En bra fest, en bra dagen-efter.
Så var jag på fest i går. Jag drack massor av gott vin, åt massa god mat och åt INGET godis, INGA snaks och drack INGA sliskiga drinkar. När de andra åt hemgjord smörgåstårta fick jag en tallrick med LCHF-tänkt tårtfyllning... Inget bröd! Och när de andra åt tårta med marängbottnar och grädde med hallon mellan lagren fick jag en tallrik med hallon-grädde eller grädd-hallon. Inget socker... Kanonbra!
¨
Fast trots att jag höll mig till bra saker att äta drack jag ju som sagt massa vin och var väl så där trevligt sallongsberusad mellan någonting halv fyra-fem igår eftermiddag till någon gång 7 i morse. Sen är det svårt att avgöra för sedan dess har jag lullat vidare i tröttmans tecken.
¨
Kom hem 9-ish och somnade 10, väckted 12 av morbror som ringde och sa att han var på väg och var i Säve... Säve! Det är ju typ tio minuter bort bara! Jag upp som bara den, på med en behå och började panik-städ-plocka undan och rätt på saker och kom på att det kan ju vara bra om jag har byxor på mig också.. men jag hann städa klart för morbror tog vägen om Biltema och köpte en skiftnyckel till mig. Sen fixade jag hans jeansväst och han min cykel. Så Cykeln...
¨
Den där cykeln.... det har varit ett gnagade problem för mig sedan den gick sönder i höstas och bromsarna började bete sig skumt och jag var ju iväg med cykeln till Cykel-Åke här bort i kvartert. Han gjorde en snabb utvärdering och sa sen att "Tja, den är ju så gammal så det finns inga reservdelar till navet, så vi får byta hela hjulet, och däcken är orginal säger du, sedan 77, så vi ska nog bytat dem med... och slangarna... pyspunka... Ja... men 2000 ungefär." !?VA!? - Aldrig svarade jag. Idag petade morbror på den i kanske tio minuter och nu har den både fotbroms och alla växlar fungerar. I stället för en fotbroms som fungerar när den känner för det i låga hastigheter och tre växlar, fast med så liten vajer-marginal att de rätt vad det var bytte växel självt.
¨
Hursom.. jag ska iväg och jobba nu. Jag är inne på timme nummer-jag-tappade-räkningen-efter-30-Vaken. Jag tror kollegan får köra bilen idag... hehe... jag är inte i stånd till att göra det. Men nu blir det 2 timmar betald dagen-efter-promenad... :-D
Sommar-regn?
Ja, ni vet det där regnet som liksom kommer en lite lagom försommarvarm dag och tvättar rent luften från damm och pollen och som luktar så där speciellt och obeskrivbart...
¨
Känner du den? Lukten? Kan du minnas den?
¨
¨
¨
Jag gick genom ett sådant idag. Jo.. den 15:e april kom första försommarregnet i Gbg, om man frågar mig. Ett tunt, tunt, stilla drislande och droppande.
¨
¨
Jag vet inte riktigt vad det symboliserar för andra men för mig är det där med försommarregn väldigt symboliskt. Det tvättar världen... när snön och slasket försvunnit och överflödsvattnet sjunkit undan i brunnar och gräsmarker. Gräset blir renare, asfalten blir renare, LUFTEN blir renare. Livet blir lite renare.
¨
Det mörka, kalla, smutsiga, leriga, hemska suddas ut och när det lättat är luften renare och livet ser lite ljusare ut. Lite symboliskt ikväll ändå.
¨
Hemska saker händer men den här gången verkar det ha gått bra ändå. Vet ju egentligen ingenting och det är lätt att föreställa sig det allra värsta. Och vi känner ju inte varandra mer än vad som skrivs i bloggvärlden, men ändå är det så lätt att känna sympati och empati för drabbade.
¨
Kram till och bön för drabbade... (och en liten önskan om rättvisa)... Och önskar lite försommarregn över stockholm som kan hjälpa till att tvätta bort den mardröm som utspelat sig.
TENS-tankar
Jag är en sån där extremt överrörlig person och att stretcha är inte något som riktigt fungerar. Det är få muskelgrupper jag kommer åt ordentligt och sjukgymnasten har sagt till mig att om jag inte kan stretcha utan att det känns i lederna ska jag låta bli, eller göra så gott jag kan för att hitta en rörese som inte påfrestar lederna. Hittills har jag hittat några för höftböjarmusklerna (rump-utsida lår) och en för baksida lår fast mitt gym har inte vad jag behöver för att komma åt ändå.
¨
Jag får alltså utstå träningsvärk. Eller så äger man sig en TENS-maskin. Jag fick den egentligen av en gynekolog för massa år sedan för att hjälpa mig mot plågsamma menssmärtor efter att det inte riktigt fanns något lämpligt smärtlindrande. Den använde jag först flitigt till det, sen lånade jag ut den till en gravid vännina med foglossningar och som sen använde den vid sin förlossning. Nu har jag börjat fundera på att använda den på träningsömma muskler.
¨
TENS står för Transkutan Elektrisk NervStimulator. Den fungerar så att man har en fjärrkontroll-stor manick med lite sladdar från. I andra änden av sladdarna finns gel-plattor som man liksom klistrar på huden. Manicken skickar sedan elektrisitet från den ena plattan till den andra, genom hud och muskler och sånt. Det gör att musklerna lättare slappnar av.
¨
Om det har fungerat för mensvärk, foglossninsvärk och förlossningssmärtor kan det ju inte vara så far off att prova den på träningsvärk. Jag ska se om det går att maila med sjukgymnasten och se vad hon säger, men det får ske efter sömnbehovet åtgärdat. (det ska bara infinna sig först också)
googletalk
Jag sa ju att jag har en mailadress... nu är den kopplad till googletalk.
Vem är jag?
Ja, nu har ju bloggen levt ett tag och jag har börjat få några läsare... eller ja... typ fyra om dagen om man ska lita på statestiken. Sen är det ju bara sisodär hundra inlägg sedan början. Det kanske kan vara dags med en presentation av mig igen.
¨
Jag kallar mig Silverkanten och bloggar anonymt om min viktminskning för att kunna blogga personligt och ärligt utan att tänka på vem som läser det. De som känner mig väl kan säkert räkna ut vem som sitter bakom bokstäverna men de i min omgivning som jag har givit adressen till vet ändå vem jag är. Jag har en mailadress till bloggen och jag skulle kunna ha en kort beskrivning av mig på startsidan, om jag bara visste hur man byggde upp sidan så... eller iallafall hade tid och ambition att lära mig.
¨
Mailadressen är hursomhelst åkte silverkanten87(a)gmail.com
¨
Jag är en 23 år gammal tjej som sedan tre och ett halft år tillbaka är bosatt i Göteborg. Jag har varit överviktig sedan tidigt i grundskolan. Min övervikt kommer sig av att jag överkonsumerar. Som barn handlade det om portioner av mat som blev större och större och ett matra från föräldrar, morföräldrar och bamba-personal om att man ska äta upp vad man tar till sig/har fått på tallriken och vara glad för att man har fått det. Som vuxen lever så klart de där normerna om att äta upp det som ligger på tallriken kvar. Jag slutade ta stora portioner någon gång i gymnasiet men när det varit riktigt god man har ögat alltid varit hungrigare än magen och jag har ätit upp vad jag tagit till mig även om jag varit jättemätt redan tidigt.
¨
Till gymnasiebalen 2007 vägde jag 107 kilo. På hösten flyttade jag hemmifrån för deltidsjobb och efter 5 månader i storstan med väldigt lite pengar hade jag gått ner 18 kilo och vägde i januari 89 kilo. Sen i mars råkade jag och min dåvarande pojkvän ut för en skidinsident där jag skadade båda knäna och fick ta sjukledigt från mitt ganska aktiva jobb en tid. Pojkvännen kände sig ansvarig för olyckan och skämde bort mig med god mat, både hemlagat och utemat. Knäskadan gjorde mig inaktiv under ganska lång tid för att läkeprocessen skulle få ha sin gång. Och när jag nästa gång stod på en våg var det sommar och jag vägde 94 kilo. Jag tänkte att det skulle jag ta i tu med bara knäna slutat göra ont. Men det gjorde de aldrig, och jag tog aldrig tag i mina 94 kilo. Till hösten var siffrorna över hundra igen och jag slutade bry mig under en tid. Till jul vägde jag 108 kilo igen och jag slutade helt att tänka på det där med vikten eftersom det bara gav mig trubbel. Jag levde på, tränade lite och pluggade massor. Ursäkterna var många och livet liksom bara hände.
¨
Så i somras gifte sig min syster. Vi letade klänning till henne för ett år sedan nu och sen letade jag klänning till mig själv. Jag gick i affärer och hittade ingenting som satt som jag ville. Tillslut blev det att jag lånade en klänning av en vännina som hon formsytt efter sig själv. Vågen visade 118,4 kilo veckan innan syrrans brölopp. Det kändes riktigt illa. Under sommaren var det varmt och trevlig och jag levde i ett par halvlånga byxor. När det väl blev för kallt för dem under hösten gick och letade jeans på stan. Inget satt riktigt trevligt och min gamla storlek var så klart för liten. Nästa storlek satt fel och jag fick tillslut ge upp och köpa ett par byxer i storlek 50. Det är stor skillnad på att vara en storlek 46/48 och att vara en storlek 50. Då bestämde jag mig för att ändra mitt liv.
¨
I måndags var jag på möte i gen och vägde in på 94,9 kilo. Det känns bra att vara tillbaka där jag var för tre år sedan och det känns ännu bättre varje gång jag gör något som jag vet gjorde ont i knäna för bara ett år sedan och som inte känns alls idag. Vikten är en jättestor bidragare till att jag har haft så ont så länge och nu när vikten börjar komma tillbaka ner till hanterbara nivåer hänger knäna med bättre. Jag är nu mycket närmare det aktiva liv jag vill ha och så mycket längre bort från den handikappande övervikt jag haft. Jag har många kilon kvar innan jag är nere på en "normal" vikt men redan nu har jag uppnått så otroligt mycket.
¨
Jag skrattar regnet rakt i ansiktet!
Så kom den då, dagen det regnade lite. Ursäkterna var lätta att hitta:
Jag har ju ändå cyklat 5 dagar i rad, en dags vila på spårvagnen gör ju inget.
Det regnar och jag kommer bli blöt.
Datorn kan bli fuktskadad i ryggsäcken.
Jag kan bli blöt om fötterna.
Regnsbyxorna kanske inte passar ännu.
Regnjackan är inte helt regntät ändå.
Det är jobbigt när det droppar från cykelhjälmen ner i hårbotten.
¨
Allt det där tänkte jag igår. Jag tänkte också att jag faktiskt har ett 5-rese-kort till vagnen och att jag kan ju tjuvåka med det redo så om jag ser kontrolanter kan jag stämpla, och alltså fortfarande åka gratis och vara snål.
¨
Men imorse när jag vaknade och tittade ut tänkte jag "Det regnar ju faktiskt inte så mycket!"
¨
Så jag drog fram regnbyxorna ur garderoben och de passade. Regnjackan som jag haft sedan årskurs 5 i grundskolan (halva mitt liv) är inte jättetät längre men den var en gång i tiden tät nog för att seglas med så lite borde den ju fortfarande tåla tycker jag. Så på med allt det och iväg. Det var lite motigt när jag tog ut cykeln ur garaget, men så fort jag började trampa kändes allt helt plötsligt mycket lättare. Jag hade övervunnit undanflykterna!
Vad? Hur? Varför? För vem?
Vet du vad du ska göra? Har du bestämt dig? Det har jag!
Jag ska gå ner i vikt.
Jag ska lära mig att äta rätt och riktigt.
Jag ska lära mig att ta ansvar för vad jag äter.
Jag ska lära mig att göra aktiva val (kontrollerat fusk-relaterat).
Jag ska lära mig skillnaden mellan hungrig och sugen.
Jag ska skaffa mig en smidigare kropp.
Jag ska skaffa mig bättre koordination.
Jag ska förändra mitt liv!
¨
Från början hade jag ett luddigt, odefinerbart, abstrakt mål som jag känner att jag helt, eller delvis (abstrakt nog) uppnått. Jag hade inget tydligt VAD formulerat för mig. Vad vill jag uppnå? Det har jag nu definerat om vilket man kan läsa mer om i det HÄR inlägget.
¨
Vet du hur du ska göra?
Det gör ju de flesta...
Ät bättre.
Rör på dig mer.
Men det räcker inte alltid och det där med att veta hur man kan göra för att uppnå allt det där som man redan bestämt sig för kan ta tid att göra för att den där motivationen på burk inte finns och man väntar och väntar.
¨
Jag har redan pratat om mitt HUR men eftersom jag precis börjat om med min metod kan jag ta det igen.
Jag äter pulversoppor från xtravaganza. Det finns många smaker som allihop smakar långt bättre än de där nutrilette och naturdiet och de där. Jag anser att de mättar och ger mig de vitaminer och mineraler jag behöver. Man ska inte äta dem längre än tre veckor i sträck utan läkarbevakning.
Detta är en metod som fungerar för mig.
För att få tillgång till xtravaganzas produkter måste man vara medlem och ha ett avtal med dem. Avtalen tecknas på ett år åt gången, vilket är ganska lång tid. Men som sagt, detta funkar för mig.
Du måste hitta det som fungerar för dig!
Lås på om hur andra har gjort. Se vilka typer av uppoffringar du är beredd att göra. Lägg upp en plan för dina resultat och känn efter. Min metod ger snabba resultat på vågen och det peppar mig väldigt mycket. Andra metoder kanske ger långsamare resultat på vågen men snabbare på gymmet. Vilken tidsaspekt behöver du?
(och här vill jag ge en eloge till alla som klarar av att tappa bara något hekto i veckan, för det skulle göra mig sjukt besviken och känna att allt slit jag gör inte ger resultat, oavsett om de givit resultat på något annat sätt.)
¨
Varför? Varför ska jag utsätta mig för det här? Varför ska jag sitta i vecka ut och vecka in och äta tråkiga pulversoppor? Varför ska jag cykla till skolan istället för att ta vagnen? Varför ska jag göra alla de uppoffringar jag gör? Genom att svara på dessa frågor finner jag min motivation till att uppfylla mitt vad. Det räcker inte för mig att säga "för att det är bra för mig". Jag behöver mer än så.
¨
För att jag inte vill handikappas av min vikt
För att jag inte vill drabbas av viktrelaterade sjukdomar senare
För att jag vill känna mig attraktiv (hitta en man, pröva det där med att ha barn, leva ett långt liv ihop)
För att jag få mer energi och ork
För att jag vill inte vara för fet för karusellerna på Liseberg.
För att jag vill inte sitta med förslitningsskador i knän och vrister efter år av för tung belastning när jag blir gammal.
För att jag ska känna större samhörighet med min spegelbild.
För att få ett fysiskt jag som stämmer mer överens med mitt mentala jag.
¨
För vem? En jätteviktig fråga, oavsett vad det handlar om. Jag är så jävla bra på att hålla käft och låta andra hållas med sina behov. Andra har behov av att jag gör ditten och datten. Nu står jag inför en situation till helgen där en vän till mig har behovet av att se mig äta mat. För att hon fyller år kan jag tänka mig vissa uppoffringar för hennes skull. Ekonomiska i form av deltagande i present. Tidsmässigt i form av deltagande i festligheter. Men frågan är om jag måste uppoffra min sockerfria min viktnedgång och mina önskade resultat för att delta i festligheterna. Troligen inte. Om jag väljer att äta eller dricka något på lördag så är det för min skull. Inte för hennes. Inte för någon annans skull. Bara för att jag gjort det valet och för att det på något sätt gagnar mig.
¨
En del människor får en kick i röven av att bli förälder när de inser att de i den takt de håller på kommer vara svettiga, flåsiga, tråkiga föräldrar som tittar på medan barnen leker istället för att intragera med dem. Det är säkert en jättebra morot. Men jag, Silverkanten den 11 april 2011, har inga barn som motiverar mig. Jag har "bara" mig själv.
¨
En del (kanske flest tjejer) vill hålla sig slanka och "fina" för sin pojkvänns skull. Frågan är då vart deras självkänsla är. Om de gör det för någon Annan, vad händer då när denna Annan inte längre finns med i bilden?
¨
¨
Jag, runt 12 år gammal. För hennes skull gör jag det jag gör, ingen annan.
Som utlovat...
* Jämförande av första veckan nu mot första veckan i vintras.
* Hinder och möjligheter
*Ett mycket detaljerat MÅL, något jag vill uppnå med mina HUNDRA DAGAR.
¨
Jag lovade ju saker för något inlägg sedan... det hade jag ju redan skrivit och klippt ut och tänkte klistra in, men så tänkte jag mig inte riktigt för och gjorde en kopiering och då fanns ju inte det gamla kvar. Men iallafall...
¨
De där målen har jag ju formulerat redan i inlägget innan detta. (detta är för övrigt mitt hundrade inlägg sedan jag började blogga, grattis till mig).
^
Första veckan.
Förra gången gick det lätt, smidigt och grymt bra. Jag hade ingen mat i kylen, var fullständigt inställd på det och hade ätit allt det där jag skulle komma att sakna. Jag hade i flera veckor värmt upp mig mentalt på allt som skulle vara jobbigt och helt plötsligt var det inte alls så jobbigt som jag hade föreställt mig. Jag minns inget direkt sockersug eller något "ryck-i-kyskåpet"-känslor.
¨
Denna gången hade jag inte mentalt förberett mig på samma sätt. Jag tänker att det inte skulle bli så jobbigt, utan att det skulle vara lika lätt som sist. Att allt skulle flyta på hur smidigt som helst. Sicken blås jag gick på... Mitt mentala jag har verkligen lurat mig. Eftersom det var så lätt sist, jämfört med mina föreställningar, var det vad jag väntade mig nu. Helt plötsligt blev allt så mycket svårare än jag föreställt mig det. Jag har varit i affären och köpt godis tre gånger sedan jag kom hem. I Söndags var det chips och smågodis, och så hittade jag några kvarblivna buffalo-vingar i frysen sedan innan jag åkte till Norge, de kunde ju inte få ligga där. I tisdags var det choklad och i torsdags var det också smågodis, som varade till fredag också. Idag var jag på ÖB efter första arbetspasset. Jag gick förbi chipsen och tänkte "Åååhhh... vill ha...." sen skärpte jag till mig och tänke "*Äh! Du vill visst inte ha det för du vill gå ner i vikt!" och så kom jag hem utan chips.
¨
Det har alltså inte varit lika lätt nu den andra gången som det var den första gången. Jag hoppas jag kommer ihåg det här utifall jag får för mig att göra ett viktstopp till på vägen. Detta har också fått mig att tänka om lite inför nästa helg. Nästa helg har jag en kompis som firar att hon fyller 30... hon frågade mig med besvikelsen i rösten om jag inte kunde tänka mig att äta mat på hennes kalas, och skåla och fira med henne... Och ja sa att jag skulle väl kunna det då, för hennes skull. Men det är ju jättedumt... Hennes kalas blir ju inte bättre för att jag mår skit i tre dagar efteråt? Hennes kalas blir ju inte bättre för att jag äter saker jag inte vill ha? Så jag har sagt till henne att jag kanske kommer vara väldigt petig med VAD jag äter på kalaset... fast NU, idag, är jag tveksam till om jag vill äta något alls.
¨
¨
¨
Hinder och möjligheter. Ja, det har jag varit inne på förut... Men en av mina starkaste möjligheter just nu är det fina vädret i kombination med att jag är lite lagom snål. Spårvagnskortet gick ut i torsdags och sedan dess har jag tagit min trasiga cykel lite överallt. Det har hittills resulterat i lite drygt en mil om dagen. Så länge det inte regnar kommer jag troligen att förbli snål. Egentligen är jag en väldigt lat (eller bekväm) person av mig och det är ju mer bekvämt att åka vagn än att cykla, speciellt om det regnar.
¨
En annan hinder-möjlighet-relation ser jag i mina mål. De mål jag hade tidigare alltså... Jag ville bli starkare, smidigare och känna mig fysiskt kapabel. Det gör jag nu och därför började mina 79-kilo-mål att kännas lite onödiga och det sabbade min motivation. Nu har jag satt om mina mål och gjort dem mer konkreta. 79-kilo sitter kvar. Men jag har lagt till fettprocentangivelse och lite att-göra-grejer. Förhoppningsvis håller min envishet hela vägen och jag ger inte upp förrän de målen är uppnådda.
¨
En annan sådan relation har mest med tid att göra. Jag ligger, som jag sagt tidigare under helgen, efter med pluggandet. Det har visserligen också lite med motivationsbrist att göra. Men nu ska jag ju försöka komma ikapp med allt. Med vågen, målen, skolan, litteraturen... Och jag vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. Jag har hur mycket som helst att läsa men är för det mesta trött och oengagerad just nu. Jag hoppas att sockerdimman ska lätta på riktigt snart så att inte bara suget släpper utan att hjärnan vaknar också. Men då är frågan: ska jag satsa all tid på att komma ikapp skolböckerna så kommer jag ha mindre tid till allt det andra jag vill göra... träna.... meditera över målen... Jag måste ta min omtenta, jag måste ta de två andra tentorna som är nu snart. Jag måste skriva min synopsis inför uppsatsen jag skriver i maj, jag måste hitta ett tillräkligt intressant men smalt ämne att skriva om. Jag måste så jävla mycket nu...
¨
Men möjlighet... det är soligt.. det är ljust länge om kvällarna. Idag cyklade jag hem från jobbet halv åtta och behövde inte oroa mig för att ha för lite lyse på cykeln (inget lyse alls faktiskt)... Två andra bra möjligheter är utmaningen och min coach från xtravaganza. Utmaningen är utmanande och peppande och coachen bryr sig om och lyssnar och hjälper mig anpassa mitt liv för att nå de mål jag sätter upp.
¨
En annan skön grej.. är mental näring. Det pratade jag och coachen om innan jag åkte till Norge. I Norge fick jag massor av mental näring... hur kan man annat med en sån här fantastisk utsikt från hotelrummet när man vaknade på morgonen?
Oj!
Jag fick helt plötsligt följande kommentar:
Åsa ([email protected]) om Yessssa:
Du har fått en blogg award, du ska berätta åtta saker vi inte visste om dig (såna som fortfarande håller dig anonym) och sedan skicka vidare till åtta personer.
De kurser du har nu låter riktigt intressanta. Vad kul att du hakar på utmaningen, du ligger i min bloggfeed nu så läser när jag är hemma och uppdaterar mig. Jättebra med all motion
Så... åtta saker ni (som läser bloggen) inte visste om mig...
¨
1: Jag har ofta musik på i öronen på vägen hem (det är inte hemlisen) och när ingen ser (eller hör) sjunger jag lite smått för mig själv. När jag kommer innanför lägenhetsdörren däremot tar jag i så högt jag kan.
¨
2: Jag säger ofta att jag ska läsa kurslitteratur, fast i själv verket brukar det sluta med att jag sover en timme på soffan och kommer helt oförberedd till alla föreläsninger, jämt. (just nu ligger jag efter med typ 300 sidor papper och 3 böcker).
¨
3: Jag är född och uppvuxen i värmland. Det är ioförsig ingen jättehemlighet, och inte för alla. Men jag har ingen direkt dialekt och därför avslöjas det inte så lätt när jag pratar med människor.
¨
4: Jag var kär i min mattelärare i åttan, jag tror det beror på att han tyckte att jag var smart.
¨
5: Jag vet hur man öppnar kakburkar, räkor i lake, godisburkar och sånt utan att bryta perforeringen.
¨
6: Jag är en notorisk know-it-all och mina mest besökta sidor är google och wikipedia. Jag läser mer på wikipedia än jag läser kurslitteratur och det jag läser på wikipedia sitter långt bättre och längre än det som står i kurslitteraturen.
¨
7: Jag tycker om att ha många bloggläsare, trots att jag hela tiden sagt att jag inte bryr mig så mycket utan skriver för min egen skull.
¨
8: Jag tycker om tvättstugor. Saker kommer in lortiga och kommer ut rena. Man kan stå där inne helt ifred i några timmar och lasta i, lasta ur, hänga upp, mangla, stryka, vika saker... och det blir så bra, jämt. (Men jag vill ändå inte tvätta dina grejer) ;-)
¨
¨
¨
Och så skulle man skicka vidare till åtta andra också ja... Jag fick ju denna awarden av Åsa, och hon har ju redan skrivit åtta grejer om sig... Och jag läser inte så många bloggar... så det blir svårt.
¨
Först: Lina för att hon är så jävla grymt stark och delar så generöst med sig av sin grymhet genom pepp och uppmuntran.
Sen: Monique för hennes fylliga blogg där hon tipsar om allt från häsloeftertänkta LCHF-recept till roliga fysiska aktiviteter.
Sen: Hillalilla. Hon skriver inte så mycket nu, vilket jag kan tycka är lite tråkigt. Men hon får awarden ändå.
Efter det: Honungspojkens mamma för hennes outtömliga kärlek och värme, för deras kamp mot det otänkbara.
Absolut till: Ketchupmamman för alla personliga skrattretare.
¨
Och jaa... sen tog de bloggar som jag läser eller känner till och som inte röjer min anonymitet slut... om man inte räknar Kissie, blondinbella, Anagina och alla de där andra kändisbloggare som jag inte följer varken i bloggvärlden eller annars. Och dem tänker jag inte ge någon award till, de får så gott om sånna ändå.
Medan jag väntade
Jag deltar i en hundra dagar lång tävling om livsföränding och har därigenom antagit uppmaningen om att skriva en motivationslista. Men först vill jag säga något om mig...
¨
Min motivation kommer definitivt inte gratis och jag har den senaste veckan letat efter den med ljus och lykta för att hitta den. I höstas, när jag fattade mitt beslut kom movitationen av att jag inte ville vara ensam tjockis. Jag ville inte bli den där som inte kunde vara med på allt roligt, jag ville inte vara den där som hellre stannar hemma för att det är för jobbigt att gå med på vad som än händer.
¨
Men nu orkar jag ju... jag orkar mer än de flesta jag känner. Jag har en bra kondition, den kan bli bättre, men jag orkar ändå mycket mer än vad jag trodde var möjligt med den vikt jag ändå har just nu. Jag är fysiskt stark och kan lyfta och bära och ha mig utan att jag går sönder. Jag bygger de muskler jag kommer att behöva för ett långt och skadefritt liv med relativt stor lätthet. Jag är fortfarande tjock, men jag orkar. Det som motivierade mig i höstas är åtgärdat. Jag måste hitta något annat som kan motivera mig ett tag. Jag behöver tydligare mål.
¨
Jag väntade länge sist på att hitta motivationen. Medan jag väntade gick jag upp från 89 till 118 kilo, det tog två år. Innan det hade jag ingen motivation, första gången jag gick ner i vikt bara hände det av sig själv. Jag vägde 108 kilo, flyttade hemmifrån, levde fattigt, jobbade som tidningsutdelare till fots och rätt vad det var kom jag hem till jul och vägde 89 kilo. Bara så där hade jag tappat 19 kilo. Det som gjorde att allt trillade tillbaka var nog att jag tappade allt det där utan motivationen att varken tappa eller bibehålla den vikt jag nått ner till. Jag blev kär, vi åt ute och inne och god mat i mängder. Jag slutade leva fattigt och jag vände knäna bakochfram och blev stillasittande.
¨
Hade jag bara haft motivationen då hade jag kanske slutat tröstäta när pojkvännen tröstmatade när knäna var trasiga. Hade jag bara satt stopp när vågen pekade på 95 kilo igen till sommaren. Hade jag bara haft motivationen till att inte bli så tjock igen... Vid 95 tänkte jag "fan, jag skulle ju inte hit igen... Aja, men inte över 100 i alla fall.. aldrig mer över 100 kilo igen. Men jag var inte motiverad nog att hålla mig under 100.
¨
Så här är nu min motivering för att forsätta... för att inte hamna över 100 igen... NÅGONSIN!! (förutsatt att jag aldrig blir gravid med tvillingar förståss, då kan man tänka sig att det blir lite tungt mot slutet)
¨
När jag är "klar" för den här gången... när minga hundra dagar är slut ska jag:
Ha ett body-fat-percent på UNDER 28%
Ha en total body mas på UNDER 79 kilo.
Kunna latsa min egen vikt i MINST 10reps*1set
Kunna jogga obehondrat 3 km på under 30 minuter.
Lämna in min balklänning från gymnasiet för att sys in. (bildbevis utlovas)
Ha en total body mas på UNDER 79 kilo.
Kunna latsa min egen vikt i MINST 10reps*1set
Kunna jogga obehondrat 3 km på under 30 minuter.
Lämna in min balklänning från gymnasiet för att sys in. (bildbevis utlovas)
Yessssa
Idag fungerar rutinerna, nästan, äntligen.
¨
upp nio, städa, äta soppa, jobba 11-13, Biltema, hem, mecka dator, klippa kompis-hår, äta soppa, jobba 18-20, polisen, hem, softa lite, snart sova.
¨
Jag har en soppa kvar att stoppa i mig för idag. Och idag är jag äntligen tillbaka i det där med att inte vara hungrig eller sugen på något. För en timme sedan tänkte jag "ska jag gå och prova den där pizzerian jag bor granne med?" sen tänkte jag "äsh... jag sitter bra här.. orka röra på mig mer idag.
¨
Dagens motion består av följande:
2,5 km cykel i hög hastighet
2h strosande
4ish km cykel i gemytlig takt.
2,5 km cyklande i halsbrytande hastighet (sen till jobbet)
2h rask promenad (var inte anfådd, men knäna håller inte för högre hastighet)
1,5 km cyklande, 1 km långsam promenad.
¨
Jag har ingen aning om hur många kalorier det har bränt, men jag är säker på att det är fler än de 330-340 kcal jag hittills idag fått i mig. :-D
¨
Nu ska jag se till att blanda till och äta upp den sista soppan för idag och sedan klättra upp i min säng och sova. Jag är trött i varenda del av mitt jag.
hektiska tider
Vad blir det lidet? Dag 5? kankse....
¨
Jag har lite mer att göra än vad jag egentligen har engagemang till. Det ligger tre böcker på golvet bredvid soffan som jag sitter i, sen har jag en bunt papper på lite drygt 300 sidor som ska läsas, förstås och ge mig kunskap till att klara tre tentor inom de närmsta tre veckorna. (Norska(språkutveckling och sånt), Danska(skriftspråk, talspråk och förståelse) och Nordisk gannspråkhistoria).
¨
Om drygt en timme ska jag till jobbet, på rasten kommer en kompis hem till mig och vi ska damma ur datorn. Fläkten började låta lite skumt för några dagar sedan, så vi ska öppna undersidan och med hjälp av luft på burk försöka renska fläkten och alla kringutrymmen på katthår och annat dam som kan ha sugits in där det senaste året. Brukligt är att man får hjälp genom att muta med mat. Nu har jag ingen mat hemma... Får se hur vi kommer fram till att lösa det där.
¨
Efter datorfixandet är det tillbaka till jobbet som gäller. Imorgon är det jobb som gäller. Någon gång ska jag hinna städa också, helst innan dator-doktor-kompisen kommer sen. Så det ska jag göra när jag skrivit klar, innan jag drar till jobbet nu på morgonen. Massor som ska göras, så lite tid att göra det på... Dags att beordra mig själv till mindre bloggskrivande.
¨
I nästa inlägg:
* Jämförande av första veckan nu mot första veckan i vintras.
* Hinder och möjligheter
*Ett mycket detaljerat MÅL, något jag vill uppnå med mina HUNDRA DAGAR.
Dag 3.2
Today I feel it!
¨
Ska snart packa ner dator och ett ton papper i ryggsäcken. Cykla eller spårvagn? En kompromiss... Cykla till knutpunkten, vagn till fastlandet. Cykla hela vägen får bli en dag när det inte blåser mellan 15 och 23 sekundmeter sidvind över broa.
¨
Kanske ta med träningskläder också... så här nu när jag ändå har ångan uppe...? .... Hum.... ja... varför inte!?
¨
Det känns gött när det känns så här när man vaknar!
Snart så
Då var dagens alla intag gjorda. Soppsmakerna som intagits är:
Grönsan - fortfarande riktigt okej smak.
Aprikos - fortfarande riktigt klen i smaken, smakar visserligen aprikos men är lite av en besvikelse.
Choklad - fortfarande en av de som är lättast att få ner.
¨
Dagens pillercoctail är också intaget. Just nu består pillerkombon av 9 tabletter.
6 omega-3
2 Glucosine
1 zyrlex
¨
Nu ska jag kunna tänka, cykla och andas hela morgondagen.
¨
Jag har ännu inte fått tummen riktigt ur med fotona jag tog tidigare idag, men det kommer så snart det rör sig lite mindre i huvudet.
¨
Imorgon ska det blåsa väldigt här i GBG. Men det ska bli soligt och flera plusgrader. Detta väder sammanfaller med att mitt västtrafikkort går ut. Frågan är då om man ska ta det soliga mildvädret till fånga och cykla till stan eller om man ska ta blåsten tillsammans med de sedan tidigt dåliga bromsarna som en god ursäkt till att inte cykla. Jag sover på saken.
¨
Jag har ont i huvudet... eventuellt kommer sovandet på saken kräva ett piller till - Ibeprofen. Får se hur det utvecklar sig den närmsta halvtimmen.
utmaning-förberedelser-dag2-stuff
Dag 2, jag är fortfarande ganska omotiverad egentligen, men som sagt - Fake it til you feel it. Igår blev det bara två soppor. Istället för den tredje blev det en mcdonaldsburkare utan bröd och till kvällsmål en hel 200gram marabou frukt och nötter. Jag hade den inte hemma, men det hindrade mig inte. Jag köpte den, jag åt den, jag skulle kunna känna skam och skulld och misslyckande. Det gör jag säkert också om jag känner efter. Och jag vet att jag egentigen inte mår bättre eller hittar mer motivation genom att äta två hekto choklad. Felet låg i att jag hade medel, möjlighet och tillfälle. Passerade affären på cykeln, hade pengar i fickan, hade inte brottom eller behövde stå till svars mot någon annan för om jag köpte den. Så jag gjorde det, cyklade hem, bokade tvättid och satte mig i soffan och åt upp hela kakan ganska snabbt. Lärdom: Ha inte pengar i fickan, cykla inte vägen förbi en affär... Ring och tjata om mobiltelefonen/mp3-spelaren med all den där motiverande musiken i så att jag har något att distrahera sockersuget med. Allternativt - stanna hemma tills det värsta sockersuget går över.
¨
Idag kommer första soppan först nu. Jag har känt mig hungrig ett tag, men mer lat än hunger har gjort att det inte blivit av förrän nu. Innan hungern blev överhängande tog jag formbilder inför utmaningen. Nu ska det klippas och klistras lite i paint så att bakgrunden blir enfärgan och så ska jag blurra lite detaljer (som huvud) för att kunna behålla anonymiteten inför en eventuell postning. Men innan jag kan lägga till dem i handlingarna till utmaningen ska jag ta och leta upp måttbandet och mäta lite här och där på min krympande kropp. Jag tittade lite på bilderna förut och tänkte lite snabbt "och detta är hur jag ser ut efter att jag redan tappat nästan 20 kilo!?" och känner lite, lite mer motivation av bara det. Jag ser ju egentligen inte till hur jag ser ut utan hur jag mår och fysiskt är jag starkare, smidigare och mer uthållig nu än jag varit på många, många år (sedan jag var barn), men mentalt mår jag piss. Jag vet egentligen inte vad mentalpissigheten beror på och därför har jag svårt för att ändra på den, men det går väl över... det har det ju gjort alla gånger hittills.
Utmaningen
Dag 1, lite mer
Det går inte så bra det här. Hjärnan är helt låst i sockertänket och även om jag inte ångrar tårtätandet på morbrors kalas känner jag av de neggativa effekterna av sockret. Jag förstår inte att det var så lätt i vintras och att det är så svårt nu. I vintras hade jag ätit massa godis och äckel innan jag började, nu hade jag gjort det igen. Men då var jag mer motiverad än jag är nu.
¨
Motivationsbristen... vad beror den på?
Jag tror att det kan ha med plånboken att göra. Jag köpte en dyr present till syrran, men som jag vet att hon både kan ha nytta och glädje av. Helt klart värt varenda krona om det får henne att må lite bättre och hitta en större motivation för att göra något om dagarna. Men det tog lite hårt och det ovanpå tandläkare, skoköp och lite annat har tagit mycket hårt på min ihopsamlade buffert och jag är besviken på mig själv för att jag låtit pengarna rinna ifrån mig så, fast samtidigt har jag svårt att se hur jag skulle kunna gjort det annorlunda på något sätt.
¨
Som jag sa igår, eller var det imorse, kommer nästa bit att kosta pengar eftersom jag inte längre har några kläder som passar ordentligt. Framförallt när det gäller bh. Om inte bh-n sitter rätt ger den inte rätt stöd och biddrar till att inget annat riktigt passar heller. Oavsett vad jag har för topp som egentligen skulle kunna passa helt okej fortfarande så ser det fult ut eftersom att bh-n är för stor och kanten syns jätteväl eftersom jag inte fyller ut dem ordentligt längre. Efterlyses: Bra, billiga modeller i strl. 80E. Alla tips är välkomna.
¨
För att uppa min motivation lite har jag idag antagit en utmaning. Tävlingsdetaljer finns här och det är fina Lina och Robine som håller i tävlingen. Jag ska bara lösa det där med att ta formbilder nu... Frågan är: Självutlösare? Spegel? Hur gör man när man är själv och har helt kassa förhållanden i sin lägenhet? Ska lösa det där praktiskta bara...
Dag 1, igen.
Idag kör vi.. jag har slut på mat i frysen och skafferiet, så det finns inget där att småäta när jag får för mig att gå dit och titta efter. Jag börjar även denna gång med svamp, och så här efter att inte ha ätit den på en månad nästan smakar den helt okej igen. Inte så som jag kände i början med "Wow-smakar det så här kommer det inte bli några problem!" utan snarare "ja, men nu tyckte jag ju om den igen, i alla fall tillräckligt för att svälja hela soppan".
¨
Idag hade jag goda ambitioner för att åka till skolan i tid och gå på förmiddagsföreläsningen. Men det sket sig när jag vaknade och kände att jag behövde sova mer. Så jag ställde om klockan två timmar och sov lite mer. Jag är inte lika öm i halsen idag och huvudet känns lite mindre tjockt. Bihålorna är fortfarande slemmiga och svullna, men det kan bero lika mycket på att det är vår som att jag är förkyld.
¨
Nu ska jag svälja det sista av soppan sen ska jag bestämma mig för om det är cykelpremiär för mig i dag eller om det får vänta en stund till. Det känns som att det blir vagnen idag, men jag ska känna efter riktigt ordentligt i kroppen och se om den inte är iallafall lite sugen på att cykla till stad idag. I stan ska jag lämna trasig smart-telefon på reparation och möta studiegruppen för grupparbete. Jag har inte varit sjuk nog att låta dem göra allt jobb utan mig... dessutom är jag väldgt sugen på att se hur moviemaker fungerar.
¨
Humöret och motivationen är inte direkt på topp just nu, men I'll fake it, til I feel it.
Back on track?
Tillbaka i Sverige efter en fartfylld vecka utan många pauser för vila och reflektion. Fem lärorika dagar i norge, en dag på Bodaborg i Karlskoga och en bilresa med jamande katter senare har jag idag spenderat hela min tid till att bara sitta i soffan och känna hur jag vilat mig iform och känner mig rastlös och vill ta tag i nya saker.
¨
Idag var det tentamen i skolan som avslut på de tre veckorna med norska på schemat. Jag missade det för har ont i halsen och huvudet och har haft svulna halsmandlar sedan Bodaborg-vistelsen i lördags. Jag tog en titt i kalendern och såg att senast jag hade en måste-fri dag var 4:e mars, och att nästa skulle komma först den 18:e april, men att det händer i samband med att jag ska ha en tenta veckan efter. Om jag inte vilade mig nu skulle de onda halsmandlarna kanske utvecklas till något hemskt, som halsfluss, och resultera i tre-fyra dagars hemmasittande. Genom att vila idag kanske, förhoppningsvis, jag slipper allt det där.
¨
Som de få läsare jag har kanske inser efter lite snabb huvudräkning har jag för första dagen på en månad gjort ingenting i en hel dag, och har några dagar med måsten att se fram emot innan nästa "ingen-ting-dag" kommer. Jag har därmed inte prioriterat bråk med stationär dator för att flytta alla Norge-foton från kameran till laptopen. Jag har en intern kortläsare för CF i den stationära, men ingen varken intern eller extern till laptopen som tar CF. Så det får vänta till någon annan gång.
¨
Idag hade jag tänkt börja med sopporna igen, men det kom sig inte riktigt för. Jag hade lite smått och plock i kylen att göra mig av med och nu när det är slut finns det inget annat än sopporna att äta, så nästa gång jag blir hungrig är det soppa som gäller. Jag tror det tar emot lite för att jag vet att nästa viktplatå kommer att kosta pengar. Jag har idag två bh-ar som nästan-passar, men de är egentligen för stora redan, alla byxor jag har är ett nummer för stora... Min sport-bh som inte alls är varken gammal eller sliten ger inte längre det stöd jag behöver i alla situationer. Om sisodär 5-10 kilo kommer jag behöva nya kläder för jag kommer inte att ha något kvar som jag kan använda. Om någon har en säck med kläder i strl. 44 tar jag gärna emot... 42 vore inte helt fel heller, för där är jag inom ett par veckor, om jag bara hamnar Back on track med programmet igen.
Oops
Det ær ganska svårt det dær med att hålla koll på maten hær. Efter drygt ett dygn borjar jag forstå att det kommer vara smått omojligt for mig att gå ner något i vikt den hær veckan. De har ett gym visserligen och all natur i værlden att prommenera i, men tiden finns inte riktigt och maten ær god - lite for god kanske. Det ær svårt att hålla koll på mængden mat och æven om jag æter "rætt" mat finns det ju risk for att jag går upp i vikt i stællet for ner. Men samtidigt ser jag på det lite som att jag inte bor på ett tresjtærnigt hotel særskillt ofta och att det nar det væl hænder kan det væl få vara då.
¨
Till mat idag var en spænnande resa. Jag læmnade in en exempellista på vad jag kan och inte kan æta: inte potatis, ris, pasta vetemjol, men jag kan æta mandelmjl, brocoli, blomkål, vitål, sallad, tomat, gurka. Jag kan inte æta torkade frukter och bær, men æter færska. Jag æter också svamp och notter. Och jag fortydligade det hela tyckte jag genom att skriva att det ær LOW CARB som gæller. In till mat kom det idag en hg med linser, ackompanierat med lite stekta champinjoner, en sparris och lite gul rodbeta som varit inlaggd i något. Det dær med gul inlaggd rodbeta var ingen hitt. Och något protein fick jag inte heller direkt. Det finns ju visserligen lite protein i linserna, men jag ær ju inte vegetarian. Men så vill jag ju inte vara krånglig så jag sa inget till servitrisen. Men en klasskamrat tyckte så synd om mig att hon gick och sa till och jag fick en kottbit till maten jag med.
¨
Nu ska vi ivæg på teater. Ha de!
