Pappa
¨
Min Pappa... Han har det kanske inte så lätt och vet väl inte riktigt hur man gör för att visa sitt stöd och sin uppmuntran på annat sätt än att öppna plånboken och vifta med en peng. Så det var så han gjorde. Vi tillochmed skrev ett litet avtal som han tvingade mig att stoppa i plånboken. Men jag var som sagt inte tillräckligt motiverad att ta tag i det då och det gjorde fortfarande ont, trots gymnastens OK-stämpel. Så det gick inte så bra och 111 blev på två år (från Dealen till förra sommaren) 118,4. Nu har jag sedan 118,4 nått ner till 94,9 förra måndagen. Lita snabb huvudräkning ger 23,5 kilo.
¨
Mamma träffade jag på stan för typ fem veckor sedan och igen på Bodaborgskalaset för tre veckor sedan. Hon blev jätteglad av att se mig och se hur liten jag blivit. Men jag tror att pappas reaktion kommer toppa det. Jag ska unna mig att åka hem till pappa över valborg. Studenternas högtidshelg ska i Göteborg få firas utan den här studenten. Han har hoppats och önskat och peppat på det sätt han känt till från början. Och jag vet att han är stolt över mig. Han kan liksom inte riktigt dölja det i telefon. Jag pluggar och har bara två år kvar till min examen. Jag jobbar extra på helgerna och har lyckats få heltid över sommaren på samma ställe... OCH jag har ändrat mina mat- och motionsvanor HELT sedan sist vi sågs. Inte konstigt att han är stolt.. skulle jag med vara.. Jag ÄR det!!! Fast jag är inte klar än...
¨
Ända in i kaklet? HA! Hela vägen genom kaklet!!
Kommentarer
Trackback
