utmaning-förberedelser-dag2-stuff
Dag 2, jag är fortfarande ganska omotiverad egentligen, men som sagt - Fake it til you feel it. Igår blev det bara två soppor. Istället för den tredje blev det en mcdonaldsburkare utan bröd och till kvällsmål en hel 200gram marabou frukt och nötter. Jag hade den inte hemma, men det hindrade mig inte. Jag köpte den, jag åt den, jag skulle kunna känna skam och skulld och misslyckande. Det gör jag säkert också om jag känner efter. Och jag vet att jag egentigen inte mår bättre eller hittar mer motivation genom att äta två hekto choklad. Felet låg i att jag hade medel, möjlighet och tillfälle. Passerade affären på cykeln, hade pengar i fickan, hade inte brottom eller behövde stå till svars mot någon annan för om jag köpte den. Så jag gjorde det, cyklade hem, bokade tvättid och satte mig i soffan och åt upp hela kakan ganska snabbt. Lärdom: Ha inte pengar i fickan, cykla inte vägen förbi en affär... Ring och tjata om mobiltelefonen/mp3-spelaren med all den där motiverande musiken i så att jag har något att distrahera sockersuget med. Allternativt - stanna hemma tills det värsta sockersuget går över.
¨
Idag kommer första soppan först nu. Jag har känt mig hungrig ett tag, men mer lat än hunger har gjort att det inte blivit av förrän nu. Innan hungern blev överhängande tog jag formbilder inför utmaningen. Nu ska det klippas och klistras lite i paint så att bakgrunden blir enfärgan och så ska jag blurra lite detaljer (som huvud) för att kunna behålla anonymiteten inför en eventuell postning. Men innan jag kan lägga till dem i handlingarna till utmaningen ska jag ta och leta upp måttbandet och mäta lite här och där på min krympande kropp. Jag tittade lite på bilderna förut och tänkte lite snabbt "och detta är hur jag ser ut efter att jag redan tappat nästan 20 kilo!?" och känner lite, lite mer motivation av bara det. Jag ser ju egentligen inte till hur jag ser ut utan hur jag mår och fysiskt är jag starkare, smidigare och mer uthållig nu än jag varit på många, många år (sedan jag var barn), men mentalt mår jag piss. Jag vet egentligen inte vad mentalpissigheten beror på och därför har jag svårt för att ändra på den, men det går väl över... det har det ju gjort alla gånger hittills.
Kommentarer
Trackback
