Varför vet inte familjen?

Idag gjorde jag något så halvpatetiskt som att be om läsare i en kommentar på någon annans blogg (Ketchupmamman). Där förklarade jag lite kortfattat om vad jag bloggar om och att jag är anonym till och med för min familj eftersom jag inte tror på deras direkta och oproblematiserande stöd.
¨
Detta resulterade i massa läsare vilket så klart är jättekul. Men också i en kommentar. I kommentaren stod att min familj troligen älskar mig mer än jag tror och att de skulle stötta mig om jag berättade för de vill ju mitt bästa.
¨
Jag tvivlar inte på det. De älskar mig lika mycket om jag älskar dem, gissar jag. Och då är det mycket. Klart att min familj vill mig väl. De vill se mig lyckas, de vill se mig må bra och de vill se mig lycklig. Alla vet de att jag inte tycker om att vara tjock och att jag inte tycker om att inte orka med så mycket som jag vill. Beslutet skulle de stötta. Och det gör de också även om de inte vet hur allvarligt det blev helt plötsligt.
¨
Min familj består av en mamma och styvpappa, en pappa och styvmamma med tre respektive två styvsyskon. När vi då var tre biologiska syskon från början inser man fort att vi är många som delar på uppmärksamheten i de olika familjerna och som vanligt är det den som skriker mest som syns mest.
¨
Min biologiska bror hade länge en tjock sambo. Hon var tjockare än jag var när jag började, men det spelar egentligen inte så stor roll. Den stora rollen spelar hennes viktminskningskamp. Hon använde sig av xtravaganza, precis som jag gör nu. Men hon blev liksom lite knepig på vägen.
¨
När jag pratade med min coach om det sa han att det inte är så ovanligt att folk som går från att ha varit mycket tjocka till att bli helt normalknubbiga och kanske till och med smala måste definiera om sig själva från tjockis till normalis. Detta tar olika lång tid för olika människor och påverkar dem olika mycket beroende på deras självbild sedan tidigare och på deras grundläggande personlighet.
¨
Hon blev som förbytt från någon som var trevlig men som så klart hade sina egenheter till att bli rent jobbig att ha att göra med när hon blev mer eller mindre egocentrerad och gick tillbaka i någon form av tonårsupproriskt tillstånd och skulle använda sitt nya utseende som hon började bli för mycket för många i min familj.
¨
Att jag har valt samma metod för att gå ner i vikt skulle säkert kunna orsaka lite sneda blickar och mindre stöttande tankar hos några i familjen. Tankar som jag inte behöver höra. Min familj vill mig väl och de vill inte se mig göra samma personlighetsförändring som brorsans ex. De vill se mig må bra och BESLUTET om att gå ner i vikt stöttar de.
¨
Min syster vet. Hon stöttar mig. Hon ger mig de varnande orden och är såklart lite orolig att jag ska bli annorlunda som person, men hon stöttar mig. Hon frågar hur det går när vi pratar med varandra och hon längtar tills jag får börja äta igen och vi ska ha räkfrossa nästa gång. Vi älskar räkor båda två och hennes man tycker inte alls om det så hon äter det aldrig hemma. Men jag är ganska säker på att jag längtar lite mer till det där ätandet än vad hon gör.
¨
Jag planerar att berätta för familjen när vi ses. Det kommer troligen inte bli förrän runt påsk för det är först då som jag kommer ha någon tid över att åka hem och träffa dem, förutsatt att jag inte måste jobba. Men då kommer de att se en mycket smalare jag och de kommer samtidigt att se att jag fortfarande är samma förståndiga och goa person som när jag var tjock. Men de kommer också se hur mycket mer jag orkar och hur mycket piggare och friskare jag kommer vara. Då är det läge att berätta om vad jag gjort. Men tills dess lutar jag mig på stödet från mina goa, goa kursare och vänner som jag träffar dagligen och som vet och ser och hejjar på.
¨
I förväg vill jag bara säga:
Förlåt mamma, och pappa och brorsan och mormor och alla andra familjemedlemmar som jag inte berättade för tidigare, men jag gjorde det på mitt sätt. Jag älskar er allihop och längtar tills jag kan utmana er i Brännboll, eller bodaborg eller något annat roligt och faktiskt kunna vara med så mycket som jag vill utan de fysiska begränsningar som jag haft tidigare.
¨
Puss på familjen... och puss på vännerna!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0