Varför xtravaganza?

Så nu när jag tråkigt nog dragit familjehistorien tänkte jag dra snyftaren om varför jag valde just den HÄR medoten. För om jag såg hur någon annan blev lite knäpp och hur skönhetskampen gick henne åt huvudet, eller fotknölarna som hennes överflödiga hud - varför väljer jag samma metod? För att jag längtar efter att ha fladdrig överskottshud vid fotknölarna? (eller på magen, armarna, rumpan, låren, tuttarna - för att vara mer precis)... så klar! Vem vill inte ha lite överflödig hud att leka gummigubbe med?
¨
Eller för att jag tycker att det är så kul att äta flytande föda och slippa tugga? Jag är ju egentligen tandlös och jag tröttnade på att rengöra löständerna? Nej, efter 7 år hos tandregleringen sitter mina tänder där de ska och fungerar alldeles utmärkt. Men att fasta är ju kul... Öm... Religös som jag är... Det är till och med så kul att jag väljer att börja redan direkt efter nyår, utan att vänta på asksöndagen och fasta bara få fasta 40 ynka dagar... det vore ju alldeles för lite! Och här får jag ju all näring jag behöver utan att faktiskt äta något! Skitbra!
¨
Eller så gör jag det för att jag för tre år sedan vände mina knän bakofram i en skidbacke (eller backe och backe.. det var plan mark på väg till liften.. nästan... det var faktiskt lite uppförsbacke..). Precis innan olyckan hade jag på egen hand gått ner 20 kilo, men sen gick jag upp totalt 28 kilo igen. Sedan dess har det gjort ont att anstränga knäna. När jag säger ont menar jag inte träningsvärk. Jag har tränat förr, innan jag blev med trasiga knän och jag vet vad träningsvärk är för något. Det sitter i musklerna. Inte i leder och senor. träningsvärk gör inte så att knälederna blir vätskefylla.
¨
Jag valde xtravaganza för att det var en "quik-fix" och att jag ser slutet redan nu. Jag kan räkna ner dagarna tills pulverdieten är slut och jag får äta god mat igen. Om bara 6 veckor handlar jag kesella och ägg och stembitsrom inför upptrappningen för Norgeresan och helpensionsvistelsen på hotell där. När jag kommer tillbaka har jag ynka 5-6 veckor kvar av pulver så är jag på min målvikt, och kanske viktigara - förutsättningarna för mitt mål-liv. Starkare, friskare, hälsosammare.
¨
Kanske kommer jag att bli lite knäpp, jag med. Vad vet jag. Men jag tvivlar på att jag kommer bli lika knepig som brorsans ex eftersom jag inte ser mig själv som tjockis på över 100 kilo och jag mått dåligt av att stå på vågen ända sedan vikten visade sig i tre, inte två siffror någon gång i högstadiet. När jag först gick ner tänkte jag "aldrig mer över 100 kilo". Min bild av mig är på mellan 70 och 80 kilo med hälsosamma former och lite nyttigt hull. Men vad jag ser när jag väl är där vet jag inte förrän då. Hursomhelst ska jag satsa på att väga mellan 70 och 80 när jag är klar med extravaganza lagom till jul och sen känna efter länge och väl innan jag bestämmer mig för om jag tycker om min kropp så eller inte. Jag vet att 10 kilo är ett stort spelrum, men jag ser ingen anledning till att hänga upp mitt liv på siffror och statestik. Jag vill må BRA. PUNKT.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0