Silverkanten

Jag ska gå ner i vikt.

Jag ska lära mig att äta rätt och riktigt.

Jag ska lära mig att ta ansvar för vad jag äter.

Jag ska lära mig att göra aktiva val (kontrollerat fusk-relaterat).

Jag ska lära mig skillnaden mellan hungrig och sugen.

Jag ska skaffa mig en smidigare kropp.

Jag ska skaffa mig bättre koordination.

Jag ska förändra mitt liv!

¨

Från början hade jag ett luddigt, odefinerbart, abstrakt mål som jag känner att jag helt, eller delvis (abstrakt nog) uppnått. Jag hade inget tydligt VAD formulerat för mig. Vad vill jag uppnå? Det har jag nu definerat om vilket man kan läsa mer om i det HÄR inlägget.

¨

Vet du hur du ska göra?

Det gör ju de flesta...

Ät bättre.

Rör på dig mer.

Men det räcker inte alltid och det där med att veta hur man kan göra för att uppnå allt det där som man redan bestämt sig för kan ta tid att göra för att den där motivationen på burk inte finns och man väntar och väntar.

¨

Jag har redan pratat om mitt HUR men eftersom jag precis börjat om med min metod kan jag ta det igen.

Jag äter pulversoppor från xtravaganza. Det finns många smaker som allihop smakar långt bättre än de där nutrilette och naturdiet och de där. Jag anser att de mättar och ger mig de vitaminer och mineraler jag behöver. Man ska inte äta dem längre än tre veckor i sträck utan läkarbevakning.

Detta är en metod som fungerar för mig.

För att få tillgång till xtravaganzas produkter måste man vara medlem och ha ett avtal med dem. Avtalen tecknas på ett år åt gången, vilket är ganska lång tid. Men som sagt, detta funkar för mig.

Lås på om hur andra har gjort. Se vilka typer av uppoffringar du är beredd att göra. Lägg upp en plan för dina resultat och känn efter. Min metod ger snabba resultat på vågen och det peppar mig väldigt mycket. Andra metoder kanske ger långsamare resultat på vågen men snabbare på gymmet. Vilken tidsaspekt behöver du?

(och här vill jag ge en eloge till alla som klarar av att tappa bara något hekto i veckan, för det skulle göra mig sjukt besviken och känna att allt slit jag gör inte ger resultat, oavsett om de givit resultat på något annat sätt.)

¨

Varför? Varför ska jag utsätta mig för det här? Varför ska jag sitta i vecka ut och vecka in och äta tråkiga pulversoppor? Varför ska jag cykla till skolan istället för att ta vagnen? Varför ska jag göra alla de uppoffringar jag gör? Genom att svara på dessa frågor finner jag min motivation till att uppfylla mitt vad. Det räcker inte för mig att säga "för att det är bra för mig". Jag behöver mer än så.

¨

För att jag inte vill handikappas av min vikt

För att jag inte vill drabbas av viktrelaterade sjukdomar senare

För att jag vill känna mig attraktiv (hitta en man, pröva det där med att ha barn, leva ett långt liv ihop)

För att jag få mer energi och ork

För att jag vill inte vara för fet för karusellerna på Liseberg.

För att jag vill inte sitta med förslitningsskador i knän och vrister efter år av för tung belastning när jag blir gammal.

För att jag ska känna större samhörighet med min spegelbild.

För att få ett fysiskt jag som stämmer mer överens med mitt mentala jag.

¨

För vem? En jätteviktig fråga, oavsett vad det handlar om. Jag är så jävla bra på att hålla käft och låta andra hållas med sina behov. Andra har behov av att jag gör ditten och datten. Nu står jag inför en situation till helgen där en vän till mig har behovet av att se mig äta mat. För att hon fyller år kan jag tänka mig vissa uppoffringar för hennes skull. Ekonomiska i form av deltagande i present. Tidsmässigt i form av deltagande i festligheter. Men frågan är om jag måste uppoffra min sockerfria min viktnedgång och mina önskade resultat för att delta i festligheterna. Troligen inte. Om jag väljer att äta eller dricka något på lördag så är det för min skull. Inte för hennes. Inte för någon annans skull. Bara för att jag gjort det valet och för att det på något sätt gagnar mig.

¨

En del människor får en kick i röven av att bli förälder när de inser att de i den takt de håller på kommer vara svettiga, flåsiga, tråkiga föräldrar som tittar på medan barnen leker istället för att intragera med dem. Det är säkert en jättebra morot. Men jag, Silverkanten den 11 april 2011, har inga barn som motiverar mig. Jag har "bara" mig själv.

¨

En del (kanske flest tjejer) vill hålla sig slanka och "fina" för sin pojkvänns skull. Frågan är då vart deras självkänsla är. Om de gör det för någon Annan, vad händer då när denna Annan inte längre finns med i bilden?

¨

¨

Jag, runt 12 år gammal. För hennes skull gör jag det jag gör, ingen annan.