dags att komma på mig igen

Så var det de där med långtidsbeslut. Det känns ju inte som så långt kvar ner till 89 om jag i veckan landade på 96. Det är ju "bara" 7 kilo och borde inte vara så svårt. Jag hade ju tänkt att jag kanske skulle nå det nu till veckan, men så kom ju syrran ner och så började jag äta mat och så gick det liksom lite si och så med det där 89 kg innan Norge. Jag gjorde ju fortfarande bra resultat iom att jag hade bytt några kilo fett mot några kilo vätska och muskler.
¨
Att jag lägger på min vätska har ju med mängden salt i kroppen att göra och vad som binder vätska. Det är två kilo som kommer rasa när jag kommer hem från Norge och kommer igång med pulverpåsarna igen. Fast jag har börjat fundera och tror att jag kanske ska göra på de där RTD-shakesen istället. De är liksom smidigare och jag slipper det där kladdet med stavmixen och skit. Fast frågan är om jag orkar 3 soppor om dagen i 5-6 veckor av samma smak utan att tillslut spy på lukten av dem. Fast jag känner ju ren motvilja mot pulversmakerna redan när jag tänker på det. Så det spelar nog inte så stor roll i det avseendet.
¨
Och så nu när jag äter så vet jag ju att det är ännu viktigare att jag rör på mig för att jag ska tappa i vikt. Vill jag visa bra siffror på vågen måste jag jobba för det. Medan syrran var här var det lite svårt för nog för att hon kan ta hand om sig själv ganska bra hade hon kommit hit för att umgås med mig och jag skulle redan vara väldigt upptagen med hemtenta och lärarledd undervisning på universitetet. Om jag skulle tagit min vanliga tid på gymmet hade det blivit lite mer än en timme varje dag det med om man slår ut det.
¨
Senast jag var på gymmet fick jag inte ont i knät, men jag hade ett knästöd på mig så det förklarar varför det inte gjorde ont, däremot har jag känt av knät under gårdagen. I torsdags tog jag en prommenad genom stan och under fredagen ömmade det på insidan av knät. Samband? Korsband... förbannade jävla skit-knä till att inte vilja som jag vill!
¨
Man kan säga att knät har kommit av sig i träningen och om inte knät är med är det svårt för mig att göra så mycket. Cyklarna tycker jag inte om, de är tråkiga, och både löpbandet och crosstrainern påfrestar i knälederna. Den ena lite mer än den andra visserligen, men ändå påfrestande. Fast jag funderar på att skita i det och träna på ändå.
¨
Nyss satt jag med Eniro och ritade upp två slingor lite olika slingor runt mitt kvarter, en på 1,6 kilometer och en annan på 2,2 kilometer... och om jag springer på andra sidan av stora vägen på 2,2k-slingan blir den säkert mer likt 2,5km.. Jag funderar på att ta mina inne-skor och jogga med dem ute, vi har så gott väder med 6-7 plusgrader och solsken att det verkligen lockar. Fast jag vill ju kunna ta dem med mig in i gymmet sen... Räcker det med att noggrant torka av sulorna sen eller måste man verkligen ha olika skor för ute och inne?
¨
Det känns som att jag har kommit av mig lite både vad gäller det där med att gå ner i vikt och att träna....
¨
Och så saknar jag katterna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0