Jag skrattar regnet rakt i ansiktet!
Så kom den då, dagen det regnade lite. Ursäkterna var lätta att hitta:
Jag har ju ändå cyklat 5 dagar i rad, en dags vila på spårvagnen gör ju inget.
Det regnar och jag kommer bli blöt.
Datorn kan bli fuktskadad i ryggsäcken.
Jag kan bli blöt om fötterna.
Regnsbyxorna kanske inte passar ännu.
Regnjackan är inte helt regntät ändå.
Det är jobbigt när det droppar från cykelhjälmen ner i hårbotten.
¨
Allt det där tänkte jag igår. Jag tänkte också att jag faktiskt har ett 5-rese-kort till vagnen och att jag kan ju tjuvåka med det redo så om jag ser kontrolanter kan jag stämpla, och alltså fortfarande åka gratis och vara snål.
¨
Men imorse när jag vaknade och tittade ut tänkte jag "Det regnar ju faktiskt inte så mycket!"
¨
Så jag drog fram regnbyxorna ur garderoben och de passade. Regnjackan som jag haft sedan årskurs 5 i grundskolan (halva mitt liv) är inte jättetät längre men den var en gång i tiden tät nog för att seglas med så lite borde den ju fortfarande tåla tycker jag. Så på med allt det och iväg. Det var lite motigt när jag tog ut cykeln ur garaget, men så fort jag började trampa kändes allt helt plötsligt mycket lättare. Jag hade övervunnit undanflykterna!
Kommentarer
Postat av: Åsa F
Sjukt bra både att du struntade i ursäkterna och inlägget om varför, hur etc. Det blir mycket lättare att klara det om man är på det klara med varför man vill klara det. Min pojkvän gillar mig som jag är så vore dumt att göra det för hans skull, men så är det med de flesta pojk/flickvänner de kommer tycka om en för den man är och gilla din kropp för att den tillhör just dig.
Tack, det är roligt att få fler som läser även om dem som kommenterade var såna som antagligen skulle kommenterat ändå, men väldigt många fler besökare än en normal dag och väldigt roligt när någon gillar det man skriver.
Trackback
