gör man bara inte. :-P

¨

Här firas (?) ensamheten och lugnet med syrran halva vin som var kvar direkt ur flaskhalsen så här en onsdagskväll mitt i Mars. He he he.

¨

Sen var det dags för annonyma tjockisars åttonde möte. På schemat stod kolhydrater och proteiner. Jag är ju inte helt övertygad om att det där med att äta kolhydrater är så viktigt att äta överhuvudtaget. Det är ju klart att man kan äta någon halva potatis eller så någon gång då och då, men jag tror inte att jag riktigt behöver det varje dag. Och det där med bröd, eller kanske framförallt gröt... känns ju inte nödvändigt. Jag känner mig helt klart mättare längre på ett ägg eller så istället för en skiva bröd.

¨

Jag kom sent till mötet och missade den där biten när alla i tur och ordning berättar om den gångna tiden. Det gjorde inte så mycket, tror jag. När mötet var slut passade jag på att boka ett enskillt möte med coachen och att väga mig. Jag hade inte gått ner så mycket totalt sett, bara 1,4 kilo på två veckor, men hade gått upp en 2-ish kilo muskler och gått ner över 3 kilo fett. Jag har också lagt på mig ett drygt kilo vätska, och det är ju också bra.

¨

Samtidigt måste jag ju vara social mot min syster och hon hade haft med sig räkor, och jag hade köpt räkor så vi hade en del räkor. Vi skulle äta dem igår. Men för någon månad sedan hade jag pratat med en komis om det där med att äta räkor och hon tyckte då att vi kunde ju säga till för hon ville gärna äta räkor hon med. Så vi bjöd in henne till det också. Runt 9 igår kom hon och hennes bebis. Innan det hade jag diskat och plockat undan saker som liksom bara sådär letar sig fram nu när någon annan är här. Saker jag vanligtvis inte har framme. Syrran fick i uppgift att ta sig till affären och köpa mer bubbelvatten och ägg. Äggen skulle vi ha till frukost i dag, eller några av dem i alla fall, så blev det inte.

¨

Men så var bebis+kompis här och vi gjorde slut på 2 kilo räkor. Jag lovar att jag åt definitivt minst av dem. Eller ja.. bebisen fick bara en, att smaka lite på och katterna fick några, men annars åt jag minst. Men å så gott det var. Sedan spelade vi carcasone. Syrran har blivit smått kär i det medan hon är här. Min kompis åkte hem vid 2, då började jag skriva på tentan. Innan hade jag bara letat referenser. Det var först i går morse som jag hittade den litteratur jag sökte efter. Jag hade ju som vanligt inte läst allt i takt med kursen så det var ju en hel del letande innan jag hittade. Men så 2-3 inatt började jag på allvar med tentan. Jag sov en timme på soffan, sittandes, för att det skulle vara så obekvämt som möjligt och jag därmed skulle vakna igen ganska fort. Utöver den timmen har jag varit vaken sedan 10 igår morse... hehe... jag börjar bli trött nu.

¨

Nu ska jag duscha, efter-tenta-aktigt ta hand om den oönskade kroppsbehåringen och sen invänta johnblund. Något säger mig att jag inte behöver vänta så länge.

¨

Jag bestämde mig, jag kör halvfart till jag kommer hem från Norge, och eventuellt varit på kalas. Så jag har ätit mat sedan igår kväll. Igår kväll blev det ett stekt ägg, någon skiva onsala-korv, lite lätt räksallad och en liten klick böcklingpastej.

¨

Till frukost idag åt jag ett kokt ägg, uppgeggat med lite kesella, stenbitsrom, lite örtsalt och lökpulver. Till det blev det någon skiva korv igen.

¨

Jag pluggar samtidigt till min andra examinationsuppgift, så det gick ganska mycket mer tid är vad som lämpligt innan jag åt nästa gång. Till middag blev det fläskkotlett samstekt med lök och champinjer, till det lite kokt blomkål. Mycket gott.

¨

Nu till kvällsmat blev det kokospudding. Syrran fick lite smälta hallon till sin, det hade inte jag.

¨

Recept på kokospudding är jättelätt.

Du behöver en skål som går att mikra.

*En lite större klick smör (inte margarin)

-smält i mikro.

*blanda i lite kokosflingor.

*knäck i ett ägg.

*blanda i lite mer kokos tills du får en grötig konistens.

*Kör i mikron tills smeten stannat, mikrar du för länge riskerar puddingen att bli lite torr.

Serveras med smälta bär, eller sylt eller ät som det är.

(Jag kan lova bild någon annan gång om jag blir påmind om det.)

¨

Idag mikrade jag smeten lite för länge, syrran tror att det hade blivit mindre torrt med en liten skvätt mjölk eller grädde eller så i, men jag får experimentera någon annan gång.

¨

Syrran hade med sig sin katt när hon kom. Tösa (katten) har mest smugit runt och fräst åt mina två pöjker (Smithy och Pysen). Tösa sov oroligt inatt och har spenderat hela eftermiddagen med att sova. Nu på kvällen vaknade hon bara för att göra tecken på att hon ska löpa snart. Vi får se hur det går... Det kan hända lite vad som helst. Allt från att mina killar börjar slåss med varandra till att de inte bryr sig om varken varandra eller henne mer än vanligt. Mina killar är kastrerade, så några kattbebisar blir det inte.

Fortsättning följer.

¨

Jag köpte en ny stavmixer och den visade sig vara ganska så slö i knivarna... det gör inte så mycket tänkte jag - den var ju billig och jag ska bara ha den till soppor. Medan den gamla varit trasig har jag använt elvispen och med den har jag kunnat ha linfrön och förskal i samtidigt som jag vispar. Det har lett till att det blivit mindre gelekumpar i än om jag rört ner dem efteråt. Eftersom stavmixern visade sig vara så slö tänkte jag att då håller nog linfröna för stavmixern.. men icke. De gick lite lagom sönder. Så nu blir jag säkert lite halvt förgiftad någon dag eller så.

¨

Och så hade jag uppehåll ett tag på det där med fröskalen och linfröna också så klart. Jag har ju liksom slarvat med allt en tid. Men för några dagar sedan började jag ha i lite linfrön i sopporna igen, och idag var första gången jag bajsade (japp jag är en sån människa som gör sånt helt onaturligt kroppsliga grejer) på nästan två veckor. Det gjorde ont. Man kan väl kalla det vild förstoppning när det faktiskt går att lösa det själv, hemma, utan lavemang eller annat hittepå, men inte var det skönt i alla fall.

¨

Ikväll kommer lillasyster och jag har bestämt mig. Jag kör på med lite mat och stoppar i mig, vaktar mig noga för att bryta ketosen, gör uppskattningar av hur mycket jag äter och därmed kalorierna i det. Mitt mål är att inte överstiga 1000 kalorier om dagen. Jag kommer fortfarande äta åtminstonde en pulversoppa om dagen medan syrran är här för att vara säker på att jag får i mig alla vitaminer och mineraler. Jag läste på påsarna och jämförde med livsmedelsverkets rekomendationer för dagligt intag. Några siffror var ritkgit välbalanserade medan andra var skyhöga eller jättelåga. Men jag har ju mått ganska bra på sopporna så det får väl vara så en tid till.

¨

Jag kommer alltså äta lite fler kalorier om dagen nu några dagar, och det kommer att straffa sig. Jag kommer inte gå ner i vikt lika fort och magen kommer troligen att protestera på ett eller annat sätt.

¨

Efter norgeresan är det en morbror som vill fira sin födelsedag på Bodaborg i Karlskoga. Jag hoppas att jag kan åka och jag ser verkligen fram emot det - Bodaborg är jättekul och nu kommer jag orka vara med på massa fler banor än annars. Efter Bodaborg väntar mat och tårta. Det ser jag också fram emot. Förhoppningsvis har jag nått mitt andra delmål till dess och detta skulle kunna få vara min belöning för det. Om det löser sig med alla praktiska frågor kring om jag kan åka ska jag äta tårta, oavsett vad någon säger. Sockerbomb. Måndagen efter (två dagar, precis som sist) ska jag skriva en mindre tenta, och jag riskerar att känna mig lite dum i huvudet, men jag tror att rädslan för att kugga kommer hålla mig igång ändå.

¨

Vi får se vilka straff det blir för detta eventuella brott mot dieten. Hittills har brott inte riktigt lönat sig.

¨

Det känns lite surt att jag vet hur mycket tid jag har slarvat bort. Hade jag arbetat effektivare med den tiden hade jag varit så gott som klar med credot för länge sedan och kunnat fokusera på litteraturhistorieskrivningen, och kanske, kanske ha skrivit i alla fall en inledning vid det här laget. Men nej...

¨

Det där med att skriva ner tre possitiva saker om dagen går så bra för mig!!

¨

Idag har jag: diskat vad jag behövde för att tillaga en dubbel grönsakssoppa. Jag har tagit upp dagens (inte gårdagens reklam) post från hallgolvet, jag har pratat med en kvinna som informerade om en utbildning som min syster kanske vill gå.

¨

En annan sak... det är vår. Jag lovar. SMHI och YR och alla andra vädermänniskor får säga vad de vill. Min näsa har bestämt sig för att det är vår och det med besked. Jag har försökt leta fram Radioaktiva favoriter: Framåt Fredags låt Allergi. Jag hittar låttexten, men inte själva låten. Det känns lite tråkigt för den låten är rolig och gör nysandet lite mindre otrevligt.

¨

Nu ska jag bara bläddra igenom lite teorikapitel i Att läsa skönlitteratur med tonåringar innan jag går och lägger mig. Min volvoarbetande morbror väcks av sin väckarklocka om en liten stund... hehe... morrn!

-Mjau, svarar katten.

... jasså inte det?

-Mjau, svarar katten.

... nä du vill bara sitta i mitt knä och bli klappad hela dagen du..

-Kurr, svarar katten.

Och så var det det där med karaktären ja...

¨

Den första av två uppsatser har börjat bli skriven nu så lite karaktär har jag ändå.

¨

Men jag bytte som sagt ut en soppa i morse mot kokt ägg med laxpastej. Det var otroligt gott. Och jag har inte dåligt samvete. Jag bara känner att jag borde ha mer karaktär än så. Jag vet att varje dag som jag byter ut en soppa mot något annat eller som jag på något annat sätt ändrar antalet kalorier jag sätter i mig kommer slutdatumet längre bort. Sist hade jag inte gått ner så mycket från invägningen innan.

¨

Den här veckan kommer jag inte att väga mig alls, för jag tror inte att jag kommer ha tid över att ta mig in för att göra det. Jag saknar variationen tror jag. Det är lite monotont att äta samma smaker hela tiden. Samtidigt är tillagningsprocessen extremt uttjatad och tråkig nu. Jag tror det börjar bli på tiden att jag lägger om min plan. Helfart är uppenbarligen inte något som jag kan eller vill hålla mig till. Samtidigt vill jag fortfarande gå ner massor i vikt, jag har (eller hade sist jag vägde mig) iallafall 15 kilo kvar till mitt slutmål. Det betyder visserligen bara 5 till nästa delmål, men ändå...

¨

Jag vill nå det och jag vet att det inte var så länge sedan jag började och jag körde helfart troget och tappade massor och är nu 16 kilo lättare. Jag vet att med lite dicsiplinerad helfart går det fort och jag är snart nere på den där målvikten och sen kan jag börja arbeta med de ändrade vanorna. Men jag har ju redan ändrat massor i mitt sätt att tänka. Jag tror jag skulle kunna klara mig bra på halvfart också och att jag fortfarande skulle kunna gå ner ett kilo i veckan. Sedan finns det inget som hindrar mig från att gå tillbaka till helfart igen om ett tag.

¨

På onsdag kommer min lillasyster och ska stanna några dagar. Hon kommer ju äta mat. Det är bara två veckor tills jag ska trappa upp inför norgeresan. Jag tror inte att min mage är i så stort behov av upptrappning. Jag råkar vara begåvad med en pansarmage som tål det mesta i matväg. Jag har redan bestämt mig... medan syrran är här kommer jag att äta lite mat. Jag ska verkligen anstränga mig för att inte bryta ketosen för att slippa avgiftningen sedan, men jag ska äta mat. Sedan är det bara en vecka kvar. Syrran kommer på onsdag och åker igen lördag/söndag/måndag någon gång... Hon har ingen tid att passa.

¨

Nej, men kanske skulle jag köra halvfart från nu när syrran kommer hit till när jag kommer hem från Norge? Det blir i så fall tre veckor med mat. Tre veckor där jag som mest kan gå ner två-4 kilo. Jag hade hoppats på att nå nästa delmål på 89 kilo innan norgeresan och det är ju fortfarande möjligt. Jag har ju inte vägt mig så jag vet ju inte än.. men kanske skulle jag lyda mina egna råd och hålla mig borta från siffer-datum-jakten och köra på känsla? Min känsla säger att jag saknar mat lite för mycket just nu för att kunna köra stenhårt och dicsiplinerat. Det vore kanske skönt också att se om jag faktiskt kan klara mig med mat utan att överkonsumera...

¨

Men jag vet inte... jag får ta och suga på den här funderingen någon dag till.

¨

Och det där med smaker är spännande. För jag lär mig känna andra smaker, fler och fylligare smaker, än jag gjorde förr. Ett exempel är ju det där med att jag nu kan njuta av smakerna i ett te utan att det måste vara sött. Och jag kan urskilja de olika smakerna. På ett café för någon vecka sedan drack jag ett rött te med smak av jordgubb och vanlij och jag kunde faktiskt känna smakerna, inte bara att det var som luktade.

¨

Men jag har en kraving efter salt. Jag vet inte om det skulle kunna vara ett tecken på den där saltbristen som doktorn ansåg att jag hade. Men jag förstår inte riktigt det för jag har ju druckit massa mineralvatten sedan dess som borde ha återställt det. Sedan har jag använt örtsalt när jag äter svamp eller grönsakssoppa. Sedan har jag ju inte hållit mig till sopporna uteslutande sedan jag var till doktorn utan jag har bytt ut någon soppa här och där mot något annat, typ ett stekt ägg med kvarg, slickat i mig stenbitsrom, och så sent som i morse åt jag kokt ägg med laxpastej (jag räknade på det och det skulle bli på sin höjd 50 kalorier mer än om jag hållt mig till sopporna). Så det där med att jag sultar efter salta smaker borde ju inte kunna ha med någon saltbrist att göra.

¨

Jag vill ha massor ut av livet. När jag är pensionär vill jag kunna sitta på min altan i min svenssonvilla någonstans i Sverige, med någon form av framtida manick som håller mygg och annan ohyra borta, och dricka en god kopp te tillsammans med en man (japp, jag är heterosexuell).

¨

Men innan jag sitter på min svensson-altan med en man är det ju bra att veta hur man ska ta sig dit. Jag hade ett långt förhållande... eller det beror på vad man jämför med, men jag anser att 1,5 år är lång tid att investera i ett förhållande. Någon som varit gift i 10 år kanske inte tycker att 1,5 år är så länge och att jag är oerfaren, men det struntar jag i.

¨

Det var ett bra förhållande och jag minns det gott. Jag vill gärna tro att jag och han fortfarande är vänner, även om vi inte pratar med varandra så ofta längre. Jag har många trevliga minnen från tiden med honom och jag kan ibland komma på mig själv med att sakna det vi hade. Det är snart 3 år sedan det tog slut och från mitt perspektiv var det ett lungt uppbrott. Klart att det gjorde ont... och jag vet egentligen inte hur han upplevde det, vi har inte pratat om det. Men jag vill gärna inbilla mig att det var en bra uppbrott, om man kan säga att det finns sånna.

¨

Varför fungerade det inte då? Jo... vi ville olika saker... Jag är en familjeinriktad person som älskar barn och vill ha egna barn. Jag är också ambitiös och vill kunna göra ett bra jobb som lärare, vilket i kombination lite kräver att den jag bildar familj med också är familjeinriktad och vill ha och ta hand om barn, för jag kan inte göra båda själv.

¨

Jag har tittat på det där programmet på SVT - Jakten på lycka. Ibland känner jag mig hemskt olycklig. Oftast i samband med att någon vän och jag har en olöst dispyt eller skolan blir mig lite övermäktig, eller det där livet med man, hus, barn, bil, jobb och stadig inkomst känns så avlägset att det känns som att det aldrig kommer bli mitt liv. Men för det mesta är jag lycklig. Jag läser (oftast) intressanta saker som jag själv valt att jag vill läsa och som jag vet leder till en vettig avslutad utbildning. Jag har en del nära vänner som jag kan dela allt med och som delar mycket tillbaka. Jag har fantastiska familjemedlemmar som stöttar och uppmuntrar mig. Jag är älskad, har tak över huvudet och vet att det finns pengar i plånboken att köpa mat för även imorgon.

¨

Men jag vet inte om jag skulle vara lycklig om jag fann mig själv som 30+åring, ogift, barnlös, boendes i en lägenhet. Om det enda som ändrat sig från mitt liv nu till då vore sysselsättningen och inkomstnivån. Vad spelar det för roll om jag gör något jag älskar om jag inte har någon att dela det med?

¨

Men jag är kräsen.. jag har svårt för att flirta med någon som jag inte vet om jag gillar eller inte. Det där med att bara ha kul några veckor och se hur det känns sen är inte riktigt min grej.

¨

Vad vill jag ha då?

Jo.. jag vill ha en partner som är snäll, omtänksam och generös. Någon som får mig att skratta, men som samtidigt förstår skillnaden mellan lek och allvar (socialt kompetent). Någon som dricker någon fredag eller lördag då och då, i roande, måttliga mängder... Någon som inte röker, inte snusar, inte är allergisk mot mina katter. Någon som jag kan ha ett intellektuellt utbyte av. Att kunna prata om både stort och smått med... allt från färgen och konsistensen på kattbajs till det finaciella läger i Kina (för att ta några exempel)

¨

Allt det fann jag i min förra pojkvänn. Det som saknades var önskan om en villa, volvo, vovve(katt), fru och barn.

¨

Jag sa ju att jag var kräsen.. :-P

¨

Men när man pratar om karaktär när det gäller sånt där som att dieta och träna och sånt så är det tydligen en fyllig karaktär att gå till gymmet varje dag, oavsett om varje dag måste vara 26 timmar lång för att gymbesöket ska få plats tillsammans med allt annat, för bland allt annat finns det där med att mata katten, rasta hunden, snyta ungen och prestera lagombra i skolan/på jobbet för att inte riskera underkänt/sparken... och det är bra karaktär att sitta på fester och inte smaka på så mycket som en enda liten bit av snaks eller godis... Och det är således dålig karaktär att en dag prioritera tvättning av sagda katter, hundra, barn som har en tendens till att bli smutsiga emellanåt, eller fälla otroligt mycket mer hår om man inte hjälper dem lite på traven. Och om de fäller mer hår kommer man automatiskt behöva dammsuga oftare (moment 22). Det år också dålig karaktär att unna sig ett par godisar ibland.

¨

En karaktär är för mig en rollfigur i en bok eller tv-serie eller film eller spel. I min kurslitteratur finns det gott om karaktär(er). I mina tv-serier finns det också det... Men om vi snackar träning och diet är det där med karaktär ganska avlägset. Jag cyklade till jobbet (heja karaktären), sedan cyklade jag förbi affären för att köpa en lampa till lampan från IKEA igår... (det heter ju inte glödlampa längre... förvirrande). Och så kommer troligen lillasyster på onsdag och det var extrapris på Skrattande kon-mjukost och på Abba-produkter. Så det blev ett par tubar med böckling/lax-pastej och sillburkar och ett par plattor mjukost. Nu jag har smakat på mjukosten och böcklingpastejen. Båda två är helt okej om man ser till keton-glykos. Men det blir ju fler kalorier om jag inte ska hoppa över en soppa... vilket jag funderar på att göra. Jag får se hur det känns i kväll. Jag smakade inte mycket, men blev ändå mätt så jag får se när hungern kommer på ikväll. Nu ska jag fortsätta med examinationerna och fila lite på min självdisciplin... Eller karaktär??

¨

Hursomhelst... dem ska jag fixa. Och igår pratade jag med lillasyster som velat komma och hälsa på i evigheter med sin katt så att våra kissar kan leka med varandra. Nu säger hon att hon kommer på Onsdag... bara det går tåg (det gör det varannan timme) och att det löser sig med transport här i stan sen när hon kommer. Jag har ingen bil och hon är rädd att kissemissen hennes ska frysa... Jag och mina kissar stod ute i 15 minusgrader och väntade på henne när vi åkte dit... vi väntade väl bara i 5-ish minuter men det var kallt och jag fick putta in min jacka i buren till katterna för att de skulle hålla värmen. Men det är tydligen en annan historia.

¨

Nu ska hon alltså komma... mitt i tentaskrivandet. Och ska hon komma behöver jag göra lite förberedelser. Idag ska jag åka till IKEA med min vännina med bebis. Där ska jag köpa en kudde. Jag har ett presentkort som täcker kudden, men att åka till IKEA slutar sällan med att man BARA köper den enda sak man behöver utan man (jag) passar på att plocka på mig andra "bra att ha"-saker. Troligen i form av självhäftande krokar till badrummet för det har jag haft någon för lite tycker jag, och lite annat smått och gott.

¨

Jag ska också jobba i helgen. Både Lördag och söndag. Visserligen bara två timmar om dagen men det tar ändå tid från tentaskrivandet. Och så ringde de från bemanningen och frågade om jag kan jobba även eftermiddagspasset på lördag. Jag VET att det är dumt att säga nej, men jag kände att jag inte hade något val egentligen. Ett Ja hade inneburit två timmar till med jobb och det i sin tur typ 300 extra i kassan nästa månad. Samtidigt hade det inneburit att jag åkt till och från jobbet en gång extra vilket tar en timme till och att jag hade spenderat rasten med att värma upp min själv och torka jackan från förmiddagspasset, jag hade inte fått tummen ur och börjat skriva på någon av tentamensuppgifterna. Hela lördagen hade alltså gått åt till jobb, trots att det egentligen bara är 4 timmars arbetstid.

¨

Någon gång innan syrran kommer måste jag tvätta och bädda rent också... Jag behöver nämnligen lakanet jag har i sängen nu till luftmadrassen när hon kommer. Och det nya lakan jag fick i julkpall måste tvättas innan det läggs i sängen.

¨

Jag kan alltså se fram emot några dygn med sömnbrist och annat trevligt assosierat med tidsbrist och tentaskrivande. Men det var så här jag bäddade min tidsoptimistsäng och det är så här som lata jag ska sitta i den tills tentorna är skrivna. Ju tidigare desto bättre, för sen vill jag ju ha tid att umgås med syrran när hon är här.

¨

Så efter att ha pumpat i lite tillfällig-pyspunka-fixar-luft i däcken rullade jag bort cykeln till cykel-Åke. Jag trodde att jag skulle få lämna cykeln där och få saker tittade och petade på och i slutet av veckan bli sisodär 500-ish fattigare. Men icke då. Min cykel råkar ha varit min mormors innan, och med innan menar jag från 70-ish-talet. Det är ingen såndär riktigt gammal en med böj i ramen så man ska kunna kliva på trots att man har kjol utan den ser helt normal ut... som cyklar gjorde mest för 20 år sen... men den är alltså snarare 35 år gammal. Det finns därmed inga reservdelar, om man så klart inte råkar ha en extra cykel av samma tillverkare från samma årtionde ståendes hemma. Nu har jag det, men med "jag" menas familjen och "hemma" är 20 drygt mil bort och den cykeln används av någon annan. Så det är inget allternativ.

¨

Åke (eller lill-Åke, för han såg ung ut och det fanns fler än en Åke i Cykel-Åkes affär) sa att han kuuunde ju fixa det... men då skulle jag behöva köpa ett helt nytt bakhjul. Och ville jag ha ett med samma egenskaper som det jag har (med nav-växlar) fast med mer fotbroms i skulle det kosta.. och det var inte säkert att däck och slang skulle passa, och eftersom hela cykeln är orginal, kanske utom slangar och ventilgummin, skulle jag troligen behöva byta det med... och när vi ändå är i farten vore det kanske bra att göra det med framhjulet också och byta till lite mer slitstarkt så jag inte behöver få pyspunka igen. Det lilla jobbet skulle dom, Åke och lill-Åke, bara ha typ 1900 för. Jag tackade för informationen och började fråga om nya cyklar. Jag kom hem på den trasiga cykeln och en skepshult-katalog rikare. En Nova vill jag nog ha... Fast förut ville jag ha en Kronan (det är inte en skepshult alls)... fast jag vet inte vad de kostar... säkert 5-6000.

¨

Hursom.. medan jag står i valet och kvalet med om jag ska betala det billigare "vi lagar din skrothög till cykel"-priset eller det lite dyrare "du får en helt ny cykel som håller lika länge som din gamla"-priset tog jag den befintliga cykeln med halvtaskiga bromsar och cyklade mig en tur... jag skulle hämta böcker på två helt olika håll i stan och det kändes som att det skulle gå fortare på cykel än med vagn. Det gjorde det. Turen blev på 1,2 mil, ungefär. Och jag vet mer som skulle behöva bytas på cykeln om jag ska laga den. Pedalerna är en grej. Det finns inget grepp i dem när det kommit lite fukt och "vi har saltat och grusat vägen hela vintern och inte sopat upp det än"-damm. Den andra grejen är sadeln. Den ena saken ledde till att jag brutalt lärde mig den andra. Nu ska jag gå och kolla om jag behöver byta binda... En tampong går inte in i det hålet, och just nu gör nog inte en bomullspinne det heller.

¨

Men allra bäst är glass när den antingen är hemgjord, men det är lite svårt nu när jag inte längre bor med en glassmaskin i hushållet, eller när den kommer i fina så papperstubs på omkring halvlitern i storlek. Några favoritmärken är Lejonet & Björnen om vi snackar lokala förmågor, Häagen-Dazs, om vi snackar lätt att hitta i frysdisken, och så klart Ben & Jerry's oavsett vad vi snackar om.

¨

Nu börjar B'nJ's presentera sina nyheter för 2011 och det känns lite konstigt... Samtidigt som jag vill bege mig iväg till hemköp i nordstan (där jag vet att de har B'nJ's i frysdiskarna) för att köpa på mig lite av den glass som därmed försvinner ut sortimentet och för att titta efter nyheterna, samtidigt som jag vill smaka på glassen... vill jag inte ha den alls.

¨

Nej, än är det för kallt ute för att äta glass, och än har jag alldeles för många kilon kvar innan jag når mitt slutmål med vikten. Än är det inte tid för glass och solsken. Det är ännu tid för vantar, mössor och minusgrader. Glassätandet får vänta.

¨

Jag erkänner... jag är lite fåfäng så där... och läsare är roligt att ha... och kommentarer är roliga att få... även om jag i första hand bloggar för att själv kunna titta tillbaka på min reda och minnas hur jag kämpat och vad jag uppnåt i relation till var jag började. Lite pretatiöst, men det är också därför jag erkänner det där med hur läsarantalet glädjer mig.

¨

Idag har jag varit och tränat. Körde uppvärmning på crosstrainern och körde sedan igenom mitt styrkeprogram. Jag är fortfarande grymt svag i axelpress... Det stör mig att jag ökat i alla andra maskiner och inte där. Progression tack! Sen körde jag lite intervaller på löpbandet och försökte sedan avsluta med ett par kilometer konstant joggning, men det tog emot i ena knät så jag fick nöja mig med en avslutande kilometer.

¨

Vad mothugget i knät beror på vet jag inte. Det kan bero på att jag tog ut mig i intervallerna, eller på att jag jobbat trippelpass i helgen där jag går konstant i 2 timmar/pass, eller på att jag både måndag och tisdag har promenerat in till stan, eller troligast en kombination av alltihop. Får hoppas att det bara är något tillfälligt.

¨

Helgen har varit arbetssam med det nämnda trippelpasset och söndag-måndag var helt hemsk, på grund av struliga vänskapsrelationer, och jag vet ännu inte om eller hur alt det där kommer att lösa sig i slutändan.

¨

Jag har ändrat på matvanorna och har ett tag helt låtit bli fröskalen och linfröna. Det visar sig att min mage vill ha lite av det i alla fall... För mycket, så som jag ätit innan, leder till trög mage och ingenting alls som nu ger motsatt effekt. Att det ska vara så svårt att få till en balans med de där J---A fröskalen. Det är nog det värsta med hela den här dieten.

¨

Nu ska jag ta en lång, varm, dusch och sedan sträcklyssna på Gregorius som jag ska ha läst för skolan till på torsdag. Jag fick inte tag i den som pappersbok utan fick ta den som ljudbok. Det är bara 13 cd-skivor som ska lyssnas igenom.