Silverkanten

Idag har varit en mycket bra det. Jag är ute ur den tröttma som drabbade mig igår. Igår (måndag) satt jag mest och gjorde ingenting och var allmänt seg i både huvudet och kroppen. Jag hade tänkt plugga inför dagens (tisdag) tenta. Men det gjorde jag inte, jag bara satt i soffan och dum-tittade på det ena efter det andra tv-avsnittet och avverkade hela första sesongen av Big Love, vara 12 timmars tittande alltså... och så plusar vi på något avsnitt av Smallville och så var det nyheter, Klass 9A och Gynnekologen i Askim. Det lilla av det där som jag egentligen tycker är bra var Klass 9A, Smallville och nyheterna. Resten var meningslöst tidsfördriv. Så jag antar att min LCHF-vän hade rätt... måndag var värst på sitt sätt. Den var inte så jobbig men den var meningslös.

¨

Idag var en desto mer produktiv dag. Jag kom mig faktiskt för att göra de där sista förberedelserna för omtentan. Jag läste hela första kapitlet (25 sidor) av den ena boken vi hade till examinationen.. Hela den boken är på 150+bilagor och så var det ju en bok till vi skulle ha en del i... Det sket jag i... jag läste bara på det första kapitlet som sagt. Och det gick vägen... Hehehe... Examinatorerna tyckte att jag var mycket säkrare i mig själv och att kunskaperna verkade sitta mycket bättre den här gången... Jag erkände hur lite jag läst på och de blev lite förvånade med tanke på skillnaden. Jag säger att skillnaden kommer av att jag den här gången visste vad jag hade att förvänta mig och att jag därmed kunde plugga på rätt sätt.

¨

Till omtentan dök en annan kursare upp som missade första tillfället för vabb... hon vabbar mycket... Så hon missar mycket. Jag har försökt hjälpa så lite jag kunnat genom att skicka vidare information och så... Hon kommer från några kurser före oss och har hamnat i vår kurs nu efter att ha varit mammaledig och skolan hade fuckat upp hennes regestrering på GUL så hon fick fel kursinfo hela tiden. När hon kom idag hade hon med sig denna jättefina bukett med tulpaner till mig som tack... Jag blev jätteglad! :-D. Det lönar sig att vara snäll och hjälpsam ibland.

¨

¨

Efter den godkända tentan och överraskningen med blommor gick jag till gymmet. Jag har ju "fuskat" i helgen och både ätit pizza och drukit läsk så jag kände att det lite dåliga samvetet började pocka på och att det var dags att ta de fysiska konsekvenserna av mitt "fuskande" genom att träna. Förra veckan satte jag 2K på 16,30-ish och satte som nästa mål att jag skulle klara 2,5K på under 20. Jag försökte i torsdags men benen bar mig inte hela vägen fram då, men nu jädrar var jag bestämd och bara skulle ta det. Jag fick spurta lite på slutet i 10km/h för att hinna, men jag hade ändå god marginal när jag väl kom "i mål".

¨

Jag kände av knäna lite straxt efter 2K, som jag passerade 15,40-ish, och fick sakta in lite för att känna efter och koncentrera mig på rörelserna en kortis, därav fick jag sedan spurta för att hinna ikapp min tid. Men det gick vägen. Nu har jag inte alls ont så det måste ha varit slarv eller trötthet i musklerna just då som fick det att kännas lite på fel ställe. Här är i alla fall resultatet...

¨

¨

Jag försökte verkligen att ta mig till 3K under 25 minuter efter det, det skulle ju inte vara så svårt egentligen för det var ju gott om tid. Men det bar sig inte... lårmusklerna gav inte mer. Jag försökte styrketräna också, men jag kom bara halvvägs genom maskinerna innan jag kände mig helt slut både fysiskt och mentalt. Jag fick hoppa över mage/rygg, biceps, triceps och axelpressen. Det fanns helt enkelt inte mer energi att ge.

¨

Men det gör inte så mycket.. jag sörjer inte. Jag firar. Jag klev nämligen tillbaka upp på vågen igen... Jag vet hur jag sagt att jag inte bryr mig så mycket om några hekton hit eller dit och att det inte spelar så stor roll när det händer... Men det är lite en sanning med modifikation. För självklart vill jag se resultat i siffror även på vågen, inte bara på träningsmaskinerna. Självklart vill jag nå mina mål så snart som möjligt och sedan kunna fokusera på att ändra vanor. Självklart blev jag lite besviken på mig själv förra veckan när jag hade tappat så lite. Och självklart blev jag jätteglad av att se att jag idag var under mitt första delmål.

¨

Idag väger jag in på 98,7 kilo. Det var fler statistiska siffror som var trevliga att visa, men jag lyckades i min förvirring och utmattning att glömma kvittot kvar i omklädningsrummet efter träningen, tror jag. Men jag får ett nytt kvitto nästa vecka så jag får jämföra det istället. Nu vill mina coacher att jag ska fira det här på något sätt... men det har jag ju redan gjort... Jag var ju ute i lördags... det var ju tänkt till att fira. Fast de vill förståss att jag ska göra något som är helt och hållet utan mat. Jag förstår tanken i det... Att inte göra mat till en automatisk association till att fira något. Det riskerar ju att rasera allt jag jobbat för sedan om jag ska fira allt med mat.

¨

Jag erkände för ena coachen (henne jag träffar på gruppträffarna) att jag hade ätit pizza i helgen... Men jag gjorde det först efter att jag vägt in mig och när vågen visade -2,7 kilo sedan förra måndagen så kändes det som att jag kunde säga det utan att känna att jag på något sätt behövde skämmas för mitt val att äta.

¨

Nej... nu får det räcka med text... De få läsare jag har måste ha tröttnat på mitt extremt långa inlägg vid det här laget, det har jag. Nu ska jag sova.