Mamma

Min mamma... Om jag någonsin lyckas bli hälften av vad hon är när jag är i hennes ålder kommer jag kunna känna att det är en bra bedrift. Min mamma har inte mycket akademisk utbildning med sig, utan gick tvåårig gymnasielinje med dispens sista terminen för att hon redan jobbade så mycket att hon inte hann med alla lektioner. Min mamma flyttade runt mycket tills hon fyllde 17 och min mormor och morfar bestämde sig för att bo i en liten ort i Värmland för resten av sina liv. Innan dess hade de prövat Landskrona, Uddevalla, Jörlanda, Stenungsund (fast det kanske räknas som samma), Ytterby, Stockholm.. och mer vet jag inte så där på rak arm, men fler ställen är det säkert.
¨
Enligt både mamma och mormor hade mamma vänner oavsett var de bodde och min mamma är en mycket social och "likeabel" person. Hon anstränger sig, är ambitiös och kan massor. Man måste inte ha gått någon fanchy-panchy utbildning för att kunna saker och det har min mamma visat flera gånger om. Utan min mamma stannar kontoren (plural) där hon jobbar. Om hon är hemma och är sjuk bara två dagar skickas det ingen post från kontoren, svaras det inte i telefon och fakturering och bokföring hamnar långt efter.
¨
Men det är inte bara på kontoret hon är oumbärlig utan hon har också länge varit aktiv inom Lottakåren som sekreterare, kassör och ordförande (inte allt på en gång) och Inom Korpen (skreterare, kassör, ordförande i mer än en förrening åt gången) och för Reumatikerförbundet. Min mamma är en aktiv sådan och trots att hon röker har hennes läkare alltid varit imponerade över hennes rörlighet och kondition och hon har, fram tills nyligen, haft en hälsoålder långt under vad hon borde ha för sin ålder och för sin rökande livsstil.
¨
Min Mamma har inte haft det lätt i livet och efter år av samboskap i missär separerade hon (för det var hon som tillslut bestämde sig för att flytta) från pappa och livet som redan var tungt för henne blev ännu tyngre. Pappa var sjuk och ingen annan än hon ville se det. Mamma led ont av pappas utbrott och mådde i sin tur mycket dåligt stundvis. Nu lever min mamma med en annan man som är snäll och omtänksam. (Förstå mig rätt, Pappa är snäll och omtänksam han med, men då var han sjuk och inte så omtänksam om någon annan än sina barn).
¨
Min mamma är en kvinna med många järn i elden och som barn såg jag inte henne så mycket för när hon slutade sitt kontorsarbete var det alltid något styrelsemöte, medlemsmöte eller ett gympapass som behövde hållas. Min mamma har lett vattengympa för olika grupper sedan jättelänge tillbaka och har som mest haft 6 pass i veckan. Jag kunde som barn önska att jag hade en mamma som var hemma lite mer och som fanns där för mig lite mer. Hellre en lite fattigare mamma som såg mig och umgicks med mig, men så här i efterhand kan jag förstå att det kanske inte alltid var så lätt för henne att tampas med vardagen hemma för så länge man är sysselsatt behöver man inte känna efter så mycket.
¨
Min mamma vill så klart lika mycket som pappa att jag ska leva ett sunt och långt liv lycklig och fri från skador. Men jag tror att mamma är mer reserverad från att lägga press på någon annan än sig själv. Mamma vet att jag har haft det tungt i grundskolan och har väl kanske skunat mig från ytterligare press hemma. Hon lät mig duga som jag var, fet och lat. Hemmet fick liksom vara en fristad från den press som fanns i skolan. Hon lägger fortfarande ingen press på mig, men glädjs med mina framgångar.
¨
Jag frigjorde mig väldigt tidigt från mina föräldrar och var väldigt självständig redan som tidig tonåring. Jag släppte sällan någon in på mig och den som försökte ta sig in stötte jag bara bort, oavsett vem det var. Jag var Arg och Besviken på allt och alla; speciellt på mina föräldrar som jag tyckte gjort mig så mycket ont genom att gräla och bråka genom hela min uppväxt. Eftersom jag inte bodde med pappa var våran relation mer av en icke-relation som vi har haft möjlighet att reparera efteråt. Med mamma är det lite annorlunda. Vi sågs ändå varje dag oftast utan att säga något mer vettigt än "skicka smöret" till varandra. Vi bodde brevid varandra, inte med varandra. Och den skeva relationen har inte haft samma chans att läka än som min relation till pappa.
¨
Jag planerar en dag att visa båda mina föräldrar det jag skrivit och tänkt under min viktresa. Och jag vill att när min mamma läst så här långt ska veta att jag förstår hennes sida av myntet och att jag älskar henne för allt hon gjort för mig. För alla gånger hon trängde sig på och för alla gånger hon inte gjorde det. För all press hon lägger på mig att vara en bättre människa och för all press hon lät mig slippa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0