Silverkanten

¨

Idag träffade jag min coach enskillt i ett avtalat möte för första gången sedan vi lade upp träningsprogrammet. Allt har liksom flutit på och skött sig själv väldigt bra fram till nyligen så fram till nyss hade jag inget riktigt behov av det. Men nu blev det alltså av. Vi pratade motivationsnivå, mental näring och mental träning... det är mina svåra områden. Vi pratade om Risen-påsen som åts upp förra veckan och tankarna runt det. Jag har insett att det var ju bättre att jag åt hela påsen samma kväll än att jag gick och småfuskade i en vecka. Det som är slut är ju slut och jag kommer troligen inte att köpa någon mer Risen-påse på ett bra tag.

¨

Jag visade mina matfoton för coachen och hon ansåg att det var bra matval och portionsstorlekar. Eventuellt ville hon att jag skulle ha liiiite mer kolhydrater på morgonen. Hon såg tallriken med sockerärtor och tyckte att den såg bättre ut än de utan till frukost. Men jag vill fortfarande hålla mig i ketos så gott det går, så jag tänker låta bli de extra kolhydraterna till frukost i alla fall.. Dessutom är det bara 1,5 veckor kvar innan jag börjar med sopporna igen.

¨

I måndag och idag har jag varit och tränat. Idag tog jag i lite extra mycket och testade att göra en jätteökning i latsmaskinen för att se vad jag skulle kunna latsa... I sista settet höjde jag från 39 kg till 59 kg. Jag orkade hela sju rep i den vikten och orkade fortfarande göra klart de sista åtta repen på min vanliga vikt, och då hade jag redan kört två sett. (YÄ!!! (heja mej..)

¨

De nuvarande inställningarna på crosstrainern är "random hill" motståndsnivå 8, tid 30 minuter. I måndags kom jag 2,3 kilometer och hade en medel-spm på 94 (om jag minns rätt) Idag var det samma inställningar, men jag kom 2,8 kilometer och hade en medel-spm på 104. Jag kör alltid kondition innan styrka och så gott som alltid båda samma dag. Jag kan säga att benen är lagom möra nu, och jag körde inte igenom alla arm-maskiner (hoppade bic-curl, tric-curl och sittande rodd) för jag var helt skakis när jag kommit igenom så långt.

¨

I måndags tog jag inte ut mig alls lika hårt, och igår (tisdag) när jag vaknade funderade jag en minut på vad som skulle göra minst ont - att med flit trilla ur loftsängen och 1,5 meter ner i betonggolvet, eller att långsamt klättra ner och känna krampen nalkas för varje stegpinne. När förståndet vaknat ikapp dårskapen klättrade jag ner. Jag får se hur det går med förstånd vs dårskap imorgon, jag misstänker att krampkänningarna kommer vara lite mer påtagliga imorgon.

¨

En annan mycket bra grej är det där med att vara bra i matematik. Jag tog nämligen och räknade ut hur många kilo fett till jag måste tappa för att komma under de där magiska 33% som står som övre gräns för desirable range. Att kroppen består av 58 kilo fettfri massa (ben, muskler, vatten, senor, hjärna, hud) tyder sedan på att jag nog gör klokt i att stanna på en vikt mellan 70 och 80 kilo, skulle jag försöka mig ner till mellan 60-70 skulle det nog kunna se lite knepigt ut. GI Jane-knasigt... och riktigt så väldefinierad muskulatur tycker inte jag att jag behöver.