Silverkanten

¨

Jag vill ha massor ut av livet. När jag är pensionär vill jag kunna sitta på min altan i min svenssonvilla någonstans i Sverige, med någon form av framtida manick som håller mygg och annan ohyra borta, och dricka en god kopp te tillsammans med en man (japp, jag är heterosexuell).

¨

Men innan jag sitter på min svensson-altan med en man är det ju bra att veta hur man ska ta sig dit. Jag hade ett långt förhållande... eller det beror på vad man jämför med, men jag anser att 1,5 år är lång tid att investera i ett förhållande. Någon som varit gift i 10 år kanske inte tycker att 1,5 år är så länge och att jag är oerfaren, men det struntar jag i.

¨

Det var ett bra förhållande och jag minns det gott. Jag vill gärna tro att jag och han fortfarande är vänner, även om vi inte pratar med varandra så ofta längre. Jag har många trevliga minnen från tiden med honom och jag kan ibland komma på mig själv med att sakna det vi hade. Det är snart 3 år sedan det tog slut och från mitt perspektiv var det ett lungt uppbrott. Klart att det gjorde ont... och jag vet egentligen inte hur han upplevde det, vi har inte pratat om det. Men jag vill gärna inbilla mig att det var en bra uppbrott, om man kan säga att det finns sånna.

¨

Varför fungerade det inte då? Jo... vi ville olika saker... Jag är en familjeinriktad person som älskar barn och vill ha egna barn. Jag är också ambitiös och vill kunna göra ett bra jobb som lärare, vilket i kombination lite kräver att den jag bildar familj med också är familjeinriktad och vill ha och ta hand om barn, för jag kan inte göra båda själv.

¨

Jag har tittat på det där programmet på SVT - Jakten på lycka. Ibland känner jag mig hemskt olycklig. Oftast i samband med att någon vän och jag har en olöst dispyt eller skolan blir mig lite övermäktig, eller det där livet med man, hus, barn, bil, jobb och stadig inkomst känns så avlägset att det känns som att det aldrig kommer bli mitt liv. Men för det mesta är jag lycklig. Jag läser (oftast) intressanta saker som jag själv valt att jag vill läsa och som jag vet leder till en vettig avslutad utbildning. Jag har en del nära vänner som jag kan dela allt med och som delar mycket tillbaka. Jag har fantastiska familjemedlemmar som stöttar och uppmuntrar mig. Jag är älskad, har tak över huvudet och vet att det finns pengar i plånboken att köpa mat för även imorgon.

¨

Men jag vet inte om jag skulle vara lycklig om jag fann mig själv som 30+åring, ogift, barnlös, boendes i en lägenhet. Om det enda som ändrat sig från mitt liv nu till då vore sysselsättningen och inkomstnivån. Vad spelar det för roll om jag gör något jag älskar om jag inte har någon att dela det med?

¨

Men jag är kräsen.. jag har svårt för att flirta med någon som jag inte vet om jag gillar eller inte. Det där med att bara ha kul några veckor och se hur det känns sen är inte riktigt min grej.

¨

Vad vill jag ha då?

Jo.. jag vill ha en partner som är snäll, omtänksam och generös. Någon som får mig att skratta, men som samtidigt förstår skillnaden mellan lek och allvar (socialt kompetent). Någon som dricker någon fredag eller lördag då och då, i roande, måttliga mängder... Någon som inte röker, inte snusar, inte är allergisk mot mina katter. Någon som jag kan ha ett intellektuellt utbyte av. Att kunna prata om både stort och smått med... allt från färgen och konsistensen på kattbajs till det finaciella läger i Kina (för att ta några exempel)

¨

Allt det fann jag i min förra pojkvänn. Det som saknades var önskan om en villa, volvo, vovve(katt), fru och barn.

¨

Jag sa ju att jag var kräsen.. :-P