Lönehelg

Ja så var det den 25 men kung i baren blir jag inte i alla fall. Däremot blir jag kung på ClasOhlson och köper ny stavmixer. Den gamla (drygt ett år) har gett upp. Den har låtit konstigt i ett par veckor och luktat lite halvbränd när jag använt den några gånger. Och så för någon dag sedan började den däringa propeller-kniv-vev-pinnen att röra på sig. Inte runt-runt som den ska utan in och ut... det ska den ju inte. Och idag när jag skulle diska den trillade hela pinnen ut... Den satt bara fast i de där platta bitarna som man vanligtvis fastnar i maskinen så att maskinen har något att hålla i när den ska vevas runt-runt.
¨
Stavmixern är av märket Wave och från början hade den en fin ballongvisp-del också, men den fungerade en gång och aldrig mer. Stavmixern har ju garanti i några månader till men för att hämta ut någon garanti måste jag ju åka dit där jag köpte den, i Ullared... Och dit åker man inte bara för att byta en garantivara utan där brukar man ju kunna göra av med lite pengar när man väl är där. Och det är dyrare än att bara köpa en ny på ClasOhlson.
¨
Nu sitter jag och försöker få i mig en dubbel-soppa-frukost... Jag gör slut på sparrisen.. Jag hade två påsar kvar av det och känner jag mig själv rätt går de inte åt så länge jag inte absolut bestämmer mig för att använda dem. Så det gjorde jag nu. De smakar inte gått... Jag tycker inte om sparris... Jag trodde att jag gjorde det... Baconlindad sparris grillat tillsammans med Halloumi är gott, det här är inte det.
¨
Just det... Bojkotta alla affärer med könskodade kläder för barn. Flickkläder görs 10% mindre än killarnas i samma storlek. För flickor busar ju inte lika mycket som pojkar... buset sitter i snoppen.... Och det vet alla föräldrar så därför vill de köpa kläder som tillåter buset för de snoppbärande pojkarna, men flickor busar ju inte så de behöver inte det extra tyget som krävs för rörelsefrihet. Imorgon är den stora bojkotten... Allt du behöver göra är att inte spendera dina pengar i deras butiker. (KappAhl, Lindex, Cubus, you get the point)

89 kilo, här kommer jag!

Ja, livet rullar på. Med skola, jobb, träning och diet. Jag har märkt att jag slarvar mer och mer med sopporna. Jag äter dem inte alls särskillt punktligt och när jag räknade efter för lite drygt en vecka sedan skulle sopporna ta slut imorgon. Nu ser de ut att räcka mig till måndag. Min slutsats är att jag helt enkelt inte kan räkna till tre och måste ha hoppat över en soppa här och där ungefär 6 gånger.
¨
Jag åt ju inga soppor alls i lördags så det förklarar ju tre stycken, men det är ytterligare några soppor som helt mystiskt dygt upp i förrådet som inte borde vara där, de borde vara uppätna. I tisdags vet jag att jag hoppade en soppa. Jag var fortfarande lite klen sedan i helgen och hade två ägg hemma. Så jag stekte upp dem och åt dem istället för en soppa.
¨
Hursomhelst... jag har insett att jag tröttnat på svampsoppan.. den som var så god i början. Grönsak börjar också bli lite tråkig, men samtidigt har kykling blivit mycket roligare i och med att jag får salta den. Så inför köpandet av nya soppor på måndag tror jag att jag ska ha 8-10 choklad och 5-6 grönsak och 2-3 svamp och 3-4 kykling.
¨
Jag har en plan för att fixa det där med soppåtgången. Eftersom jag känner på mig att jag orkar äta två gånger i alla fall vill jag ha så att jag kan göra två soppor på en gång. Ikväll gjorde jag två chokladsoppor på en gång... Det var både praktiskt och gott. Men nu har jag slut på choklad så jag får väl göra slut på de andra "söta" smakerna i helgen. Blech... ser inte fram emot persika-soppan.
¨
Idag var jag och tränade igen... Det var skönt och musklerna svarade mycket bättre på styrketräningen.. däremot kändes det lite tungt på löpbandet. Jag hade troligen klarat 2,5 under 20 igen, men jag nöjde mig med 2 på 15,24. En hyfsat bra tid och då hade jag ändå värmt upp innan med 500 meter i brant uppförslut i rask takt.
¨
Mitt borttappade kvitto var hittat så jag fick det idag. Jag räknade och viktförlusten var 0,1kg vätska och 2,6 kilo fettmassa, totalt ner 2,7 kilo. Jag vägde som sagt 98,7 i tisdags.
¨
Nåsta delmål: 89 kilo... Jag har hittills tappat 14,2 på 7 veckor. Alltså 2 kilo i veckan. Kan jag hålla den nivån borde jag vara där om 3-4 veckor. Precis till upptrappningen innan Norgeresan. Norgeresan ska vara min Deadline... Vi får se om det håller eller inte... Fokus! Inget mer fuskande för det har jag inte riktigt råd med om jag ska nå 89 innan Norge.
¨

En bra dag... ett långt inlägg.

Idag har varit en mycket bra det. Jag är ute ur den tröttma som drabbade mig igår. Igår (måndag) satt jag mest och gjorde ingenting och var allmänt seg i både huvudet och kroppen. Jag hade tänkt plugga inför dagens (tisdag) tenta. Men det gjorde jag inte, jag bara satt i soffan och dum-tittade på det ena efter det andra tv-avsnittet och avverkade hela första sesongen av Big Love, vara 12 timmars tittande alltså... och så plusar vi på något avsnitt av Smallville och så var det nyheter, Klass 9A och Gynnekologen i Askim. Det lilla av det där som jag egentligen tycker är bra var Klass 9A, Smallville och nyheterna. Resten var meningslöst tidsfördriv. Så jag antar att min LCHF-vän hade rätt... måndag var värst på sitt sätt. Den var inte så jobbig men den var meningslös.
¨
Idag var en desto mer produktiv dag. Jag kom mig faktiskt för att göra de där sista förberedelserna för omtentan. Jag läste hela första kapitlet (25 sidor) av den ena boken vi hade till examinationen.. Hela den boken är på 150+bilagor och så var det ju en bok till vi skulle ha en del i... Det sket jag i... jag läste bara på det första kapitlet som sagt. Och det gick vägen... Hehehe... Examinatorerna tyckte att jag var mycket säkrare i mig själv och att kunskaperna verkade sitta mycket bättre den här gången... Jag erkände hur lite jag läst på och de blev lite förvånade med tanke på skillnaden. Jag säger att skillnaden kommer av att jag den här gången visste vad jag hade att förvänta mig och att jag därmed kunde plugga på rätt sätt.
¨
Till omtentan dök en annan kursare upp som missade första tillfället för vabb... hon vabbar mycket... Så hon missar mycket. Jag har försökt hjälpa så lite jag kunnat genom att skicka vidare information och så... Hon kommer från några kurser före oss och har hamnat i vår kurs nu efter att ha varit mammaledig och skolan hade fuckat upp hennes regestrering på GUL så hon fick fel kursinfo hela tiden. När hon kom idag hade hon med sig denna jättefina bukett med tulpaner till mig som tack... Jag blev jätteglad! :-D. Det lönar sig att vara snäll och hjälpsam ibland.
¨
¨
Efter den godkända tentan och överraskningen med blommor gick jag till gymmet. Jag har ju "fuskat" i helgen och både ätit pizza och drukit läsk så jag kände att det lite dåliga samvetet började pocka på och att det var dags att ta de fysiska konsekvenserna av mitt "fuskande" genom att träna. Förra veckan satte jag 2K på 16,30-ish och satte som nästa mål att jag skulle klara 2,5K på under 20. Jag försökte i torsdags men benen bar mig inte hela vägen fram då, men nu jädrar var jag bestämd och bara skulle ta det. Jag fick spurta lite på slutet i 10km/h för att hinna, men jag hade ändå god marginal när jag väl kom "i mål".
¨
Jag kände av knäna lite straxt efter 2K, som jag passerade 15,40-ish, och fick sakta in lite för att känna efter och koncentrera mig på rörelserna en kortis, därav fick jag sedan spurta för att hinna ikapp min tid. Men det gick vägen. Nu har jag inte alls ont så det måste ha varit slarv eller trötthet i musklerna just då som fick det att kännas lite på fel ställe. Här är i alla fall resultatet...
¨
¨
Jag försökte verkligen att ta mig till 3K under 25 minuter efter det, det skulle ju inte vara så svårt egentligen för det var ju gott om tid. Men det bar sig inte... lårmusklerna gav inte mer. Jag försökte styrketräna också, men jag kom bara halvvägs genom maskinerna innan jag kände mig helt slut både fysiskt och mentalt. Jag fick hoppa över mage/rygg, biceps, triceps och axelpressen. Det fanns helt enkelt inte mer energi att ge.
¨
Men det gör inte så mycket.. jag sörjer inte. Jag firar. Jag klev nämligen tillbaka upp på vågen igen... Jag vet hur jag sagt att jag inte bryr mig så mycket om några hekton hit eller dit och att det inte spelar så stor roll när det händer... Men det är lite en sanning med modifikation. För självklart vill jag se resultat i siffror även på vågen, inte bara på träningsmaskinerna. Självklart vill jag nå mina mål så snart som möjligt och sedan kunna fokusera på att ändra vanor. Självklart blev jag lite besviken på mig själv förra veckan när jag hade tappat så lite. Och självklart blev jag jätteglad av att se att jag idag var under mitt första delmål.
¨
Idag väger jag in på 98,7 kilo. Det var fler statistiska siffror som var trevliga att visa, men jag lyckades i min förvirring och utmattning att glömma kvittot kvar i omklädningsrummet efter träningen, tror jag. Men jag får ett nytt kvitto nästa vecka så jag får jämföra det istället. Nu vill mina coacher att jag ska fira det här på något sätt... men det har jag ju redan gjort... Jag var ju ute i lördags... det var ju tänkt till att fira. Fast de vill förståss att jag ska göra något som är helt och hållet utan mat. Jag förstår tanken i det... Att inte göra mat till en automatisk association till att fira något. Det riskerar ju att rasera allt jag jobbat för sedan om jag ska fira allt med mat.
¨
Jag erkände för ena coachen (henne jag träffar på gruppträffarna) att jag hade ätit pizza i helgen... Men jag gjorde det först efter att jag vägt in mig och när vågen visade -2,7 kilo sedan förra måndagen så kändes det som att jag kunde säga det utan att känna att jag på något sätt behövde skämmas för mitt val att äta.
¨
Nej... nu får det räcka med text... De få läsare jag har måste ha tröttnat på mitt extremt långa inlägg vid det här laget, det har jag. Nu ska jag sova.

Det slog mig nu

Verkligheten... sanningen... konsekvensen.
¨
Det är jobbigt det där med konsekvenser av sitt aggerande. Det ena måste följdaktligen leda till det andra, det finns inget annat att vänta sig.
¨
Jag kommer inom några veckor, ett par 2-3 månader på sin höjd, inte längre att kunna dra några tjockis-skämt!
¨
¨
Ni vet... "Din mamma/du din tjockis är så stor att..."
¨
Men jag kommer inte heller kunna dra skinny-skämt! För när kommer jag någonsin att tillhöra skinny-folket? Folket som klagar på att affärernas kläder är för stora och att de därmed måste nåla in saker i min rygg...
¨
"Kom nu stickan, så går vi!"
¨
Jag kommer tillhöra normen! Den där gemene kvinnan som väger lite för mycket enligt vågen, men vars kläder går att hitta i den vanliga affärens vanliga avdelning... Vars storlek alltid för först att sälja ut för att det finns flest kunder av den storleken... Det är ju bara tjockisar som får skämta om tjockisar... och bara spinkies som får skämta om spinkies.

Dag 2, igen

Ja, jag har ju då troligen typ börjat om med de där första så kallade skitdagarna... Och detta är då dag 2 sedan jag åt pizza och drack cola... Och jag mår inte illa, jag fryser inte mer än vanligt, jag är inte hungrigare än vanligt (den känslan försvann någon gång efter middagsmaten igår och har inte kommit tillbaka), jag är inte mer påverkad än vanligt... Bortsett från en sak.
¨
Jag är jättetrött och har sovit utan avbrott i nio timmar. Vanligtvis vaknar jag efter 5 och måste gå på toa, då vaknar katterna och ska gå på lådan och gräva sig till Kina, sedan ska de äta lite torrfoder och det kastrar och skramlar lite i matskålen, och så ska de leka med allt som kan prassla och låta lite, eller bråttan med varandra. Så då brukar det ta en liten stund innan jag får ro att somna om. Men inte i natt... Jag har sovit, och sovit och sovit... Det var mycket skönt, men jag är fortfarande mycket trött och hade, om jag inte kollat på klockan och insett att det var defenitivt dags att gå upp, fortfarande sovit.

Inte så farligt...

Nej... det känns inte jobbigt den här gången heller.
¨
När jag började med pulvren trodde jag att jag skulle må jättedåligt i början, precis som det beskrevs i boken... men Jag tyckte aldrig att det blev så illa. Nu hade jag ju glömt bort det och så har jag hört alla andra i min tjockis-grupp prata om hur jobbigt de har tyckt att det varit att börja så jag har byggt upp en bild av att det måste ha varit jobbigt och trodde att jag genom att äta pizza och dricka läsk igår skulle må dåligt idag. Men det gör jag inte... Den stora skillnaden är väl att jag idag har kännt av hungerskänslor. Alltså har jag dem... de finns i mig, och det är ju ändå bra att veta att jag kan skilja på mätt, inte mätt, inte hungrig och hungrig.
¨
Min LCHF-kompis håller på med avgiftning från kolhydrater och socker lite titt som tätt eftersom det titt som tätt dyker upp en tillställning där hon tvingas välja mellan att inte äta eller äta kolhydrater. Hon påstår att det kommer vara värre i morgon... Jag får se om hon har rätt eller inte.
¨
För övrigt kan jag säga att jag nu finns listad på både bloggtoppen och på hälsobloggar. Länkar finns i menyn till höger... Jag vet inte hur det går till, men på något sätt ska man på hälsobloggar kunna klättra i plasering om vem som är bäst... (hör stod det något som jag har tagit bort) Det räcker med att man läser min blogg för att min plasering ska ändras. Jag är inte så jättebrydd om läsare, men jag blev ombedd att lista mig där och tänkte att det kanske kan peppa någon annan som klickar igenom listan av hälsobloggare att hitta min blogg så... varför inte lista sig?

Någonting annorlunda

upplever jag idag.... jag är hungrig... tror jag... det känns konstigt tomt på mitten... Jag vet att där finns mer än vad det brukat den senaste tiden, men ändå känns det konstigt tomt. Åtgärden blir frukost... Med chokladsmak tror jag...

e-post

Jag har numera ett epostkonto som jag tänker använda för att svara på kommentarer och sånt...
Vill man fråga mig något kan man göra det där... vill man skicka skräpmail eller kejdemail (som enligt mig är samma sak) kan man göra det, men man kommer inte bli så uppskattad...
¨
Adressen är:
¨
silverkanten87@gmail.com
¨
Hade jag vetat hur man redigerade i temat ordentligt hade jag ju kunnat lägga upp den i någon sidomeny.. men jag orkar inte hålla på med sånt.

A night on the town

För lite drygt en vecka sedan, eller två (vem håller egentligen räkningen här?) bestämde jag mig för att svänga mina lurviga just idag... idag skulle jag nämligen vara precis på mitt första delmål, vilket jag är... Jag skulle vara under 100 kilo, men ett hekto hit eller dit är mig oviktigt. Vågen sa i måndags 101,4 med jeans och tjocktröja på... Det där med klädseln är ju mest undanflykter, men troligen väger jag precis runt 100 idag. Så jag firar mitt första delmål... Det gör det liksom lite lättare att räkna ner till maj-ish om jag har delmål på vägen. 5-6 veckor är inte så länge, men 15-20 däremot är jättelänge.
¨
Så idag har jag: Sovit tills jag nästan vaknade av mig själv... bara en hunrig katts jamande som fick mig att klättra ur sängen... jag har spelat fånigt spel (the sims 3), lyssnat på skön musik (Linkin Park) och slappat hela förmiddagen... Gjort mig av med oönskad kroppsbehåring och smörjt nyrakad hud med finfina, väldoftande oljor... Len och ren med andra ord. Sen träffade jag trevliga vänner i stan... Vi gick för att se filosofspexet, Bathorys monster.
¨
Bathorys monster var jätteroligt med jättesköna, härsliga skådisar, spännande intriger, fantastiska omtag... en i största allmänhet mycket trevlig tillställning. Till Ylva som undrade hur det var kan jag bara säga att du måste se det för att ha upplevt det...
¨
Efter spexet ville jag göra något jag inte gjort på drygt 6 veckor... något som skulle ge alla mina sinnen en resa de inte varit med på sedan någon gång där i januari... Jag bestämde mig för att jag ville äta. Pizza var det jag vill tugga på. Så där en Lördagkväll i Sveriges näst största stad... att få sitta ner och äta en pizza, hur svårt ska det va? Mycket svårt tydligen.
¨
Jag känner till en pizzeria vid korsvägen, dit gick vi för allas hemtransporter går därifrån... Det var några kvarter, inte så farligt långt. Men den pizzerian hade stängt precis och personalen var upptagen med att städa... halv 10 en lördagskväll i Sveriges näst största stad... Så sa de två lite Chalmerist-pojkarna av qvarteten att Gibraltars troligen skulle vara öppna ett tag till. Så vi gick dit... uppför massor av trappor... i kylan... -9-10 grader sisodär. Väl framme hade de 5 minuter kvar till stänging och hade redan vänt upp alla stolar... Men vi fick köpa pizza om vi tog den med oss... Chalmeristerna sa - Vi kan sitta på Chalmers och äta... i hubben. Så det gjorde vi.
¨
Jag köpte mig en Kebabpizza special - barnstorlek... Gissa hur mycket jag fick i mig så här efter 6 veckor utan fast föda...
¨
¨
¨
¨
Jag högg in på fyllningen först... Att gurka kunde vara så gott! Såsen var mesig, men det var kanske bara bra. Efter ungefär halva fyllningen började det att ta emot, så jag tog några tuggor av brödet också och åt vad som kan motsvara en tredjedel av pizzan. Resten fick några hungriga, festande, teknik-chalmerister ta...
¨
Till pizzan hade jag beställt en 33 cl cola... jävulens påfund om du frågar hälsovetare... Jag håller med... Syndigt gott smakade det... Sött som bara den efter 6 veckor utan socker, men likväl väldigt gott. Efter pizzan var klockan runt 11 och alla började bli lite lagom trötta så vi kallade det kväll och tog varsin spårvagn hem.
¨
Nu sitter jag med ett glas bubbelvatten och har lite smått obehag i magområdet... jag tror att obehaget kommer av att jag är mätt och lite smått paltkomadrabbad. Sockerkicken efter colan har börjat lägga sig och jag börjar känna mig trött, dåsig och lite smått dum i huvudet.... Jag förväntar mig någon form av socker-baksmälla de närmsta två dagarna... Men det var det värt!
¨
Nu blir det omstart imorgon och nu körs det stenhårt till 4-5 veckor till. Sen är det upptrappning inför halvfartsveckan i Norge... det blir min nästa "firar-grej"... jag hoppas att jag orkar, kan och vågar satsa så hårt med träningen att jag då gränslar mitt nästa delmål på 90 kilo. Det är 10 kilo dit och jag behöver tappa i snitt 2,2 kilo i veckan till dess. Det är möjligt... Nu när jag orkar jogga på löpbandet ska det inte vara så j-v-a svårt att lyckas med det. PEPP till tänderna!

Trosdag, Fredag... helg.

Torsdag var det gymdags igen. Ökningarna från onsdagen kändes så det tog emot en hel del. Jag hade hörlurar med musik i så jag hörde inte, men jag tror att jag kanske till och med grymtade lite några gånger. Målet om 25, k. på under 20 min. var bara att glömma. Det fanns inte så mycket kräm i benen helt enkelt... Men 2 k på 17 muniter blev det i alla fall... och sen en kilometer till på tio minuter... En minut långsammare än i onsdags, men jag är ganska nöjd ändå. 2,5 på samma tid får vänta en vecka till.
¨
Idag hade jag tänkt tvätta, för i onsdags bokade jag tvättid... Men när jag burit ut all min tvätt till tvättstugan och försökte öppna dörren gick det inte. Min tvättid fanns inte. Som tur var kom den en annan trevlig tjej som hade bokat min tvättid och hon skulle bara tvätta en maskin så jag fick dela med henne. Så allt blev tvättat och torkat i alla fall. Bra med trevliga grannar tycker jag, speciellt när jag VET att jag hade bokat 13-16 idag och tiden inte fanns.
¨
Ikväll ska jag träffa kompisar som jag tidigare delat lägenhet med. Jag har inte sett dem sedan de flyttade, om man bortser får en kortis när vår andra rooomie flyde 25 i början på december. Imorgon har jag lurat ut tre andra personer att gå på Filosofspexet med mig. Jag hade tänkt väga under 100 kilo, det kanske jag gör, men det gjorde jag inte när jag stod på vågen. Det skiter jag i.. jag ska se spexet ändå... och leka matchmaker samtidigt... Får se hur det går.

Justde!

Jag har ju nästan helt glömt bort ena läxan från mötet i måndags...
¨
Skriv ner tre bra saker om dig själv varje dag"
¨
Jag suger på sånt.. jag är mycket bättre på att kritisera mig själv och de dagar jag inte gör det är således några mycket bra dagar... Men här är ett försökt... för onsdags skull då:
¨
Jag är frispråkig och räds inte att ta i med ord, oavsett vad samtalsämnet är.
Jag är envis på ett positivt sätt och när jag bestämmer mig så går det, tänker på hur halva jag ville ge upp och gå sista 200 meterna av joggingturen på löpbandet, men andra halvan ville jogga i mål och den hurtigare halvan vann.
Jag... öm... ringer till min familj och pratar med dem regelbundet om så gott som allt... igår var det mormors tur och nu vet hon vilket program jag använder för viktminskning och hon tror att det är omöjligt för mig att bli lika knäpp som brorsans ex... brorsans ex var ju knäpp från början, det har jag aldrig varit - enligt min mormor.

Ny dag, nya tag!

Onsdag var en bra dag, om man bortser från att jag helt saknade internetuppkoppling. Plugga med omtentakompis, träna... Ta 2 kilometer på 16 minuter... Massa ökningar på styrkemaskinerna. Idag vaknar jag med träningsvärk både här och där och det är mycket skönt efter en veckas stillasittande.
¨
Något jag är mindre nöjd med är den snö som föll igår. Det är sista halvan på februari, vi har haft vinter i tre månader nu, det är dags för vår... Jag vill ha en sol som värmer i ansiktet och väcker fräknarna till liv, jag vill ha en vind som inte biter i kinderna och får en att önska att man inte glömt vantarna hemma. Jag vill ha fågelkvitter i trädtopparna och pårlande vatten i bäckarna (läs mot rännstenen, jag bor trots allt i storstan)... Jag vill inte ha snö, bitande vind och minusgrader dygnet runt längre... jag är trött på det.. Dessutom - isbanan längs stigarna upp på Ramberget kommer ju inte tina upp om det inte är plusgrader någon gång.
¨
Idag är det föreläsning som gäller. Allt går sönder heter boken vi ska diskutera idag. En lite ovanlig bok för mig. Jag köpte den för snart ett år sedan på förra årets bokrea då jag den gången fokuserade på böcker skrivna av icke-väster-ländska författare och då blev det bl.a. den. Sedan dess har jag läst någon sida då och då men inte riktigt kommit någon vart... och med den nyligen avklarade tentan har jag inte avsatt någon tid för att läsa klart den, tyvärr... den verkar ganska bra, fast jag har inte kommit så långt att jag faktiskt kan säga att jag gillar den. Typist... första boken på listan som jag faktiskt äger ett exemplar av och så har jag inte läst den ändå.
¨
Efter skolan så borde det bli gymmet igen... försöka ta 2,5 kilometer på under 20 minuter idag... det tänkte jag igår i alla fall, men idag har jag tränignsvärk i lårmusklerna efter ökningen på maskinerna igår... jag tror inte att det går att ta den sträckan på den tiden för jag tror inte att jag är tillräckligt uthållig för det idag. Men de där 2 kilometerna på 16 minuter borde jag ju kunna ta om. Får se... jag packar ner lite träningsgrejer i väskan så får jag se hur det känns efter skolan.
¨
Nu blir det frukost, lite nyheter, lite bloggläsande och sedan packa mig iväg för dagen.

Seger!

Jag vann över den mentala slappheten och skickade in en tenta jag känner mig lagom-nöjd med. Det tog bara 11 lite drygt att skriva tentan... tänk om jag hade läst ut avhandlingen lite mer effektivt, typ 20 sidor i timmen, klar i torsdags... skrivit hela fredagen och haft hela lördag, söndag och måndag till att göra vad-som-helst med och sedan bara behövt korrekturläsa idag.
¨
Men så fungerar inte jag... Deadlines blir så mycket mer spännande om man faktiskt riskerar att missa dem.
Nu är i alla fall uppgiften inskickad 23:38:00 enligt urkunds kvitto, med hela 21 minuter till godo då... det är ju jättemycket tid.
¨
Nu ska jag göra vad några andra i min "anonyma-tjockisar-grupp" inte kan för de blir speedade av det... Jag ska hälla i mig sista soppan för idag och sedan klättra upp i loftsängen och sova. Jag har aldrig några problem att somna för att jag ätit eller druckit energigivande saker. Dubbel redbull? Inga problem.. jag snarkar inom en halvtimme än då bara jag vill.
¨
Imorgon ska jag och en kursarkompis plugga inför våran muntliga omtenta.... jag visste inte att man kunde kugga på muntliga tentor förrän jag gjorde det... Jag hade glömt att vi gjort upp om att vi skulle göra det.. men förhoppningsvis hinner jag gå till skolan, plugga med henne, gymma och sen gå hem... SMHI hotar med snö hela dagen men det tror jag inte på. Det jag inte tror på det finns inte säger jag och anammar en lite ateistisk syn på morgondagens eventuella snö.

... och den mentala slappheten.

Ja... det går sådär med allt just nu... Jag har en examination som är ganska viktig, som vanligt, och den har jag haft all tid i världen att göra klart. Ändå sitter jag här, men typ 6 timmar kvar till deadline och har fortfarande massor att skriva, massor att kontrolläsa, massor att fixa så att jag blir nöjd... känner jag mig själv rätt kommer jag att skriva sista sidan med två timmar kvar och sedan inte ha tid att göra det så där perfek som jag egentligen vill göra.
¨
Jag orkar inte göra uppgiften.. jag vill inte göra den.. den är tråkig... den är urbotat knäpp... fyller ytterst litet syfte... Bra att ha läst avhandlingar som är relevanta för framtida yrket, men måste jag verkligen producera en recension av den? Och på 3-4 sidor också? Vilken normal recension är så lång?
¨
Nä... det tar emot lite med studierna just nu. Motivationen är låg, och stundvis ifrågasätter jag varför jag valde svenska.. uteslutningsmetoden i all ära, men var det tvunget att vara en 2 år lång inriktning som resultat? Hade jag inte kunnat välja religion eller något annat som bara var 1,5 år och jag hade suttit med en c-uppsats nu istället? Med ett ämne jag själv valt? Med något som kanske faktiskt skulle intressera mig?
¨
Och så har det varit bra väder idag. Solen sken. Katterna jagade ljusprickarna från prisman runt i hela lägenheten (den som är så stor menar jag)... och kvar inne har jag suttit... jag tillåter inte mig själv att göra något roande eller så så länge jag inte är klar, men jag skyndar mig inte heller att bli klar... Varför?
¨
Varför Varför män? Varför skriva en recension? Just nu hade det varit lättast att ge upp.

Och så var det ju det där med vågen...

Ja.. jag vägde in mig idag. Det är inte de resultat jag hade hoppats på (under 100) men det är bra ändå. Jag räknade lite snabbt och sedan jag började på xtravaganza har följande hänt med min kroppskomposition:
¨
Start:
Vikt: 112,9
Fettmassa: 57
Vatten: 40,9
Fettfri massa: 55,9
BMI: 39,5
Byxstorlek: 50
¨
Nu:
Vikt: 101,4
Fettmassa: 44,1
Vatten: 41,5
Fettfri massa: 56,7
BMI: 35,5
Byxstorlek: 44
¨
Skillnad:
Vikt: -11,5
Fettmassa: -12,9
Vatten: +0,4
Fettfri massa (typ muskler): +0,6
BMI: -4,0
¨
Inte så illa på knappt 6 veckor. Att jag inte har nått under 100 riktigt än är ju inte hela världen. Det händer ju snart nog ändå. Vi pratade lite om det där med målen nu på mötet idag. Några har satt vikter som mål: ex. När jag väger 84 ska jag gå med gänget ut och äta lunch nästa gång; en del har satt fasta datum: ex. om två månader, 14:e april, ska jag börja äta mat igen.
¨
Men för mig är det där med målen lite difusare. Jag vill ju så klart nå mitt mål på under 80 kilo, gärna på så kort tid som möjligt. Men om jag hamnar på 79 eller på 75 spelar inte så stor roll för min del. Och om jag gör det före eller efter valborg är inte heller så viktigt. Det viktiga för mig är känslan. Jag vet inte riktigt när den kommer att infinna sig... Det kan hända vid 85, eller vid 77 kilo. Det kan hända imorgon eller om två månader. Känslan av att jag har en fysik som inte längre hindrar mig från att göra vad jag vill, precis vad jag vill, när jag vill det. När jag för första gången sprang en kilometer (eller sprang och sprang... jag flög fram i 9 km/h någon minut åt gången och gick resten på 5km/h) på under tio minuter hade jag den känslan. När jag igen gjorde det på under 8 minuter förra veckan fick jag den känslan. Men jag är inte klar än. Jag behöver få utmana mig själv lite mer varje gång och sakta men säkert når jag den där punkten när det inte längre finns några gränser.
¨
Idag var lite av ett bakslag - jag hade inte gått ner så mycket som jag hade hoppats. Samtidigt vet jag att jag inte har varit i gymmet sedan i tisdags förra veckan, jag har inte kommit ut på de där promenaderna varje dag... Jag har inte varit lika aktiv den gångna veckan som jag varit tidigare. - 3 kilo på två veckor är fortfarande bra. - 11,5 på 6 veckor är grymt bra. Jag är bra! Oavsett vad vågen visar, så länge den visar minus, finns det inget att vara missnöjd med.
¨
Nu ska jag slutspurta med hemtentamen som jag jobbar med nu: en recension av Varför män? om manlighet i litteraturen en avhandling av Torbjörn Forslid. Avhandligen sa igentligen ingenting jag inte redan visste och kändes lång att läsa, av den anledningen. Nu har jag lite mindre än 24 timmar på mig att prestera en hel recension på 2-3 a4 om boken. Jag har inte skrivit ett enda ord än. Bra jobbat! (där är något jag kan vara missnöjd med på riktigt.)

Kollage

Då var kollaget typ klart... jag kommer kanske att lägga till lite grejer senare men så här set det ut nu i alla fall... Och mitt kollage var störst, glittrigast och färgstarkast. Om det är tre kategorier som finns för att det ska kunna kallas för BÄST vet jag inte riktigt om jag kan säga... Ödmjuk är det bra att vara har jag hört.
¨
¨
Bättre blid kommer när jag orkat fixa så jag kan läsa in compact-flash-kort till laptopen. Om någon har en kortläsare som är kompatibel med CF mer än de behöver så kan jag befria någon från det.

Shoppingrunda

Som sagt gick jag till stan... eller nästan hela vägen. Jag åkte spårvagn över bron. I stan köpte jag massor med fint kollage-material... färgade papper, glitter, lim, penslar, lite mer glitter.... Det kommer bli ett jätteglittrigt Mål/Resultat-kollage. Jätteglittrigt = jättefint... Så länge man inte måste ha det på sig. Att ha glittriga saker på sig, som kläder, blir lätt lite för mycket enligt min smak... Oavsett kön... Glittrigt nagerlack, glittriga detaljer.. men lite hela glittriga tröjor, eller klänningar, eller kjolar, eller byxor eller leggins... Vad är det med folk och glittriga leggings? Fast de flesta är blanka ioförsig...
¨
Men jag gillar att ha glitter på saker... på vykort man ska skicka till folk... på födelsedagskort.... i ljus... Jag gör gärna egna ljus för att få massa glitter i dem. Och i tvål... samma sak med dem... gör dem själv.. de glittrar mer då. :-D. Redan när jag var liten fanns det där med glitter-på-allt-beteendet... Jag och min bästis hade delad vårdnad om alla våra bokmärken... Jag hade en pärm sedan innan och hon hade två, så vi tyckte att det var rättvist att vi förvarade en pärm och mig och två hos henne... Vi hade många fina och en del ganska gamla bokmärken med glitter på. Det tyckte vi var fint. Vi ville ha glitter på alla bokmärken. Så när jag fick glitter-klet-pennor i julklapp ett år använde vi dem till att glittra våra bokmärken... Det blev jättefint... tyckte vi då... Nu tycker jag att min samlig ser lite överglittrig ut.
¨
Hursomhelst. Massa glitter blev det från affären. Jag visar resultat när jag är klar... någon gång imorgon alltså. Jag måste bli klar i tid så att allt lim hinner torka så jag kan ta med mitt jätte-glittriga kollage till mötet i morgon och visa alla andra vad lite fantasi och massor med glitter kan göra.
¨
Jag köpte nya skor, lite halvspontant. Jag behöver nya promenadskor. De jag fick efter att morfar dog var bara två nummer för stora så fötterna gled runt i dem och nu hade mina fötter ätit upp allt vad innersula heter och något som finns under nyps och ger jättefula och stora blåsor under foten. Inte skönt. Kängorna har använt hela vintern är 10 år gamla, typ. Jag minns inte exakt vilken vinter det var jag fick dem. Men de börjar sjunga på sista vintern nu. Innersulan är uppäten för länge sedan och i år köpte jag ny innersula av fleace. Det har varit varmt och skönt. Yttersulan börjar få väldigt lite med mönster på utsidan av hälarna, jag har tappat räkningen på alla skosnören jag har haft sönder... Det är en liten, liten reva i lädret på den ena, men där läcker det in... som tur är revan uppepå kängan, så det läcker inte in i första taget. Sen har det börjat läcka in i sömmen mellan sulan och lädret i tårna på kängorna. Inte mycket.. men tillräckligt för att det ska irritera. Det har varit bra kängor och jag skulle vilja undersöka möjligheten att piffa till dem till nästa år... Kanske någon skomatare kunde titta på de där sömmarna vid tårna... Men det stora problemet med kängorna är att det där hårda, som jag tror är plats, vid hälen som ska hålla formen liksom har skavts fram i skarven mellan det hårda runt hälen och det mjuka i skaftet på den ena kängan. Det här hårda är inte bara hårt utan det är vasst också. Idag kom jag hela vägen in till stan, men sen hade jag ett jätteskavsår (sår, inte blåsa) på ena hälen. Jag hade plåster i ryggsäcken för det är inte första gången det händer... så jag tog mig hem med kängorna på.
¨
Men jag köpte nya promenadskor. Utbudet var lite fattigt, och många av modellerna var helsvarta, helplastiga (eller var det äkta läder?) och därmed jättefula (enligt mig). Men jag hittade ett par gråa med blå detaljer och med gårtex-nät lite överallt runt foten. Massa vädring och massa slitstarkt matterial. I rätt storlek satt de jätteskönt och priset var bara 699 mot 999 som var priset på dem från början. Så jag slog till, trots att jag egentligen inte hade råd den här månaden. Jag behöver trots allt ett par nya skor att gå i om jag ska kunna promenera varje dag.
¨
Sen var jag in i en affär där jag i höstas köpte ett par jeans i storlek 50. De jeansen har varit bekväma och trevliga på alla sätt och vis, det har bara varit fel storlek på dem. Nu passar de inte alls längre och jag måste-måste ha ett skärp i dem för att de överhuvudtaget ska stanna uppe.
¨
I affären hade jag ett enda syfte... jag skulle prova ett par andra jeans... vilka som helst... som gick att se från skyltfönstret och som därmed inte var undangömt länst-in-längst-bak-skäms-på-dig-tjockis-hörnan. Jag behövde bara ta några få kliv in från entrén och där hängde ett par regular-waist-stright-leg-storlek44-jeans längst fram på sin pinne. Dem tog jag in i provhytten och så här såg det ut:
¨

Jag stoppade ner tröjan så att man ska kunna se ordentligt... Affären borde verkligen tvätta sina speglar.

Det syns dåligt, för varken kameran, motivet ellet ljusen var särskillt medgörligt, men visst syns det att det är 44, iallafall mer troligt än 50 eller 38?
¨
De är uppe, de är stängda, det pöser över bara liiite i midjan på ena sidan... vänster på mig personligen, men till höger på bilden. Om en månad ska jag gå tillbaka och pröva samma par... får se om det blir i samma storlek. :-P
¨
I det stora hela var det en bra shoppingrunda. Jag har inga pengar kvar, alls... eller ja... jag har min buffert kvar, och den var jag tvungen att nalla lite av för att kunna köpa skorna... Jag kommer behöva nalla lite till nästa helg när jag ska på spexteater som för att fira att jag väger under 100 kilo... Jag hoppas att jag gör det då... Invägning sker antingen i morgon eller på onsdag. Imorgon är det ju träff och praktiskt att passa på när jag ändå är där. På onsdag är det precis 6 veckor sedan jag började och med tanke på att jag har gått ner stadigt drygt 2 kilo i veckan är det troligt att jag nått målet på onsdag eftersom det är mer troligt att jag gått ner 13 kilo då än på måndag.
¨
Fortsättning följer...

Nej nu!!

Nu får det vara nog med stillasittandet... nu blir det en rask promenad in till stan. Där ska jag inhandla lite nytt kontorsmatterial och lite skaparmaterial. Idag ska boken läsas ut och kollaget ska påbörjas och recensionen av boken ska få ett dokument i datorn så att jag faktiskt kan säga att jag har börjat.

fail

Jag håller igen på med en tenta, eller examinationuppgift. Det innebär igen att dygnet liksom slutar att existera och allt är bara ett enda virrvarr av vaken-tid, sov-tid, läs-tid och skriv-tid. Det finns ingen ordning. Jag sover när jag är trött, vilket jag är nu så jag ska klättra upp i min säng så snart jag skrivit klart. Jag äter när jag kommer på att jag inte har gjort det och jag flyr läsandet och skrivandet så mycket jag bara törs för att jag just nu inte riktigt känner mig motiverad till att läsa det som ska läsas, och sedan skriva det som ska produceras.
¨
Hursomhelst. Det här icke-existerande dygnsrytmen leder till flera komplikationer.
¨
1: Jag kommer mig inte för att gå på de där promenaderna som vi fick i läxa att ta. Jag brukar träna ganska mycket på gymmet när jag inte har tentavecka så jag har inte jättedåligt samvete för att jag inte kommer mig för just nu.
¨
2: Jag är inte hungrig när jag vaknar och det tar flera timmar innan jag blir det. Sen tar det igen flera timmar innan jag blir hungrig igen och rätt vad det är så vart klockan midnatt och jag hade bara ätit en soppa idag, grönsak vid 2-tiden i eftermiddags.
¨
3: Jag sover bort större delen av dygnets soliga timmar, de få vi har nu... Det är extremt tråkigt att inte se solsken och det känns inte bra att jag missar det när det väl bjuds. Jag ser samtidigt bara min lägenhet och för att återigen referera till The Sims 3 känner jag mig ganska så Mångalen. Det blir simarna när de inte lämnat sitt hus eller sin tomt på några dagar. Det botas med en stund borta. Mitt botades dock inte av de tre timmar jag spenderade med att jobba och handla idag.
¨
Nu är jag trött och har lite lätt ont i huvudet. Ögonen går i kors och kontaktlinserna klibbar mot ögonlocken. Hela mitt jag skriker efter sömn så det ska åtgärdas. Jag har bara ätit två soppor idag, jag har allstå stoppat i mig runt 350 kalorier av de ca 500 som jag ska ha... men det får va så idag... inatt. Jag åt för mindre än två timmar sedan och jag är fortfarande mätt. Jag kom på nytt också att jag inte hade tagit mina omega3-kapslar så dem svepte jag nyss. Jag har heller inte drukit så mycket vatten. Vattnet är medvetet, typ. Jag jobbade kväll och där finns det ingen toalett, om man inte vill gå på centralstationens 5-kronor-snusk-toa. Jag ville inte riskera att behöva använda toaletten så jag drack inget vatten alls mellan det att jag gick upp och jag gick till jobbet (lunchtid till nio i kväll). Jag hade kunnat dricka en liter innan jobbet, lätt... men jag tänkte strategiskt. Jag trodde att jag skulle orka vara uppe till 4-5 inatt, som igår, men nej..
¨
Idag har varit en Fail dag för mig... matmässigt, vätskemässigt, sömnmässigt, humörmässigt. För personene på centralstationen som fick hjärtstillestånd och som min kollega räddade hade nog också en ganska fail dag, förutom den där biten om att hen får leva ett tag till förståss.

Kalorier

Jag har börjat fundera på det där med kalorier och vad jag brukat sätta i mig och jämför det med vad jag gör av med utifrån kvittona från vågen (som estimerar hur många kalorier jag gör av med i vila) och börjar inse några lite skrämmande sanningar.
¨
Förr åt jag gärna en mycket stabil frukost. Det bestod ofta av två ekologiska Large-ägg. Alltså 53-73 gram styck. Alltså någonstans 105-115 gram ägg. Det innehåller ca 180 kalorier, enligt http://www.kaloriraknaren.se/. Till detta brukade jag lägga till kanske en 10-15 mililiter majonäs och en 5-10 mililiter kaviar på tub, eller böcklingpastej, eller något annat lite salt att mosa äggen med för att bilda en sorts gröt. Mycket gott, innehåller väldrigt lite kolhydrater och mycket protein och en hel del fett... Allt helt okej om man vill leva som keton-brännande människa. Och den här varianten är ju då ganska okej om man tänker på mängden kalorier...
¨
Så här kunde det se ut om man hade tonfisk i också.
¨
Men om jag inte geggade ihop två kokta ägg med majonäs och sånt så stekte jag dem, ofta tillsammans med bacon. Oftast ett halvt paket (70 gram) men ibalnd ett helt paket (140 gram). Att steka ett paket bacon och sedan steka äggen i det fett som kommer från baconet är ju ganska bra, då sparar man ju på smör/olja. Men två ägg och ett paket bacon innehåller övar 650 kalorier (!). Jag gör av med 1800 kalorier i viloläge per dygn, enligt senaste mätningen. Jag skulle alltså ätit klart mitt dagliga intag av kalorer på tre frukostar. Helt sjukt igentligen. Och jag lovar att det var inte bara frukosten som innehöll så många kalorier. Lunchen och middagen gjorde garranterat det, och lite mer. Lägg sedan till en chai-syrup-latte någon gång då och då, en bakelse, lite läsk någon gång, lite chips, lite godis...
¨
¨
Jag åt inte fruktansvärda mängder mat, men jag åt kaloririk mat. Jag åt inte dålig mat utan åt både grova grönsaker (brocoli, blomkål, morötter, palsternacka, kålrot, m.fl.) och vattenrika grönsaker (sallad, gurka, majs, tomat, lök, paprika, mfl.) och svamp utan att tveka. Jag åt bra mat. Hemlagad, vällagad mat. Sedan ett år tillbaka införde jag pasta, ris, potatis och bröd tillbaka i kosten efter att ha levt så gott som utan det i ett års tid. Jag tog tillbaka det för att jag trodde mig inte ha råd med kött i den utsträckningen när jag blev själv med min matkassa. Nu inser jag att det inte var vilka råvaror jag köpte som ställde till det utan vilken mängd... och det faktum att jag inte kunde låta bli att köpa godis, och då mycket godis, gärna över halvkilot varje gång.. Det var boven i matkassan.
¨
Boven vad gäller mitt liv som tjockis är överkonsumtionen. Jag åt bra mat, men jag åt för mycket av den. Mycket går också att skylla på godiset. Men jag tror den stora boven finns i överkonsumtionen av mat. För att ta exemplet med frukosten: om jag nöjt mig med ett ägg och ett halvt paket bacon hade kalorivärdet helt plötsligt varit nere under 400 kalorier och då blir utrymmet för mellanmål genast mycket större. Jag får heller inte glömma att jag gärna sköljde ner frukosten med ett stort glas standardmjölk. Mjölk är bra och innehåller massor med bra grejer. Men ovanpå frukosten på över 650 kalorier hällde jag ner mjölk för ytterligare 100-200 kalorier. Inte konstigt att jag varit tjock. (Och fortfarande är, men nu äter jag ju annorlunda, och tänker annorlunda).
¨

Hemläxa och bakslag

I måndags, på mötet, fick vi en läxa... Varje dag ska vi lyssna på det mentala träningsspår vi är på, sen ska vi skriva en målformulering om var vi vill vara när vi är klara. Jag vill vara här. Bland annat... jag vet att jag vill mer, men det är svårt att precisera var jag ska vara, vad jag ska göra, när jag är "klar" med viktminskningsprocessen. När jag ska finna ett nytt, smalare, jag. Vem vill jag vara, vad vill jag göra, vad vill jag känna? Dessa två uppgifter går ganska så bra. Hittills har jag lyssnat på mitt spår som jag ska och jag börjar få en känsla för vart jag vill komma.
¨
Vi fick samtidigt en uppmaning om att promenera varje dag. I tisdags var jag på gymmet och tyckte att det räckte. Igår hanns det inte med någon riktig promenad annat än att jag hoppade av vagnen några stopp tidigare och gick sista biten hem. Idag hade jag tänkt att jag skulle kunna komma ut och promenera lite, men vädret suger verkligen. Det ömsom regnar ömsom snöar. Det är halt, och blåsigt. Jag hatar verkligen att behöva gå fort i regn. Jag tar gärna en långsam promenad under ett paraply i ett stilla regn. Men idag är det inget stilla regn, och mitt paraply är lite trasigt och tål inte vind så bra längre. Jag borde visserligen få plats i mitt regnställ igen och det borde hindra mig från att bli så blöt alldeles utan något paraply, men nej... jag tycker verkligen inte om att ge mig ut i dåligt väder.
¨
Jag hade ju kunnat åka till gymmet... där finns det ju fina maskiner som man kan promenera på utan att bli det minska blöt av annat än sitt eget svett. Men samtidigt har jag en hemtenta som vill bli skriven och för att skriva den har jag en avhandling som måste läsas... Nej... detta får tyvärr bli en lat dag. En dag stillasittandes i soffan med en avhandling i ena handen och ett worddokument på datorn i den andra.
¨
Jag hoppas ju visserligen att jag ska ha tappat så mycket att jag väger under 100 kilo på måndag, eller i alla fall under nästa vecka. Och det känns mindre och mindre troligt ju mer jag sitter still... Men med tanke på att det målet egentligen var satt till den 28:e från början ligger jag fortfarande mycket före tidsmässigt. Vilken dag jag når under 100 är egentligen inte så viktigt. Jag vet ju att det händer någon dag riktigt snart.

When circles dream

Idag har jag äntligen tagit upp mina poi igen och börjat leka, dansa, snurra, veva, leva igen. Jag la nästan helt ner dem när knäna gick sönder. Det var helt enkelt inte så lätt att dansa när knäna var trasiga. Men nu när knäna börjat läka på riktigt och jag orkar bära upp min vikt. Nu när jag inte har en jättestor mage ivägen (den är fortfarande stor och ganska mycket ivägen, men inte lika som förut) når jag runt mig själv och kan göra så mycket mer än vad jag kunde för ett par månader sedan när jag prövade sist.
¨
Och oj vad jag har glömt saker. Saker jag kunde, saker jag tränade på men som inte riktigt satt ännu, saker som var vackert der nu klumpigt och obekvämt ut. Rörelser som jag inte kunde förut sitter nu i muskelminnet utan att jag vet hur det hamnade där. Nu gäller det bara att få allt att stämma och få saker att flyta ihop igen. Hur jag kommer från den ena rörelsen till den andra och får till det där flytet som jag tyckte mig börja få för tre år sedan.
¨
När jag la ner mina poi tog jag upp ett gäng bollar, dem kunde man leka med och fortfarande sitta still. Men inte dem heller har jag lekt med på ett par år. Jonglera som jag kunde för två år sedan, det har jag nästan glömt allt av. Där finns det inget muskelminne att prata om och det kommer nog ta mig lika lång tid att ta mig tillbaka som det tog för mig att lära mig det första gången.
¨
Och för den som inte vet vad poi är kan kolla in det här youtubeklippet i vilket bland andra Nick Woolsy deltar.. En av mina stora idoler från när jag började... han är lika bra, om inte lite bättre nu som då.
http://www.youtube.com/watch?v=ehDAI_mWHYc

Tredje mötet

Somliga har gått ner, de flesta har gått ner... kläder börjar se större ut och de flesta har nu tappat flera kilon. Om jag tappat något från förra vecka eller inte... eller snarare hur mycket vet jag inte. Jag låg en halvtimme efter hela dagen igår och kom dit bara precis itid till mötet så jag hann inte med det där med att stå barfota på någon våg. Jag sparar det till nästa vecka... då ska det vara tvåsiffrigt! Hoppas jag... Håll tummarna!
¨
Annars började igår väldigt bra...
08:35
-buzzz... buzzz sms buzzzzzzzzzz.
"gnumfh... sover"
-buzzzz.... buzzzzzz.
"Okej då... vad vill du... vem vill något"
-Buzzz-google-påminnelse-tandläkaren 09:30... buzzzz.
"VA!? Är det IDAG?!-klarvaken"
¨
Jag hann fram och han bara ta av mig jackan och få för mig att jag skulle bläddra lite i SE&HÖR utan att faktiskt hinna bläddra något alls innan det var in tur att fottograferas och petas på.
¨
Vi tog bort det sista plåtskrotet från alla tandställningar så nu får jag flyga utan att behöva gava stort och visa att det inte är en kniv eller pistor eller hagelgevär i min mun som fått metallbågen att pipa av upphetsning... "jag har hittat metall! Men jag ser inte var det är... men jag VET att det är här någon stans!!". Fast jag flyger ju så ofta (en gång hittills i hela mitt liv) så det har ju varit så jobbigt att gå genom den där bågen och bli pip-ad på.
¨
Jag fick också göra två förebyggande-åtgärd-lagningar. Visdomständerna i underkäken var ju fortfarande hela och så, men fårorna i bitytan var djupa och tandläkaren förstod att jag haft svårt att komma åt att få bort allt som legat och gjort sig svart där. Så han borrade bort fårorna och fyllde igen dem med plast. Mamma säger att jag får troligen finna mig i att jag måste dra ut dem någon gång... Tandläkaren säger att så länge de förebyggande-åtgärderna-lagningen håller och det inte blir något värre i framtidien kan jag tänkas ha dem hela livet. Jag hoppas att mamma ljuger.
¨
Det där med att tandläkare bryter av rötterna på tänder och utbrister "Oj då" (eller var det "Uoops"?) medan jag ligger fastspänd och uppspärrad helt utan förmåga att försvara mig har jag gjort och behöver jag inte göra om.
¨
Iallafall är det inte jag som har tandläkarskräck - det är plånboken. Men den kom också lindrigt undan. Bara 1300... och eftersom jag inte gick till tandläkaren förra året hade jag ju 650 sparade sedan dess, jag är smart!
¨
Idag ska jag försöka hinna träna också hade jag tänkt... men det beror på om jag nu hinner klä på mig och packa både skolväskan och gymväskan innan jag måste gå om tjogu minuter.

Nytt delmål uppnått

Efter att jag kom i skinny-jeansen och de började sitta bra, och numera lite löst har jag haft ett nytt mål. I min garderob har det legat en halvlång jeanskjol i tre år, helt utan att användas. Den kjolen älskade jag och använde mycket förr. Jag älskar den fortfarande men har med sorg i hjärtat tittat på den några gånger under åren och saknat att kunna använda den. Nu behöver jag inte sakna längre. Jag får fortfarande sicksacka ner låren i den, men i midjan sitter den. Lite högt än så länge, men det gör ju inget. Snart kommer den att sitta perfekt där den ska, men jag tänker ha den redan idag... bara för att jag kan... och vill.

Jobbigt, men skönt.

Igår fick jag sjukt ont i huvudet efter träningen och gick till sängs tidigt, redan 10, jag som annars inte kommer isäng förrän midnatt hur jag än försöker. Sedan sov jag till halv 10 på morgonen helt utan att ligga vaken mitt i natten eller något. Kroppen var väl helt enkelt utmattad och behövde de där 11 timmarna med sömn.
¨
Idag har jag jobbat dubbelpass, först 12-14 och sen 18-20. 12-14 sprang jag perrong upp och perrong ner så att svetten riktigt rann om mig under jackan. Det är ju bra eftersom det då kan räknas som ett träningspass, men det var inte så bra när jag tog upp mobilen ur fickan längst ut, allstå precis under det yttersta lagret, och insåg att mobilen var blöt. Tack och lov inte så mycket så att den tagit stryk av det men långt mer än vad jag är bekväm med. Jag insåg att det blöta kom innifrån och att jackan var dyngsur. Jätteroligt när jag vet att jag bara skulle vara hemma några timmar och hinna kallna innan jag skulle ut igen för att göra samma jobb en gång till.
¨
Jackan var lika blöt när jag tog på mig den för andra gången, men då tog jag en fleecejacka imellan så att all fukt skulle stanna på respektive sidor och för att jag inte skulle frysa i den blöta och därmed kalla jackan. Nu hänger jackan utochin på sin galge och torkar. Imorgon ska jag ut igen 12-14 och då vill jag helst att jackan har hunnit torka till dess.
¨
Jag har f.ö. sjuk träningsvärk i ryggen. De där ökningarna i latsdrag och sittande rodd tog där de skulle. Samtidigt har jag inte haft några problem med knäna idag, trots att jag tog ut mig så på bandet igår och att jag belastade dem redan idag igen. Känns skönt att veta att jag nu är stark (och lätt) nog för att jag ska kunna orka med mig själv så mycket mer, och oftare, än vad jag gjorde för bara 5 veckor sedan.
¨
Nu har jag tagit igen mig en stund och ska bara ta och duscha av mig dagens svett och damm innan jag ska sova. Känns dock lite avigt att jag ska dra på mig samma svettiga, skitiga kläder igen imorgon. Det finns vissa nackdelar med att springa sig svett på jobbet två dagar (tre pass) i följd när man bara har ett underställ, men jag tänker inte köpa fler förrän jag landat på lämplig storlek.

svett och sånt

Japp.. då hade man kompensationstränat... om nu det är möjligt att göra det.
¨
Jag vill likna det med spelet The Sims 3 där man kan få sina simmar att träna på gym, eller på hemmautrustning och så kan man välja "träna" (en stund... innan du ska göra något annat som jag bestämmer) "träna till nästa färdighetsnivå" (som att det går att säga att efter si eller så många timmar på löpbandet kommer du lära dig hur man tränar utan att svettas) och så kan man välja "träna tills utmattad"... Under tiden kan simarna lära sig nya färdigheter som att just träna utan att svettas, träna med koll på pulsen så att de orkar träna mer innan de når utmattning och så kan de lära sig explosiv träning där de alltså maxar och därmed når nästa färdighetsnivå OCH utmattning fortare... När de tränat till utmattning kan de inte träna igen förrän 24 eller något sånt timmar senare för att de klagar över träningsvärk eller ömhet.
¨
Jag såg mig själv som en sim som jag sa till "träna tills utmattad"... Så det har jag gjort. En timme på löpbandet varav 45 inledande minuter, sen styrka, och sen en avslutande 15 minuter till på bandet. Jag kan nu stolt säga att jag kommer 1,5 löpbanevarv genom att jogga i 9km/h. Ett varv är 400 meter. Jag kan snart ta en hel kilometer...
¨
Sen fick jag öka motståndet i många av maskinerna idag. Och lära mig en ny. En core-twist... jag har inte använt den tidigare på grund av risken att dra fel i knän och höfter. Men eftersom knän och höfter numera klarar så stora påfrestningar på löpbandet kändes det okej att i alla fall pröva lite försiktigt.
¨
Bara på löpbandet brände jag runt 400 kalorier så jag har gjort av med mer än jag stoppar in på en dag, under några timmar på gymmet. Det kanske kan få kompensera att jag inte tränade alls varken tisdag, onsdag eller torsdag. Och kanske lite det där extra jag åt igår. Jag har samtidigt lärt mig att jag kan och orkar mycket mer än jag tidigare trott och att jag ska jobba lika hårt som i dag fler gånger... helst alla gånger.
¨
Nu ska jag bota huvudvärk med vatten... mineralvatten med mangosmak. Mums!

Linkin Park och motivationen

Oh! Jag vill till gymmet... NU!!
¨
Jag har precis köpt min parketbiljett till Linkin Park i Globen, 14:e juni. Jag var där 2007 och skrek mig hes i publikhavet och vandrade hög på lycka genom Stockholm stad från globen till centralen där jag sedan spenderade natten på sittandes på Burger King med andra fans som för mig var helt okända innan vi satt på Burger King. Sedan tog jag första bussen hem igen på morgonen, fortfarande mycket lycklig.
¨
Den här gången när jag åker dit kommer jag kunna dansa, hoppa och fullkomligt röja på golvet framför scenen... Jag längtar! Det ska vara min morot vid mållinjen.
¨
Nu känner jag att jag vill åka till gymmet på en gång och flyga fram på löpbandet påhejad av Mike Shinoda och Chester Bennington och de andra killarna i lurarna. Jag ser så fram emot att få se dem live med de nya låtarna från A thousand suns!
¨
Energin och humöret är på topp!!

Ja! Precis där!

Ylva visste vilken kallorisida det var jag menade!
¨
Ylva (***) om Motgång*2:
Den här kanske? http://www.kaloriraknaren.se/
¨
Så TACK!
¨
Nu kan har jag räknat ut på ett ungefär hur mycket mitt tröstätande var värt. Typ 100 kalorier... och det tar typ tio minuter på löpbandet... inte så svårt fixat då.
¨
Nu har jag dessutom slutat att tycka synd om mig själv. Det är en så onödig känsla. Mensvärk går över och levervärdet var ju fortfarande inte så illa att jag måste sluta med pulversopporna på en gång.
¨
Imorgon tar vi (jag, och överskottsfettet) nya tag. Bebis-mamma-kompisen ska på lek-o-buslandet imorgon... bebisar går in gratis och vuxna i sällskap av barn går in gratis... och hon har bara ett barn som är en bebis... så det är gratis. Hon ska kolla om alla vuxna måste ha vars ett barn för att gå in gratis eller om man kan få vara två vuxna på samma barn. Får man det så ska jag få följa med. Jag har längtat efter att få se insidan av Lek-o-Buslandet sedan jag flyttade ner till Göteborg och jag har åkt förbi det varje dag till och från stan sedan dess.
¨
Får jag inte följa med så ska jag troligen gymmet... helst ska jag ju göra båda även om jag kan... men tid och öppettider på gymmet stämmer inte alltid så bra. Troligen... Ja, jag har inte lika ont just nu och förhoppningsvis är smärtan borta imorgon och jag har slutat känna mig yr och klen. Det där med att vara så yr så att höger, vänster och rakt fram blandas ihop i grovmotoriken i kombination med löpband eller tunga styrkemaskiner känns som en inte så smart kombination, så det undviker jag. Men om yrseln och vekheten är borta till imorgon ska jag träna tills jag är yr av helt andra orsaker... Det är i alla fall ambitionen...

Motgång*2

Så ringde doktorn och berättade om provsvaren. Hon skulle ju inte ringa om allt såg bra ut så bara att hon ringde var ju inte jättepositivt direkt. Hon hade hittat två, eller tre, saker med proverna som hon inte tyckte var helt okej.
¨
1: Jag hade väldigt högt värde av ketoner i min urin.
Min reaktion på det var inte förvånande. Det är liksom meningen att det ska vara massa ketoner i urinen när man äter xtraVLCD. Hon tyckte att det var lite väl mycket, men det var inte farligt så länge jag inte var diabetiker. Det är jag inte... och det beror på vilken typ av diabetes och vilken mängd ketoner.
¨
2: Jag har lite låga salthalter i urinen.
Det var ju inte så farligt. Jag riskerar att bli urlakad om jag dricker mer vatten och s.k. vattenintoxikerad. Men det finns ingen risk att jag börjar dricka mer vatten än vad jag gör. Men hursomhelst har jag fått grönt ljus för att dricka precis hur mycket mineralvatten jag vill. Innan var rekommendationerna på ca en halvliter om dagen. För mycket salter i kroppen kan ju leda till njurproblem och det vill man ju inte... Men jag riskerar alltså inte att få det. Så jag köpte 3 liter ramlösa på vägen hem.
¨
4: Motgången... Jag har ett lite förhöjt levervärde.
Det var inte alarmerande, men det var samtidigt lite högre än vad doktorn var bekväm med. Hon råder mig att prata med min coach om provsvaren men ser ingen akut anledning till att jag behöver sluta med pulversopporna än. Hon ska kalla mig till ny provtagning igen om några veckor, lite innan resan till Norge för att kontrollera att värdena inte stiger.
Jag har pratat med en av mina coacher - den som är utbildad dietist - och hon har skickat ärendet vidare till hela xtravaganzas expertteam för att kolla om det finns något man kan ändra på vad gäller kosten för att minska risken för förhöjda levervärden samtidigt som jag förblir i ketonfas och maximerar min viktnedgång. Jag borde ha fått svar, om inte i morgon, på måndag. Hon skulle ringa mig när hon fått svar från expertteamet.
¨
5: Jag fick mens idag. Fast det sa inte doktorn något om. Det gör ont... jag är yr, matt, febrig, kallsvettig, och slutsatsen är att det inte blev någon träning idag heller och att jag tyckt lite synd om mig själv... samtidigt som jag har lite dåligt samvete mot mig själv för att jag inte tränade tisdag och onsdag.
¨
Så nu har jag tröstat mig själv. Vanligtvis när jag tröstar mig själv med mat har det handlat om chips, godis, fet-god mat... Men jag tänkte smart och tittade i xtravaganzahandboken och har sett på upptrappningsfrukostarna ett tag. En där med kokt, hackat ägg blandat med lite lätt-kesella och en liten klick stenbitsrom... Det fick bli tröstmaten. Vad jag vet om LCHF och keton-bränsle är att ägg, kesella och stenbitsrom inte ska kunna trigga någon insulinproduktion och att jag därmed inte ska kunna ha brutit ketonfasen. I annat fall straffar det sig på söndag. Hursomhelst fick jag därmed i mig mer kalorier idag.
¨
En gång, för länge sedan, hittade jag en funktion på nätet där man kunde skriva i hur många gram och milliliter av saker man åt eller drack och så kunde den funktionen räkna ut på ett ungefär hur många kalorier det var i det. Men jag kommer inte ihåg var. Jag hade tänkt använda den för att räkna ut hur mycket det jag precis åt innehåller, så jag vet hur många extra minuter jag ska plåga mig själv på löpbandet nästa gång.
¨
Nästa gång blir imorgon, om jag inte har mega-mens-värk. Jag har varit lat lite länge nu, men jag misstänker att svackan de senaste dagarna berott på mensen... Man kan inte skylla allt på det och man ska inte använda det som undanflykt. Men när jag vet att jag brukar bli trött, dåsig, orkeslös dagen innan och sen blir febrig, kallsvettig och yr i en eller två dagar i början, utöver känslan av att vilja implodera av kramp, så är det inte så svårt för mig att dra den parallellen.
¨
Nu ska jag iväg och träffa peppande, stöttande och framförallt jättetrevliga kompisen med bebis.. det borde få mig på bra humör igen, så här efter en svinig motgångsdag.

Varför xtravaganza?

Så nu när jag tråkigt nog dragit familjehistorien tänkte jag dra snyftaren om varför jag valde just den HÄR medoten. För om jag såg hur någon annan blev lite knäpp och hur skönhetskampen gick henne åt huvudet, eller fotknölarna som hennes överflödiga hud - varför väljer jag samma metod? För att jag längtar efter att ha fladdrig överskottshud vid fotknölarna? (eller på magen, armarna, rumpan, låren, tuttarna - för att vara mer precis)... så klar! Vem vill inte ha lite överflödig hud att leka gummigubbe med?
¨
Eller för att jag tycker att det är så kul att äta flytande föda och slippa tugga? Jag är ju egentligen tandlös och jag tröttnade på att rengöra löständerna? Nej, efter 7 år hos tandregleringen sitter mina tänder där de ska och fungerar alldeles utmärkt. Men att fasta är ju kul... Öm... Religös som jag är... Det är till och med så kul att jag väljer att börja redan direkt efter nyår, utan att vänta på asksöndagen och fasta bara få fasta 40 ynka dagar... det vore ju alldeles för lite! Och här får jag ju all näring jag behöver utan att faktiskt äta något! Skitbra!
¨
Eller så gör jag det för att jag för tre år sedan vände mina knän bakofram i en skidbacke (eller backe och backe.. det var plan mark på väg till liften.. nästan... det var faktiskt lite uppförsbacke..). Precis innan olyckan hade jag på egen hand gått ner 20 kilo, men sen gick jag upp totalt 28 kilo igen. Sedan dess har det gjort ont att anstränga knäna. När jag säger ont menar jag inte träningsvärk. Jag har tränat förr, innan jag blev med trasiga knän och jag vet vad träningsvärk är för något. Det sitter i musklerna. Inte i leder och senor. träningsvärk gör inte så att knälederna blir vätskefylla.
¨
Jag valde xtravaganza för att det var en "quik-fix" och att jag ser slutet redan nu. Jag kan räkna ner dagarna tills pulverdieten är slut och jag får äta god mat igen. Om bara 6 veckor handlar jag kesella och ägg och stembitsrom inför upptrappningen för Norgeresan och helpensionsvistelsen på hotell där. När jag kommer tillbaka har jag ynka 5-6 veckor kvar av pulver så är jag på min målvikt, och kanske viktigara - förutsättningarna för mitt mål-liv. Starkare, friskare, hälsosammare.
¨
Kanske kommer jag att bli lite knäpp, jag med. Vad vet jag. Men jag tvivlar på att jag kommer bli lika knepig som brorsans ex eftersom jag inte ser mig själv som tjockis på över 100 kilo och jag mått dåligt av att stå på vågen ända sedan vikten visade sig i tre, inte två siffror någon gång i högstadiet. När jag först gick ner tänkte jag "aldrig mer över 100 kilo". Min bild av mig är på mellan 70 och 80 kilo med hälsosamma former och lite nyttigt hull. Men vad jag ser när jag väl är där vet jag inte förrän då. Hursomhelst ska jag satsa på att väga mellan 70 och 80 när jag är klar med extravaganza lagom till jul och sen känna efter länge och väl innan jag bestämmer mig för om jag tycker om min kropp så eller inte. Jag vet att 10 kilo är ett stort spelrum, men jag ser ingen anledning till att hänga upp mitt liv på siffror och statestik. Jag vill må BRA. PUNKT.

Varför vet inte familjen?

Idag gjorde jag något så halvpatetiskt som att be om läsare i en kommentar på någon annans blogg (Ketchupmamman). Där förklarade jag lite kortfattat om vad jag bloggar om och att jag är anonym till och med för min familj eftersom jag inte tror på deras direkta och oproblematiserande stöd.
¨
Detta resulterade i massa läsare vilket så klart är jättekul. Men också i en kommentar. I kommentaren stod att min familj troligen älskar mig mer än jag tror och att de skulle stötta mig om jag berättade för de vill ju mitt bästa.
¨
Jag tvivlar inte på det. De älskar mig lika mycket om jag älskar dem, gissar jag. Och då är det mycket. Klart att min familj vill mig väl. De vill se mig lyckas, de vill se mig må bra och de vill se mig lycklig. Alla vet de att jag inte tycker om att vara tjock och att jag inte tycker om att inte orka med så mycket som jag vill. Beslutet skulle de stötta. Och det gör de också även om de inte vet hur allvarligt det blev helt plötsligt.
¨
Min familj består av en mamma och styvpappa, en pappa och styvmamma med tre respektive två styvsyskon. När vi då var tre biologiska syskon från början inser man fort att vi är många som delar på uppmärksamheten i de olika familjerna och som vanligt är det den som skriker mest som syns mest.
¨
Min biologiska bror hade länge en tjock sambo. Hon var tjockare än jag var när jag började, men det spelar egentligen inte så stor roll. Den stora rollen spelar hennes viktminskningskamp. Hon använde sig av xtravaganza, precis som jag gör nu. Men hon blev liksom lite knepig på vägen.
¨
När jag pratade med min coach om det sa han att det inte är så ovanligt att folk som går från att ha varit mycket tjocka till att bli helt normalknubbiga och kanske till och med smala måste definiera om sig själva från tjockis till normalis. Detta tar olika lång tid för olika människor och påverkar dem olika mycket beroende på deras självbild sedan tidigare och på deras grundläggande personlighet.
¨
Hon blev som förbytt från någon som var trevlig men som så klart hade sina egenheter till att bli rent jobbig att ha att göra med när hon blev mer eller mindre egocentrerad och gick tillbaka i någon form av tonårsupproriskt tillstånd och skulle använda sitt nya utseende som hon började bli för mycket för många i min familj.
¨
Att jag har valt samma metod för att gå ner i vikt skulle säkert kunna orsaka lite sneda blickar och mindre stöttande tankar hos några i familjen. Tankar som jag inte behöver höra. Min familj vill mig väl och de vill inte se mig göra samma personlighetsförändring som brorsans ex. De vill se mig må bra och BESLUTET om att gå ner i vikt stöttar de.
¨
Min syster vet. Hon stöttar mig. Hon ger mig de varnande orden och är såklart lite orolig att jag ska bli annorlunda som person, men hon stöttar mig. Hon frågar hur det går när vi pratar med varandra och hon längtar tills jag får börja äta igen och vi ska ha räkfrossa nästa gång. Vi älskar räkor båda två och hennes man tycker inte alls om det så hon äter det aldrig hemma. Men jag är ganska säker på att jag längtar lite mer till det där ätandet än vad hon gör.
¨
Jag planerar att berätta för familjen när vi ses. Det kommer troligen inte bli förrän runt påsk för det är först då som jag kommer ha någon tid över att åka hem och träffa dem, förutsatt att jag inte måste jobba. Men då kommer de att se en mycket smalare jag och de kommer samtidigt att se att jag fortfarande är samma förståndiga och goa person som när jag var tjock. Men de kommer också se hur mycket mer jag orkar och hur mycket piggare och friskare jag kommer vara. Då är det läge att berätta om vad jag gjort. Men tills dess lutar jag mig på stödet från mina goa, goa kursare och vänner som jag träffar dagligen och som vet och ser och hejjar på.
¨
I förväg vill jag bara säga:
Förlåt mamma, och pappa och brorsan och mormor och alla andra familjemedlemmar som jag inte berättade för tidigare, men jag gjorde det på mitt sätt. Jag älskar er allihop och längtar tills jag kan utmana er i Brännboll, eller bodaborg eller något annat roligt och faktiskt kunna vara med så mycket som jag vill utan de fysiska begränsningar som jag haft tidigare.
¨
Puss på familjen... och puss på vännerna!

Vårplantering av små små frön pågår.

Har visst hamnat lite i en svacka just nu. Hade så storslagna planer på att jag skulle läsa och jag skulle träna och jag skulle läsa så mycket och känna mig så duktig. Men det blev det inget av med... klockan var ju fyra innan jag åt frukost (svampsoppa) och då inser vemsomhelst att det inte kommer bli så mycket av de där storslagna planerna.
¨
Men lite nyttig är jag ändå. Igår handlade jag i mataffären. Och jag kom hem med bara saker jag skulle ha och utan godis... typ. Katterna fick mat, och städutrustningen fick utökning och bokhyllan, den redan överfulla, fick mer böcker. Jag fick linfrön.
¨
Med linfrön i chokladshaken såg det lite ut som chokladströssel. Det smakade inte riktigt så, men man äter ju lika mycket med ögat sägs det.
¨
Och nu behöver jag inte ha bara fröskal i allt utan jag kan blanda lite... och ibland ha bara den ena och ibland den andra. Och så får jag i mig lite mer såntdäringa som ska hålla koll på magen.
¨

För det är ju en så viktig förmåga.

Idag har jag varit hos farbror doktorn, eller tant kanske det heter. Det blev ingen tutt-nära kontakt och hon kände inget behov av att lyssna varken på hjärta eller lungor... och blodtryck behövde tydligen inte heller mätas.
¨
Däremot ville de ha två rör blod...
¨
Det skulle ju för somliga kunna ses som farligt och läskigt. Men för en som skrattade åt poliosprutan redan som 5-åring och sedan fick vara först vid skolvaccineringar och visa alla andra hur ofarligt det va med sprutor (HAHA jag skrattar sprutan rakt i ansiktet!) så är det där med en kanyl i armvecket inte så farligt.
¨
Och så fick jag papperstussen att hålla mot hålet och tänkte böja fint på armen så att tussen skulle stanna kvar och lägga press på hålet så att det inte skulle komma ut mer blod än nödvändigt hade provtagerskan redan dragit fram en låååång bit kirurgtejp och smackat på i armvecket.
¨
Jag hatar plåster i största allmänhet. Jag får exem av klistret på de flesta sorters plåster som finns. Jag tycker att det gör svinont att dra bort plåster sen, speciellt på ställen där huden är lite tunn och man sällan rakar sig så det finns massa små hår för tejpen att fastna i. Ett stick i armen - inga problem... men tvinga mig inte att dra bort ett plåster som var långt nog att räcka mig nästan hela vägen runt armen!
¨
Hursomhelst. Tejpen är borttagen nu och jag hade bara blodat igenom på ett lager av papperstussens tio. Så det där tejpandet hade vi kunnat skippa för det måste ha slutat blöda ungefär samtidigt som jag insåg att jag skulle behöva ta loss tejpen från armvecket.
¨
Sen, fast innan egentligen, fick jag kissa i en kopp. Det gick. Det gick inte förra gången jag försökte... jag var typ 6 och hade någon form av sjukdom som krävde provtagning och jag råkade säga att jag var kissnödig till mamma så att provtagningstanten hörde det och sen låste det sig och jag kunde inte kissa på hela dagen, trots att jag varit superduperkissnödig (något sånt var det jag sagt i alla fall). Men den här gången gick det. Det gäller bara att vara superdupermegajättekissnödig... Bara så att du/ni (vem det nu än är som läser bloggen) vet.

RSS 2.0